2019.02.05

”Vår utvecklade ekonomi har fört med sig många utmaningar”

2019.02.05

Att rädda Östersjön handlar om att se hela samhället

Samhället är inte statiskt, utan dynamiskt. Att skapa en sammanhållen havs- och vattenpolitik från källa till hav kommer att vara centralt för att klara miljömålen för Östersjöns framtida miljö, skriver HaV:s generaldirektör Jakob Granit i sin gästkrönika.

Sverige har en av Europas längsta kuster, en utvecklad ekonomi och en tydlig ambition att genomföra en sammanhållen havs- och vattenpolitik. I stora drag har denna politik delats av alla svenska regeringar sedan 2008. Parallellt ökar hela tiden kunskapen om våra hav och vattendrag. Kopplingen mellan friska ekosystem och samhällets utveckling blir i stort allt tydligare.

Forskning visar att om vi ska nå FN:s, EU:s och våra nationella hållbarhetsmål för våra vattendrag och hav är det nödvändigt att ta ett helhetsgrepp från ”källa till hav”. Effekterna av samhällets utveckling på land hamnar till slut i våra vattendrag och hav. Detta utmanar de miljömål som riksdagen bestämt för att uppnå levande sjöar, vattendrag, kust, skärgård och hav i balans. En analys från i år visar dock att inget av dessa mål kommer att nås till 2020.  

Sveriges stora påverkan förpliktigar

Målhierarkier blir lätt komplicerade, framförallt när de rör sig på många olika plan samtidigt. I slutändan handlar det om hur vi kan bygga ett hållbart samhälle för kommande generationer. Det förpliktar ett land som Sverige, som har så stor påverkan på ett känsligt innanhav som Östersjön.

Vår utvecklade ekonomi har fört med sig stora utmaningar, som syns tydligt i vattenmiljöerna. Vattenkraften, som förser landet med upp till 50 procent av all förnybar el, skogsbrukets timmerflottningsperiod och jordbrukets markavvattning har radikalt förändrat livsmiljöerna för fiskar och andra akvatiska organismer.

Verksamheter rör sig från land till kust och hav

Många av Östersjöns fiskarter, som till exempel ål, nejonöga, lax, öring, gädda och sik, är beroende av att kunna vandra upp i sötvattensmiljöer för sin lek. Näringsläckage från land och från sedimenten i sjöar, kust och hav driver på övergödningen. Samhällets utveckling utmed kusterna – med industrialiseringen, urbanisering, sjöfart och ökade fritidsaktiveter – har radikalt förändrat kusthabitat och vattenkvalitet genom bland annat utsläpp av förorenande ämnen.

Utvecklingen går nu snabbt framåt med fler verksamheter som rör sig från land och kust till hav, och som möjliggörs genom ny teknik som havsbaserad vindkraft, vattenbruk, nya yrkesfiskemetoder och utvinning av sand och mineraler. Samtidigt påverkas Östersjöregionen genom klimatförändringarna, som gör Östersjöns vatten sötare och varmare. Detta förändrar till exempel blåstångens och många andra arters livsförutsättningar på mycket kort tid.

Alla Östersjöländer påverkar

Liknande förändringar i samhällets utveckling – och dess konsekvenser – ser vi i dag i alla Östersjöländer. Samarbetet kring Östersjöns miljö genom Helsingforskommissionen (Helcom), som grundades redan 1974, kommer ur insikten att Östersjön är ett delat innanhav med gemensamma problem.  Alla länderna i avrinningsområdet påverkar miljön, och därför krävs gemensamma åtgärder för att återskapa en bärkraftig Östersjömiljö.

Gråsälen visar komplexiteten

Samhällsutvecklingens påverkan på miljön under 1900-talet var påtaglig, och kan illustreras av utvecklingen av gråsälsbeståndet i Östersjön. Enligt uppskattningar fanns det vid 1900-talets början ca 90 000 – 100 000  gråsälar i Östersjön. Beståndet kollapsade, och sjönk till cirka 4 000 individer 1975. Jakt och miljögifter utmålades som de främsta orsakerna.

Gemensamma ansträngningar för att minska gifter i miljön, förbud mot jakt, ändrade fiskeregler och inrättande av skyddsområden runt Östersjön har medfört att gråsälsbestånden nu är livskraftiga. Idag uppskattas beståndet till cirka 32 000 individer, vilket måste ses som en indikator på ett lyckat åtgärdsarbete.

Samtidigt väcks andra frågor, som hur sälen påverkar fiskbestånden och fisket genom dess konsumtion av fisk, skador på fiskeredskap och  spridning av parasiter. När förutsättningarna för gråsälens överlevnad i Östersjön har blivit bättre påverkas samtidigt andra delar av ekosystemet och samhällsekonomin.

Reglerna är på plats – nu kan de sista stegen tas

I och med EU-samarbetet, som fördjupades efter 2004 i samband med att alla Östersjöländer utom Ryssland gått med i unionen, tog de gemensamma åtgärderna genom lagstiftning ett ännu större steg. Från att ha varit ett gemensamt policysamarbete inom Helcom infördes nu en EU-lagstiftning kring en gemensam fiskeripolitik, en vattenförvaltning med fokus på vattenkvalitet och en havsförvaltning med havsplanering, för att bara nämna några av regelverken.

För Sveriges och övriga EU-staters del har den gemensamma lagstiftningen lett till ett fördjupat arbete kring att återställa både sötvatten- och den marina vattenkvaliteten. Detta har inneburit en radikal omställning för Sverige och gör att vi går mot en hållbar förvaltning av våra vattenresurser, med stark förankring i vår miljölagstiftning. Från ett lagstiftningsperspektiv kan man konstatera att regler för att minska olika sektorers kända miljöpåverkan i stora drag är på plats. Nu kan de sista stegen tas för att åtgärda dessa.

Fokus på cirkulär bioekonomi

Samtidigt är vårt samhälle inte statiskt, utan dynamiskt. Det befinner sig i ständig och snabb förändring. Detta gäller inte minst klimatfrågan, som har lett till en ny klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk för 2018. Ramverket pekar på flera hållbarhetsfrågor som måste lösas under de närmaste åren, med direkt koppling till sjöar, vattendrag och hav ur ett systemperspektiv.

Ett större fokus på en cirkulär bioekonomi, till exempel genom regeringens olika strategier för livsmedels- och maritima frågor, måste leda till ett mer strategiskt förhållningssätt till hur vi nyttar våra vattenresurser – från källan till havet, också med ett fokus på hur vattenvolymer kan bäst fördelas för olika samhällsbehov och ekosystemens funktioner.

Ökade behov av förnybar energi, anpassning till förändrade havsnivåer, risker förknippade med vattenbrist och översvämningar samt förändrade kustfiskebestånd påverkar alla delar av samhället. Miljöanpassningen av vattenkraften, som påverkar både större och mindre produktionsanläggningar och samhällen, och ett hotat småskaligt kustnära fiske är exempel på hur samhället ständigt förändras då politik, marknader och ekosystemsförändringar samverkar. Nya miljöhot som mikroplast och läkemedel kan förväntas följas av ytterligare andra.

Lösningar både nationellt och genom EU och Helcom

Förutsättningarna för att lyckas genomföra en sammanhållen havs-och vattenpolitik är i stora delar på plats vad gäller regelverken. Detsamma gäller insikten att Östersjöns miljöproblem måste lösas på både nationell nivå och tillsammans, genom EU-samarbetet strukturerade samverkan och Helcom med dess policyfunktion.

Men frågan är om det räcker. Hållbarhetsmålen kommer inta att nås till 2020. Och påverkanstrycket ökar, samtidigt som både samhälle, klimat och ekosystem förändras snabbt. Så vad mer kan vi göra tillsammans för att öka innovationskraften kring både förvaltning, kunskapsinhämtning och nya verktyg med stöd av den digitala omställningen?

Viktigt att se hela samhället

Inom sitt mandat kommer Havs- och vattenmyndigheten att arbeta med att förtydliga allt det positiva som pågår för att rädda Östersjön och dess vattendrag, samtidigt som vi analyserar vilka luckor som finns ur ett systemperspektiv, från källa till hav. En sådan lucka kan vara hur offentlig förvaltning kan bidra till ett större aktivt engagemang i den lokala miljöförvaltningen och fungera som ett komplement till statliga och kommunala investeringar.  

För att lyckas med att ”rädda Östersjön”, det vill säga att bland annat minska övergödning, överfiske, sjöfart och utsläpp, kommer ett systemperspektiv att bli allt viktigare. I ett sådant perspektiv ses hela samhällets utveckling och resurser – lokalt-nationellt, regionalt och globalt – som delar för att nå det övergripande samhällsmålet: ett friskt och levande Östersjön i balans som är förutsättningen för en hållbar och cirkulär samhällsekonomi.

Jakob Granit tillträdde som generaldirektör för Havs- och vattenmyndigheten i september 2016. Han är doktor i naturgeografi och har tidigare arbetat på Stockholm Environment Institute (SEI), Stockholm International Water Institute (SIWI), Världsbanken och Sida. En av hans käpphästar för att nå FN:s hållbarghetsmål är att ha ett helhetsperspektiv, med en förvaltning som fungerar från källa till hav.