2017.07.31

Rovfisk begränsar makroalgsblomningar

Tjocka drivor av ruttnande alger har blivit ett ovälkommet sommartecken i havsvikar och på stränder. Nu visar forskning på ett nytt sätt att minska problemet.

Ett av de tydligaste tecknen på övergödning i grunda kustområden är massförekomster av snabbväxande trådalger, exempelvis grönslickar (Cladophora) och rödslickar (Polysiphonia). Algerna växer till snabbt under årets varma månader och kan bilda flera decimeter tjocka mattor på grunda bottnar. Så här års kan stora delar av bottnen i vågskyddade vikar vara täckta av algmattor. I Östersjön har det också blivit vanligt att stora mängder trådalger spolas upp på stränderna under sommaren.

En tjock matta av rödslick och andra rödalger uppspolad på stranden i Vitemölla, Skåne, i juli 2017.
Foto: S. Wikström

Inom havsforskningen kallas sådana massförekomster av trådalger för makroalgsblomningar (eng. ”macroalgal blooms”), för att markera att de utgörs av makroskopiska, flercelliga alger. Till skillnad från de algblomningar vi vanligen tänker på, som bildas av mikroskopiska alger eller cyanobakterier. Exempelvis de algblomningar av giftiga cyanobakterier som har blivit vanliga i Östersjön under högsommaren.

Makroalgsblomningar började uppmärksammas av forskare på 1970- och 80-talen och har blivit ett allt vanligare fenomen i många kustområden, speciellt i industrialiserade länder. Algerna är inte giftiga för oss människor, men skapar ändå problem. Tjocka vallar av ruttnande alger i vattnet och på stränderna skrämmer bort badare och turister. Under vattnet kan algmattorna kväva andra växter och djur och orsaka syrebrist på grunda bottnar. Drivande mattor av trådalger anses vara en viktig anledning till att de ekologiskt viktiga sjögräsängarna har minskat kraftigt på västkusten.

Den vanligaste förklaringen till att makroalgsblomningar uppstår är att vi göder havet med utsläpp av näring från land, exempelvis från ett intensivt jordbruk eller bristfällig avloppsrening. Vi vet från många studier att trådalgers tillväxt ofta begränsas av mängden tillgänglig näring. När det finns gott om näring i vattnet växer algerna snabbt.

Men mer och mer tyder på att övergödning inte är den enda förklaringen till att makroalgsblomningar blivit vanligare och mer omfattande.

Flera forskare har velat koppla ihop ökade makroalgsblomningar med en minskning av stora rovfiskar i våra kustområden. Teorin bygger på att i ett ostört kustekosystem finns det gott om smådjur som äter av trådalgerna och hindrar dem från att växa till okontrollerat. Rovfisken har en viktig roll genom att begränsa mängden småfisk eller krabbor som lever av dessa smådjur; om mängden rovfisk minskar i ett kustområde kan det leda till en så kallad trofisk kaskad med mer småfisk, färre algätande smådjur och mer trådalger.

 Illustration av en möjlig trofisk kaskad i grunda kustområden, från stor rovfisk till trådalgerIllustration av teorin om en trofisk kaskad från rovfisk till trådalger i grunda kustområden.
Bild: Elsa Wikander, Azote.

Den här typen av trofiska kaskader har dokumenterats i andra ekosystem, men vad finns det för stöd för att mängden rovfisk kan påverka trådalgsblomningar i våra kustområden?

Det har gjorts en rad experiment för att undersöka hur tillväxten av trådalger påverkas av näringstillförsel och mängden betande smådjur. I några experiment har forskare också stängt ute rovfisk genom att sätta upp burar under vattnet, eller jämfört tillväxten av alger i burar eller akvarier med mycket eller lite småfisk. Nyligen publicerades en studie som väger samman resultaten från alla dessa experiment genom en så kallad metaanalys. Den visar att experimenten ger ett starkt stöd för teorin om trofiska kaskader; tillväxten av trådalger i experimenten påverkades lika mycket av förekomsten av rovfisk som av näringstillförsel.

Så vi vet att trofiska kaskader kan påverka mängden trådalger i småskaliga kontrollerade experiment, när miljön i övrigt hålls konstant. Men vi vet också att både fisk, smådjur och alger påverkas av mycket annat än i vilken grad de blir uppätna. Vattentemperaturen är en viktig faktor, liksom hur grumligt vattnet är, för att bara ta två exempel. I våra varierade kustlandskap ändras miljöförutsättningarna när man förflyttar sig från en havsvik till en annan och till det kommer variationen mellan årstider.

Frågan är alltså vilken betydelse rovfisken kan ha i den varierade miljön i våra naturliga kustekosystem. Det finns fortfarande få studier som har försökt besvara den frågan. Men här om veckan publicerades en ny födovävsstudie som stödjer teorin om rovfiskens betydelse för makroalgsblomningar i naturliga kustekosystem. Studien visar att mängden trådalger i grunda vikar längs svenska östersjökusten – från södra Östergötland till norra Uppland – till viss del kunde förklaras av hur mycket små algätande kräftdjur, snäckor och insektslarver som fanns där. Mängden smådjur var i sin tur kopplad till mängden småfisk (spigg) och indirekt till mängden rovfisk (abborre och gädda). Precis i enlighet med teorin om en trofisk kaskad från rovfisk till makroalgsblomningar.

Så fler och fler studier pekar på att den minskning av rovfisk vi har sett i många områden längs Sveriges kust bidrar till intensivare makroalgsblomningar – något vi traditionellt förknippat med övergödning. Det betyder att åtgärder för att stärka bestånden av rovfisk i kustzonen kan vara ett verktyg för att uppnå renare och friskare kustmiljöer, utöver det arbete vi redan gör för att minska utsläppen av näring till havet.

Det pågår redan många försök att gynna kustnära rovfisk, exempelvis genom fiskefria områden och genom att skapa lek- och uppväxtmiljöer för gädda och abborre. I bästa fall kan det leda både till ett bättre fiske och till mindre algblomningar. Det är något jag hoppas kunna skriva mer om i kommande inlägg.

Flera av de studier jag skriver om här har gjorts i forskningsprojektet PlantFish. På projektets hemsida finns mer att läsa om sambanden mellan fisk och undervattensvegetation i Östersjön.

Sofia Wikström

Sofia Wikström

Marinekolog
sofia.wikstrom@su.se