2017.08.31

Forskare granskar storsatsning

2017.08.31

Forskare granskar storsatsning på Östersjön

Östersjöcentrums forskare granskar regeringens senaste storsatsning på Östersjön

Text: Henrik Hamrén

Inom ramarna för budgetpropositionen för 2018 presenterade regeringen i tisdags en större satsning på Östersjön, kallad Rent hav. Totalt handlar det om ytterligare 2,1 miljarder kronor, som ska fördelas till och med år 2020.

Redan nästa år kommer drygt 600 miljoner kronor att gå till en rad olika åtgärder, som exempelvis förbättrad avloppsrening, sanering av miljöfarliga vrak och att lära barn och unga att inte slänga skräp i naturen. Regeringen har organiserat åtgärderna kring fyra målbilder, som tydligt knyter an till de åtaganden som Sverige gjorde under den stora FN-konferensen om havet i New York i somras:

  • Bort med miljögifterna
  • Krafttag mot övergödningen
  • Bättre skydd av marina områden
  • Hav fria från plast

Östersjöcentrums forskare har tittat närmare på åtgärderna för nästa år och hur väl de står sig i förhållande till Östersjöns mest akuta behov:

Det stora problemet är sannolikt utsläppen av fler och fler kemikalier som inte har riskbedömts tillräckligt

Emma Undeman, miljökemist

– Det är bra att regeringen satsar på havet. Man vill öka takten för sanering av vrak och förorenade bottensediment, och minska utsläppen av läkemedel. Åtgärder som att sanera skeppsvrak som riskerar att läcka miljögifter har stor betydelse lokalt. Det är bra att man tar itu med dessa innan de börjar läcka, speciellt om de hotar en marin miljö nära människor eller skyddsvärda områden. Samtidigt ska man veta att för Östersjön i stort spelar läckage från dessa vrak antagligen en mindre roll.

325 miljoner kronor under tre år för att sanera förorenade bottnar – är det en vettig satsning?

– Lokalt är det i många fall bra, till exempel påverkas kustfisk i norra Östersjön av föroreningar i sedimenten. Men för exempelvis dioxiner är förorenade bottensediment långt ifrån den största källan om man ser till hela Östersjön. De största mängderna dioxiner kommer via nedfall från luften. Om det är halterna i Östersjön i stort och i strömming man vill få ned krävs andra åtgärder, som till exempel minskade utsläpp från förbränning i Sverige och i övriga Europa.

Det satsas även på att minska utsläppen av läkemedel, med mellan 55 och 75 miljoner kronor per år.

– En viktig fråga att utreda är hur mycket utsläppen i realiteten kan minskas vid källan. Läkemedel är ju trots allt nödvändiga för människors liv och hälsa. Ett sätt att minska utsläppen till havet är att införa avancerad rening av avloppsvatten. Denna lösning kan framstå som ganska dyr och ohållbar om man ser enbart till läkemedel, men man ska komma ihåg att tusentals andra kemiska föroreningar i avloppsvattnet också kommer renas bort samtidigt som läkemedelsresterna.

Borde regeringen satsa mer på storskaliga miljögiftåtgärder?

– Åtgärder mot lokala föroreningar är relativt konkreta och lätta att ta till sig. Men det stora problemet för Östersjön i dag är sannolikt de ständigt ökande utsläppen av fler och fler kemikalier som inte har riskbedömts tillräckligt, enskilt eller i kombination. Jag hoppas att den övriga höstbudgeten även innehåller satsningar för att snabba på processen för kemikaliereglering, få kontroll på kemikalier i varor och ta fram en mer systematisk identifiering av nya miljögifter.

Hoppas att andra delar av budgeten backar upp åtgärdsarbetet på land 

Annika Svanbäck, agronom

– Det är positivt att man skjuter till ytterligare medel för att öka det lokala åtgärdsarbetet, och för att stärka arbetet med tillsyn och tillsynsvägledning av avlopp. Detsamma gäller den tidigare presenterade satsningen på våtmarker. Våtmarker kan ge positiva effekter på såväl övergödning som biologisk mångfald och grundvattennivåer. Men utformningen av våtmarkerna är mycket viktig och kan variera beroende på vad som är deras primära syfte.

En stor utgiftspost ska åtgärda ”gamla utsläpp”. Hur ser på du på den satsningen?

– I pressmeddelandet skriver man att ”insatser på land är viktiga för att komma åt övergödningsproblemet”. Det håller jag helt med om. Men en stor del av de satsningarna mot övergödning som presenteras handlar om åtgärder för att försöka komma tillrätta med det man kallar ”gamla utsläpp”, vilket huvudsakligen avser den stora mängd fosfor som finns i bottensediment. Om man väljer att satsa på sådana åtgärder i havet, och förväntar sig att se någon effekt på vattenkvaliteten, bör man fokusera på lokala och kustnära områden med mycket begränsat vattenutbyte. Men för det öppna havet och Östersjön som helhet är det svårt att se hur sådana åtgärder skulle kunna ge någon reell effekt. 

Vilka åtgärder tycker du man bör satsa på? 

– Om man anser att det är viktigt att minska näringstillförseln från land – vilket det är – hoppas jag att det finns andra delar i höstbudgeten som backar upp åtgärdsarbetet på land med tillräckliga resurser. Jag skulle gärna se en satsning på åtgärder mot övergödning inom landsbygdsprogrammet.

En av de största bristerna är att fiske så sällan är begränsat

 

Sofia Wikström, marinekolog 

– Det är bara att applådera att regeringen inte slår sig till ro med att Sverige har uppnått arealmålet för marint områdesskydd när nu över tio procent av vår havsmiljö omfattas av någon form av skydd. För att marint områdesskydd verkligen ska bidra till en god havsmiljö måste skyddet utformas på rätt sätt. Där finns det stora brister idag.

Vilka är de största bristerna som måste åtgärdas?

– En av de största bristerna är att fiske så sällan är begränsat i svenska marina skyddade områden, trots att fisket är en av de aktiviteter som har allra störst påverkan på havets ekosystem. Det här hänger åtminstone delvis ihop med att fiskeförvaltningen till stor del har varit frikopplad från övrig förvaltning av havsmiljön, exempelvis skydd av marina ekosystem. Idag finns det en ökande medvetenhet om att fisket kan behöva begränsas i vissa områden för att uppnå en god havsmiljö.

Femtio miljoner kronor nästa år för ”stärkt marint områdesskydd”. Hur bör de pengarna användas? 

– Förhoppningsvis kan de göra det möjligt för länsstyrelserna, som är ansvarig myndighet för marina skyddade områden, att lägga mer tid på att förbättra skyddet. Men då krävs det att de som ansvarar för fiske- och miljöförvaltning samarbetar mer än vad man har gjort hittills.

Satsningen på alternativa material är viktig

 

Marie Löf, ekotoxikolog

– Biltrafiken och konstgräsplaner har identifierats som de två största källorna till mikroplast. Därför är det bra att regeringen bland annat satsar på att rena mikroplaster ur dagvatten – trots att vi ännu inte vet exakt hur mycket av mikroplasterna som faktiskt når sjöar och hav den vägen. Det är också viktigt att regeringen nu satsar på att utreda hur vi kan förbättra reningsverkens rening av mikroplaster i avloppsvatten. Då behöver man också undersöka hur mycket mikroplast som hamnar i reningsverkens slam och vad som händer med mikroplasten när vi lägger slammet på åkermark.

Regeringen tycks främst vilja åtgärda källorna, till exempel genom att ersätta plast med mer miljövänliga material.

– Ja, och det är inte fel. Satsningen på alternativa material är viktig. Det är orimligt att så mycket som hälften av all plast vi använder går till engångsförpackningar som används under en kort tid och sedan kastas bort. Samhället behöver bra material som bryts ned snabbt, även i havsmiljön.

Vad tycker du om satsningen på att ”lära barn och unga om plast i haven”?

–  Den är bra. Vi kan inte bara satsa på att lindra problemen, utan måste också jobba förebyggande och förhindra att plasten hamnar i havet. Just nedskräpning är en viktig attitydfråga som vi behöver arbeta mer med. Jag tror att satsningarna på strandstädning och utbildning för barn och unga faktiskt kan ge en reell effekt på mängden plast som tillförs haven, om vi jobbar med frågan i ett globalt perspektiv.

Man satsar också 24 miljoner kronor om året på ”globalt arbete”. Vad betyder det?

– Nedskräpningen av plast i haven är ett globalt problem. Plasten transporteras långa vägar med havsströmmarna. Fyra länder i Asien står för cirka hälften av allt plastskräp som tillförs haven. För att åtgärda det krävs satsningar på en förbättrad infrastruktur för insamling och hantering i de länder som har störst problem med detta. Det är viktigt att Sverige bidrar till det arbetet och jag hoppas att det är inkluderat i den här budgeten.

Aniika Svanbäck

Annika Svanbäck

Agronom
annika.svanback@su.se

emma undeman

Emma Undeman

Miljökemist
emma.undeman@su.se

Sofia Wikström

Sofia Wikström

Marinekolog
sofia.wikstrom@su.se

Marie Löf

Marie Löf

Ekotoxikolog
marie.lof@su.se