2017.10.18

Fångstnivåer över de vetenskapliga råden är en dålig affär

2017.10.18

Ny modell tar med ekonomin i fiskerådgivningen

Att sätta fångstnivåer för Östersjötorsken som överstiger de vetenskapliga rekommendationerna är inte bara skadligt för bestånden utan är också en ekonomiskt dålig affär, visar en ny studie.

Text: Henrik Hamrén

För fjärde året i rad satte EU:s fiskeriministrar nyligen fångstnivåer för Östersjösjötorsken som överstiger de vetenskapliga rekommendationerna. Efter en hel natts förhandlingar meddelade ministerrådet förra veckan att den totala tillåtna fångsten (TAC) för torskbeståndet i östra Östersjön blir 28 388 ton nästa år. ICES vetenskapliga rekommendation, stödd av EU-kommissionen, var 22 275 ton.

Det marina forskarsamhället och flera miljöorganisationer reagerade starkt, eftersom det östra torskbeståndet är i dåligt skick och har överfiskats under senare år. Ministerrådets tycks dock ha baserat sitt beslut på tron att ett högre fisketryck kommer att gagna yrkesfiskarna och processindustrin. Men enligt en ny vetenskaplig studie är detta antagande sannolikt fel.

– Att sätta TACs på nivåer som överstiger den vetenskaplig rådgivningen är inte bara dåligt för det marina ekosystemet och fiskbestånden, det är också en dålig affär, säger Rudi Voss, forskare vid Christian-Albrechts-universitetet i Kiel och huvudförfattare till studien.

Överfiske kostsamt för yrkesfiskarna

I sin studie introducerar Voss ett nytt koncept, som han kallar ekologiskt begränsad maximal ekonomisk avkastning (eMEY).

– Vi använder en bioekonomisk modell i vilken ekonomiska överväganden uttryckligen ingår för att beräkna vad som skulle vara den optimala fångsten utifrån vissa ekologiska begränsningar, som exempelvis beståndens storlekar, men också utifrån den ekonomiska vinsten, säger Voss.

Genom att jämföra hypotetiska fångstnivåer enligt eMEY med de faktiska fångstnivåer som satts för östra torskbeståndet under åren 1980 till 2015, visar studien att överfiske under lång tid inte bara leder till att beståndet kollapsar, men också till högre kostnader för fiskeindustrin.

– Vi fann att de kostnader som uppstår vid överfiske främst bärs av yrkesfiskarna, medan ett fiske på nivåer som är allt för lågt i förhållande till de optimala nivåerna blir särskilt kostsamt för förädlingsindustrin och konsumenterna, säger Voss.

Fiske inom havets ekologiska gränser

En av huvudpoängerna med eMEY-konceptet är att det definierar vilka faktiska ekonomiska konsekvenser olika förvaltningsbeslut kan få – inom ramarna för det marina ekosystemets ekologiska begränsningar.

–  Låt oss säga att du kan tjäna 4 000 euro per månad på att fiska,  och fortfarande uppfylla de allmänt överenskomna ekologiska målen. Men du tjänar bara 2 000 euro. I vår modell innebär det en kostnad på 2 000 euro. Så om yrkesfisket skulle kunna göra en vinst på låt oss säga 50 miljoner euro genom att följa en viss förvaltningsstrategi, men de tjänar bara tio miljoner – då skulle kostnaden för att avvika från en optimal fiskeriförvaltning vara 40 miljoner euro, säger Voss.

Han är övertygad om att just förmågan att kombinera ekologiska begränsningar med ekonomiska överväganden skulle göra det möjligt för fiskeriförvaltningen i att uppnå ett mer lönsamt fiske, som samtidigt bedrivs inom ramarna för havets ekologiska gränser.

–  Fiske är i grunden en ekonomisk verksamhet och många människor lever av fiske. Naturligtvis är det viktigt att ha hållbart förvaltade fiskbestånd, men samtidigt måste vi också bry sig om fiskeindustrin och yrkesfiskarna och deras familjer. Därför känns det för mig helt naturligt att även inkludera ekonomiska överväganden när vi gör beståndsbedömningar, säger Voss.

Att ändra fiskerådgivningen tar tid

En av studiens medförfattare är Östersjöcentrums forskare Maciej Tomczak, som har en gedigen kunskap om den vetenskapliga rådgivningsprocessen för fisket i Östersjön. Enligt honom är det hög tid att utveckla dagens rådgivning i linje med grundtankarna bakom eMEY-konceptet.

– Faktorer som ekologi och ekonomi är i dagsläget tillräckligt integrerade i rådgivningsprocessen för Östersjöfisket. Jag skulle gärna se att dessa faktorer fanns mer direkt implementerade i de vetenskapliga råden, säger Tomczak.

Rådgivningprocessen för fisket i Östersjön är komplex. Alla större förändringar tar tid, konstaterar Rudi Voss.

– Förhoppningsvis kan vi med tiden övertyga människor om att det här konceptet är meningsfullt, både för dem som arbetar inom förvaltningen och de som sysslar med biologiska beståndsbedömningar. Jag hoppas att vi i framtiden har en fiskerådgivning som ser annorlunda ut, i vilken även de ekonomiska övervägandena ingår, säger han.

Maciej Tomzcak

Maciej Tomczak

Forskare
maciej.tomczak@su.se

Rudy Voss

Forskare Christian-Albrecht-Universitetet i Kiel
voss@economics.uni-kiel.de

RELATERADE ARTIKLAR