2017.11.22

Mot ett hållbart båtliv

Giftiga bottenfärger och krympande ålgräsängar – det går att peka på flera miljöproblem från fritidsbåtar. Men behöver det vara en konflikt mellan båtliv och en god havsmiljö? Ny kunskap och ny teknik kan hjälpa oss att minska fritidsbåtarnas miljöpåverkan.

Fritidsbåtar – en viktig ingrediens i en hållbar utveckling av skärgården eller ett miljöproblem? Den här frågan ställdes på årets Hav- och Samhälle-konferens den 14-15 november. Ett sextiotal deltagare från olika sektorer träffades för att diskutera vägen till ett hållbart båtliv.

Egentligen är det inte självklart att det ska finnas en motsättning mellan båtliv och skydd av havsmiljön. När man frågar svenskar varför de är ute med fritidsbåt är det vanligaste svaret att det är för naturupplevelsen[1]. För många människor är båtlivet inkörsporten till intresse för havet – och en viktig anledning till engagemang för en bättre miljö.

Och jämfört med mycket annat vi ägnar oss åt – både på land och till havs – har småbåtstrafiken en rätt beskedlig effekt på havsmiljön. Ser man till havet som helhet är forskarna överens om att utsläpp av näring och miljögifter från land, tillsammans med fiske, är de största hoten mot havsmiljön.

Men när det gäller riktigt grunda, kustnära områden kan fritidsbåtar ge en betydande miljöpåverkan, åtminstone lokalt. Det fick vi flera exempel på under konferensen. Småbåtshamnar och naturhamnar längs svenska kusten innehåller höga halter av organiska tennföreningar och tungmetaller som läckt ut från bottenfärger. Anläggning av bryggor gör så att havets viktiga ålgräsängar minskar. Motorbåtar skapar svall och vattenrörelser som gör vattnet grumligt och försämrar livsmiljön för undervattensväxter och fiskyngel.

Det finns alltså miljöutmaningar när det gäller fritidsbåtar. Men konferensen visade också på möjligheter att styra båtlivet i en mer hållbar riktning.

En av utmaningarna är att det finns så många fritidsbåtar. Som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg är Sverige ett av de mest fritidsbåtstäta länderna i världen. När alla båtar behöver en anläggningsplats byggs det många bryggor och småbåtshamnar i grunda kustområden – områden som ofta har höga naturvärden.

Men egentligen är det inte självklart att alla båtar behöver en båtplats i sjön. I många andra delar av världen ligger de flesta båtarna på land när de inte används. Den som har en liten båt förvarar den på trailer och sjösätter den när och var det passar. Men många hamnar och marinor erbjuder också förvaring ”på hylla” (”drystack”) och lägger i båtarna på beställning.

Båtförvaring på land i Portsmouth, England. Foto © Colin Babb (cc-by-sa/2.0)

Idag är det få marinor i Sverige som erbjuder sommarförvaring på land – men tekniken finns och är möjlig att använda. En ökad möjlighet att dela på båtar eller båtplatser (exempelvis genom båtpooler) kan också vara en utveckling som minskar behovet av att anlägga fler bryggor.

Ett av de mest välkända miljöproblemen kring fritidsbåtar är annars läckage av miljögifter från båtbottenfärger. Gifterna används för att förhindra havstulpaner, musslor och alger från att växa på skrovet, men läcker också ut och skadar djur och växter i havet. Hanteringen av de giftiga bottenfärgerna är också ett hälsoproblem för båtägare.

Slät havstulpan, en av de arter som ofta sätter sig fast på båtskrov. Foto Andrew Butko (cc-by-sa/3.0)

Därför är det positivt att det skett en omfattande utveckling av alternativa tekniker att bekämpa påväxt. Båtförvaring på land, i sötvatten eller på en skrovduk är ett lika effektivt sätt att hålla djur och alger borta från skroven. Ett annat alternativ är att tvätta eller borsta båten regelbundet och många småbåtshamnar har idag borsttvättar eller högtryckstvättar som effektivt tar bort påväxt. Forskningsprojektet BONUS CHANGE har utvärderat många av dessa metoder och resultaten från projektet är tydliga - det behöver varken vara dyrare eller mer arbetsamt att välja bort giftiga bottenfärger.

I ett större perspektiv är fritidsbåtarna bara en pusselbit i utmaningen att balansera utveckling och social hållbarhet vid kusten med en god havsmiljö. Här har kommunerna en viktig roll att planera exploatering och användande av kusten på ett hållbart sätt. Kunskapen om undervattensnaturen ökar hela tiden, men det är inte alltid kunskapen finns tillgänglig för de som fattar beslut om exploatering av kustzonen.

Därför har Östersjöcentrum tagit fram ett faktablad som sammanfattar vad vi vet om hur bryggor och båttrafik påverkar sjögräsängar och andra undervattensväxter. En slutsats är att ängar i grunda, vågskyddade vikar är extra känsliga – samtidigt som de ofta har höga naturvärden. Den här kunskapen gör det möjligt att styra bort båttrafik och exploatering från de allra mest känsliga områdena. Gör vi det finns det goda förutsättningar för att båtlivet kan bli en viktig del i en hållbar kustutveckling.

 

Är du mer intresserad av vad som sades på konferensen? Presentationerna kommer att läggas ut här. Jag vill också tipsa om en bra sammanställning av vad den enskilde båtägaren kan göra för att slippa måla sin båt med giftig bottenfärg, från bland annat Svenska Båtunionen och Naturskyddsföreningen.


[1] Uppgiften kommer från Transportstyrelsens båtlivsunderökning.

Sofia Wikström

Sofia Wikström

Marinekolog
sofia.wikstrom@su.se