Jordbruk

2017.09.04

Finns det hopp för CAP?

Text: Gun Rudquist

Med den frågan i bagaget for jag till Tallinn häromdagen. Estland är ju ordförandeland i EU just nu och på deras bord ligger bl a reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, (Common Agricultural Policy, CAP). Denna koloss till politik - älskad av ingen och baktalad av alla – diskuteras på en konferens ordnad av Estonian Fund for Nature med stöd från estniska jordbruksdepartementet.

Idag går knappt 40 % av EU:s budget till CAP. Hårresande kan man tycka men man ska komma ihåg att det inte finns gemensam politik inom så många områden. Om man relaterar CAP-utgifterna till ländernas BNP så handlar det om mindre än en procent. Därmed inte sagt att CAP-pengarna inte kan spenderas bättre än idag. Tvärtom.

Att jordbruk är nödvändigt och ger oss inte bara mat och andra råvaror utan även viktiga ekosystemtjänster som biologisk mångfald och kulturvärden, ställer nog alla upp på. Utan aktiva lantbrukare blir det varken mat eller landskap och andra värden som är viktiga för turism och rekreation. De flesta skriver nog också under på att dagens dominerande produktionssystem i EU inverkar negativt på ekosystemen – föroreningar i vatten och livsmedel, utarmning av biologisk mångfald, utsläpp av växthusgaser, erosion, bortodling av organiskt material m m. Men när man börjar dryfta huruvida CAP skapar dessa problem, går meningarna isär. De flesta vill ändra CAP men man är inte enig om hur.

CAP reformeras ständigt. Den förra reformen har knappt satts i sjön överallt förrän det är dags igen. Nuvarande politiska överenskommelse gäller visserligen t o m 2020 men det tar flera år att få igenom ett beslut om en ny CAP. Förslag ska komma från Kommissionen, sedan ska Europaparlamentet säga sitt och medlemsländernas jordbruksministrar också komma överens. Dessa långsamma kvarnar ska mala samtidigt som EU:s totala budget förhandlas. Budgetbeslutet är i praktiken helt avgörande för vad som kommer att hända med CAP. Givet Brexit tror de flesta att en nedskärning av CAP-utgifterna är att vänta. M a o blir den kommande kampen om vad pengarna ska gå till knappast lättare den här gången.

Reformdiskussionerna trampar fortfarande vatten eftersom det ännu inte finns något konkret förslag från EU-kommissionen att ta ställning till. Och vi lär nog inte se något förrän frågan om EU:s budget är löst. Trots detta diskuteras CAP redan. Olika organisationer, enskilda personer m fl presenterar sina åsikter. Konferensen i Tallinn syftade till att samla aktörer från såväl EU-medlemsländernas departement och regeringsorgan som näringen och miljörörelsen för att diskutera CAP. Som sagt gick åsikterna isär om hur CAP borde ändras medan alla var överens om att dagens CAP inte håller måttet. Några av de problem som betonades var:

  • Att medlemsländernas inte får samma grundstöd (direktstöd) utan skillnaderna i kr/ha är stora.
  • Att byråkratin och regelkrånglet bara växer och växer.
  • Att de nya miljökrav (förgröning) som infördes i och med den förra reformen inte har lett till några miljöförbättringar.
  • Att en alltför stor del av pengarna går till några få – för hela EU är det 80 % av CAP som går till 20 % av lantbrukarna.

När det gällde lösningar fanns det ingen samsyn. Miljörörelsen vill att CAP enbart ska ge betalt för de samhällsvärden som lantbruket skapar men som det inte finns någon ”vanlig” marknad för, t ex biologisk mångfald, rent vatten osv. Näringen lyfter fram att CAP inte får skäras ner för då försvinner lantbruket och vi måste importera maten. Regeringsföreträdarna var försiktiga och pekade på förenkling och effektivisering. Trots en hel del skilda åsikter lyckades konferensen ena sig om ett öppet brev som skickades till det informella ministermötet som gick av stapeln i Tallin den 3-5 sept. Vad som kommer ut av det – återstår att se. 


balticeye@su.se