2016.12.13

Avancerad rening av avloppsvatten – ett sätt att följa försiktighetsprincipen?

Avancerad avloppsrening är en försiktighetsåtgärd som i hög grad kan minska utsläppen av både kända och okända ämnen i vattenmiljön, skriver Baltic Eye-forskaren Emma Undeman i en debattartikel i EurActiv den 30 november 2016.

Vårt samhälle upplever en kemikalieintensifiering där mönstret har gått från att använda ett fåtal kemikalier i stora mängder, ofta från punktkällor, till att använda många kemikalier i små mängder, till exempel kemikalier i konsumentprodukter, och från diffusa källor.

Att identifiera farliga ämnen och lagstifta om dessa var för sig är allt för tidskrävande. Med utgångspunkt i försiktighetsprincipen bör det vara möjligt att agera även om vi saknar fullständig underlag. Avancerad avloppsrening är en sådan försiktighetsåtgärd som i hög grad kan minska utsläppen av både kända och okända ämnen i vattenmiljön. 

De flesta av oss spolar ner sitt avloppsvatten utan att ägna en tanke åt avloppsrening. Men denna samhällsservice är en förutsättning för rent vatten, som är en av de mest värdefulla resurserna i vårt samhälle.

Kemikalier kommer in i avloppssystemet bland annat när vi tvättar kläder, sköljer av oss hygienprodukter eller när läkemedelsrester som passerat kroppen spolas ned. Avloppsvatten innehåller tusentals ämnen av mänskligt ursprung, och i avloppsvattnet ansamlas många kemikalieflöden från tätbebyggda områden. I dagsläget saknar dock merparten av avloppsreningsverken i europeiska tätorter den teknik som behövs för att ta hand om så kallade mikroföroreningar.

Det är viktigt att det renade avloppsvattnet inte innehåller för höga nivåer av skadliga ämnen.

 

Om vi vill försäkra oss om ett långsiktigt hållbart nyttjande av marina resurser och dricksvattenreservoarer är det viktigt att det renade avloppsvattnet inte innehåller för höga nivåer av skadliga ämnen.

Utgångspunkten måste vara att begränsa användningen av skadliga kemikalier i produktionsfasen. Eftersom vi exponeras för kemikalier från många olika håll är det av stor vikt att vi, för att skydda människors hälsa och vår natur, har kontrollmekanismer vid källan och säkerställer att principen ”förorenaren betalar” efterlevs. Detta skulle även underlätta övergången till en cirkulär ekonomi eftersom förekomsten av tveksamma kemikalier i produkter förhindrar såväl optimal återvinning av material som återanvändning av vatten och slam. 

Men är detta tillräckligt?

För att minimera hälso- och miljöriskerna finns det flera europeiska laginitiativ för att begränsa användningen av skadliga kemikalier, där REACH-förordningen är den viktigaste. Vår värld genomgår dock en snabb kemikalieintensifiering med produktion av allt större volymer och ökad användning av allt fler olika kemikalier.

Förbjudna kemikalier ersätts ofta med närbesläktade ämnen som kan ha lika oönskade egenskaper som de ursprungliga. För dem som arbetar med att analysera och lagstifta om dessa kemikalier är det svårt att hålla jämna steg med ett ständigt ökande antal ersättningar och nya användningsområden för kemikalier. Dessutom är det högst sannolikt att antalet ämnen med okända skadliga effekter är större än de med kända skadliga effekter.

Jämfört med den långsamma processen för att reglera och fasa ut enskilda kemikalier kan avancerad avloppsvattenrening implementeras förhållandevis snabbt. Om man avlägsnar ett brett spektrum av föroreningar minskar även risken för kemiska cocktaileffekter i vattenmiljön.

Östersjön kan liknas vid en marin soptipp eller avloppstank.

 

Vissa vattenmiljöer är mer känsliga än andra för vanligt förekommande föroreningar i avloppsvatten. Östersjön, till exempel, är ett grunt innanhav med en långsam vattenväxling med Nordsjön genom trånga danska sund.

Vattnets långa uppehållstid i kombination med känsliga marina organismer och det breda spektret av föroreningar som släpps ut av 85 miljoner invånare i Östersjöns avrinningsområde, sätter stor press på detta ekosystem. Om utsläppsvolymen är stor eller ämnena svårnedbrytbara kan kemikalieföroreningar i avloppsvatten ackumuleras i den marina miljön och leda till negativa effekter på vattenorganismer. I detta hänseende kan Östersjön liknas vid en marin soptipp eller avloppstank.

I dagsläget finns det ingen enskild metod som är idealisk för att filtrera bort mikroföroreningar från avloppsvatten, och även om känsligheten i de mottagande vattnen är det som borde motivera investeringen kan kostnaden såväl ekonomiskt som energimässigt visa sig vara för stor för mindre reningsverk.

För reningsverk som hanterar avloppsvatten från större tätortsområden är dock ytterligare reningssteg inte lika kostnadskrävande. Detta kan erbjuda en möjlighet att maximera investeringens miljönytta genom att göra det möjligt att avlägsna ett stort antal kända och okända föroreningar och därmed minska den kemiska påfrestningen på dricksvattenreservoarer, både i närområdet och nedströms, samt på havet.

När avloppsvatten återanvänds för bevattning i jordbruket eller för att fylla på grundvattenförrådet, är det viktigt att risken för föroreningar från både kända och okända kemikalier hålls på en minimal nivå eftersom föroreningar i grundvatten och jord finns kvar under lång tid framåt.

Den totala vinsten av att införa avancerad rening är svåruppskattad. Men detta innebär också att kostnaden för att förbli passiva är svårberäknad. 

Den totala vinsten av att införa avancerad rening av exempelvis Östersjön är svåruppskattad. Det är både svårt och kostsamt att fastställa den totala belastningsminskningen och minskningen av negativa effekter för kända förorenande ämnen som på olika vägar hamnar i avloppssystemen. För idag okända föroreningar och effekter är det i praktiken omöjligt. Men detta innebär också att kostnaden för att förbli passiva är svårberäknad. Frågan är kanske istället i vilken utsträckning vi är beredda att riskera förorening av ovärderliga vattenresurser.

I avvaktan på EU-kommissionens pågående översyn av ett antal vattenrelaterade regelverk, till exempel EU:s ramdirektiv för vatten och förordningen om återanvändning av vatten, bör detta effektiva verktyg – som avancerad avloppsvattenrening skulle kunna vara – utforskas ytterligare, både som ett sätt att följa försiktighetsprincipen och som ett medel för att nå miljömässigt godtagbara koncentrationer av prioriterade kemikalier för vilka alternativen är få. Tack vare sin icke-selektiva och effektiva karaktär kan ytterligare avloppsvattenrening vara ett bra komplement till andra åtgärder för att förhindra att kemikalier förorenar vårt dricksvatten och våra hav.

 Den här artikeln publicerades ursprungligen på Euractiv opinion den 30 november 2016. 

emma undeman

Emma Undeman

Miljökemist
emma.undeman@su.se

hannasjölund

Hanna Sjölund

Omvärldsanalytiker
hanna.sjolund@su.se

Relaterade artiklar