Maciej Tomzcak

Maciej Tomczak

"Fisket i Östersjön började som ett fiske efter plattfisk "

2016.09.30

Hundra år i Östersjön - ur ett fish & chips-perspektiv

Havet förändras ständigt. Vissa arter försvinner medan andra blomstrar - allt beroende på förutsättningarna. Frågan är om vi människor är lika anpassningsbara. Är vi till exempel beredda att ändra våra matvanor efter vad havet kan ge?

En varm sommardag vid en av de många badorterna längs den polska kusten. Den långsträckta sandstranden är full av folk. Vid middagstid fylls de små restaurangerna längs strandpromenaden när horder av hungriga solbadare kommer för att äta den klassiska strandrätten: fish & chips.

Den genomsnittlige Kowalski (polska motsvarigheten till Svensson) föredrar sin fish & chips tillagad på ”färsk flundra”. Om det sedan verkligen är flundra (Platichthys flesus), rödspätta (Pleuronectes paltessa) eller kanske sandskädda (Limanda limanda) spelar mindre roll. Ur ett historiskt fish & chips-perspektiv är målarten för den hungrige Kowalski alltid ”flundra”.

Smakpreferensen hade egentligen varit mycket mer tidsenlig för sisådär 100 år sedan, då olika arter av plattfisk faktiskt utgjorde de viktigaste arterna för fiskeindustri, politik och förvaltning i Östersjön. Faktum är att det moderna fisket i Östersjön började som ett fiske efter plattfisk. Bestånden av dagens viktigaste arter  – sill, skarpsill och torsk – började inte utvecklas på allvar förrän efter andra världskriget.

De längsta enhetliga tidsserierna med fångstuppgifter för Östersjön sträcker sig från år 1906, och påvisar en rad extraordinära regimskiften. Fångsterna av sill femdubblades under 1950-talet, innan de nådde sin peak under 1970-talet. Tio år senare, under 1980-talet, nådde torskfångsterna sin toppnotering. Ytterligare tio år senare, 1990, nådde skarpsillen sin maximala fångstnivå – som då hade tiodubblats (!) jämfört med nivåerna före andra världskriget.

Hur gick det för plattfisken då?

"Först var det plattfisk som gällde, sedan sill, sedan torsk och slutligen skarpsill"

- Maciej Tomczak

Fångsten av rödspätta nådde sin maxnivå under 1920-talet, med cirka 40 000 ton per år (på den tiden låg fångsterna av torsk och skarpsill på blygsamma 3-5 000 ton). Kort därefter kollapsade rödspättefisket i Östersjön – och nästa art på tur, flundran, sköt i höjden. Fångsterna nådde uppemot 60 000 ton per år. Denna ”flundrabonanza” varade dock bara i några år, innan även det fisket kollapsade.

Från 1940-talet och framåt upplevde fisket efter plattfisk några få och korta perioder med ökade fångster. Men generellt förblev fångsterna relativt låga nivåer, medan fångsterna av andra arter ökade kraftigt.

Vad hade hänt med plattfisken? Och ännu viktigare, vad kan vi lära av det?

En självklar slutsats är fångsterna av olika arter har ändras successivt under de senaste hundra åren. Först var det plattfisk som gällde, sedan sill, sedan torsk och slutligen skarpsill.

Fångstnivåer Östersjön

Vi måste också komma ihåg att Östersjön var ett helt annorlunda hav för hundra år sedan; mycket mindre produktivt, mindre algblomningar och därmed inga stora områden med döda bottnar. Dessutom var  syreförhållandena betydligt gynnsammare för plattfisken längs bottnarna.

Samtidigt fanns det  inte lika stora mängder bottenlevande arter, som plattfisken och torsken kunde leva av,  och inte heller lika mycket av varken djurplankton eller sill och skarpsill. Ytterligare en viktig faktor är att fiskeflottan gradvis har omvandlats, från många mindre båtar under 1930-talet till färre men mycket större fartyg under 1990-talet. Under samma period utvecklades fiskeredskapen enormt mycket och sätten med vilka man att fångar fisk blev betydligt effektivare.

Forskare har fortfarande en rad olika hypoteser om vad som faktiskt hände med bestånden av plattfisk i Östersjön. Det skulle naturligtvis vara lätt att bara konstatera att överfisket orsakade kollapsen. Men det är nog inte hela sanningen.

Mer sannolikt berodde kollapsen på en kombination av orsaker: överfiske, olika arters interaktioner samt viktiga miljöfaktorer. Till exempel ökade tillförseln  av fosfor och kväve drastiskt från 1950-talet och framåt, och de första tecknen på övergödningen började synas i havet. Den ökande tillväxten i havet i kombination med olika hydrologiska förhållanden gynnade torsken, men definitivt inte plattfisken.

Den marina miljön förändras ständigt – bland annat på grund av klimatet och av mänsklig påverkan såsom som fiske och användning av näringsämnen inom jordbruket.

Och djuren i havet förändras med den.

plattfisk fångst 1907-2005

Den blygsamma övergödningen i Östersjön under början av 1950-talet, som var gynnsam för torsk men inte alls för flundra, har ökat enormt sedan dess. I dag har Östersjön stora områden av syrefria bottnar, som hotar torskbestånden.

Och numera är skarpsill den i särklass största målarten för fisket i Östersjön.

Så inom en snar framtid, kanske av ren nödvändighet (för folk kommer väl alltid att vilja äta färsk fisk, eller hur?), måste kanske skarpsill bli en målart även för konsumenterna.

Frågan blir i så fall om den genomsnittliga Kowalski på den polska badorten visar sig vara lika förändringsbenägen som havet alltid har varit - och börjar beställa fish & chips gjord på ”färsk skarpsill”?

Maciej Tomzcak

Maciej Tomczak

Forskare
maciej.tomczak@su.se

Källor:

Hammer, C., Von Dorrien C., Ernst, P., Grohsler, T., Koster, F., MacKenzie, B., Mollmann, C., Wegner, G., and Zimmermann, C. 2008. Fish Stock Development under Hydrographic and Hydrochemical Aspects, the History of Baltic Sea Fisheries and Its  Management. In State and evolution of the Baltic Sea, 1952–2005. A Detailed 50-Year Survey of Meteorology and Climate, Physics, Chemistry, Biology, and Marine Environment, pp. 543-581. Ed. by R. Feistel, N. Günther, and N. Wasmund. John Wiley & Sons. Inc., New Jersey. 712 pp.

MacKenzie, B., Alheit, J., Conley, D.J., Holm, P., and Kinze, C.C. 2008. Ecological hypotheses for a historical reconstruction of upper trophic level biomass in the Baltic Sea and Skagerrak Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences 59(1): 173-190.

MacKenzie, B., Ojaveer, H., Eero, M. 2011 Historical ecology provides new insights for ecosystem management: Eastern cod case study Marine Policy. 35(2): 266-270. 

Thurow, F., 1997. Estimation of the total fish biomass in the Baltic Sea during the 20th century ICES Journal of Marine Science 54: 444-461.

Ustups, D., Müller-Karulis, B., Bergstrom, U., Makarchouk, A., & Sics, I. (2013). The influence of environmental conditions on early life stages of flounder (Platichthys flesus) in the central Baltic Sea Journal of Sea Research, 75, 77-84.

Draganik, B., Ivanow, S., Tomczak, M., Maksimov, B., & Psuty-Lipska, I. (2007). Status of exploited Baltic flounder stocks in the southern Baltic area (ICES SD 26) Oceanological and Hydrobiological Studies, 36(4), 47-64.

Eero, Margit, et al. Development of international fisheries for the eastern Baltic cod (Gadus morhua) from the late 1880s until 1938 Fisheries Research 87.2 (2007): 155-166.

Gustafsson, Bo G., et al. Reconstructing the development of Baltic Sea eutrophication 1850–2006 Ambio 41.6 (2012): 534-548.