Läs Klas Sandells gästkrönika

"Vad vi vill ha för kust-, skärgårds- och havslandskap i framtiden är något som vi själva bestämmer – varje dag!"

2018.08.14

Klas Sandell: Framtidens havsplanering kräver diskussion om olika landskapsideal

Olika individer och grupper ser, söker och gör olika saker i naturen. Att diskutera och jämföra olika landskapsideal gör det enklare att planera framtidens landskap, skriver professor Klas Sandell.

Text: Klas Sandell, senior professor i kulturgeografi

Redaktionens anmärkning: Denna text är en gästkrönika. Alla åsikter och andra ställningstaganden är skribentens.

Det är nu över hundra år sedan fritidsfolket började komma ut till Östersjöns kuster, skärgårdar och fjärdar. Man sökte bad, friluftsliv och naturupplevelser. Carl Fries skriver hur ”sommargästerna [stod] fram som uppenbarelser från en annan värld [med] stort bagage, märkvärdiga fasoner och nya fina kläder”.

Kontrasten var förstås stor till lokalbefolkningens livsvillkor, och uppdelningen mellan besökare och bofasta är fortfarande ett högaktuellt spänningsfält i Östersjöns kust- och skärgårdsbygder.

Det handlar om vad man uppfattar, uppskattar, söker och gör i landskapet

Det handlar inte minst om olika landskapsperspektiv; vad man uppfattar, uppskattar, söker och gör i landskapet. Fritidsfolk och bofasta är exempel på olika förhållningssätt till landskapet och det finns förstås många andra och kombinationer av dessa – naturvårdarens, bondens, yrkesfiskarens, sportfiskarens, fågelskådarens, militärens, sjöräddarens, swimrundeltagarens, kitesurfarens, kajakpaddlarens, seglarens....

Fyra olika ekostrategier

Men jag vill ändå hävda att det finns mönster och regelbundenheter i dessa olika perspektiv och jag använder en uppdelning i fyra huvudsakliga riktningar, så kallade ekostrategier, när det gäller relationen till landskap och natur.

Dessa olika ekostrategier kombineras ofta. Även hos en enskild person eller viss grupp kan vi se blandningar, skiftningar eller förändringar över tiden beroende på nya erfarenheter och kunskaper. Men balansen och prioriteringarna mellan dessa fyra olika förhållningssätt är ändå av den största betydelse för fysisk planering, konflikter, miljö, demokrati och pedagogik. I korthet kan de olika förhållningssätt jag identifierar beskrivas så här:

Jag beundrar! Att besöka landskapet som ett museum där experter identifierat vissa specifika landskapsvärden, etablerat reservat och satt upp regler för vad man får göra och inte göra utifrån de värden man vill skydda. Reservatensexklusiva värden kan dra besökare från fjärran länder och ge underlag för lockande turismarrangemang. Den fiskintresserade turisten besöker reservatets utställning.

Jag vill ha! Landskapet ses som en fabrik för att kunna producera de upplevelser man vill ha. Som den uppbyggda semesterbyn med stugor, restauranger, sandstrand, hopptorn och uthyrning av kajaker, paddle-boards och vattenskotrar. Sportfiskaren tar ett kort på sin troféfångst och släpper tillbaka den igen.

Jag använder! Här är landskapet något man identifierar sig med och som på olika sätt nyttjas – för försörjning med fiske, jordbruk och boskap för den bofaste, eller som resurs för turism som kan komma och fiska och jaga i turismentreprenörens hembygd. Sport- och yrkesfiskaren äter upp sin fisk.

Jag trivs! Ett landskap man identifierar sig med och som på olika sätt avnjuts; som boendemiljö året runt eller i fritidshuset, eller som besöksmiljö med hjälp av egna båten eller kajaken – eller bara för ett tillfälligt, men ofta återkommande, besök med hjälp av linjebåtarna. Den som vill äta fisk köper den lokalfångade på kajen eller hos grannen.

Dessa fyra olika landskapsideal och strävanden kan vi se i många former och kombinationer, till exempel längs våra Östersjökuster med alla sina planeringsdokument, strategier och konflikter.

Ibland tas lite mer övergripande grepp, som när den fysiska riksplaneringen på 1960- och 70-talen identifierade var man ansåg det lämpligt att lägga exempelvis oljeraffinaderier respektive friluftsliv längs de svenska kusterna.

Att diskutera och jämföra ideal ger bättre landskapsplanering

Det finns alltid mer eller mindre tydliga konflikter mellan de olika landskapsperspektiven – och de gynnar respektive missgynnar alltid vissa grupper, vissa aktiviteter och vissa landskapsvärden.

Ju ärligare och öppnare man kan diskutera och jämföra olika landskapsideal desto bättre kan man sannolikt planera för framtidens landskap. Inte minst är det viktigt att tänka på de så kallade allmänna intressena, som via allemansrätt och hinder mot kortsynt exploatering också kan garantera framtidens boende och besökare en attraktiv miljö i våra skärgårdar, kuster och fjärdar.

Vi bestämmer själva vilka landskap vi vill ha

För egen del är jag övertygad om att vi för en framtida hållbar utveckling måste söka oss mer i riktning av nyttjas och avnjuts (Jag använder! och Jag trivs!), bland annat för att gynna en stabil året-runt-befolkning.

Landskapet förändras ständigt av människans och naturens krafter. Vad vi vill ha för kust-, skärgårds- och havslandskap i framtiden är något som vi hela tiden själva bestämmer – varje dag!

 

Klas Sandell är senior professor i kulturgeografi vid Karlstads universitet. Hans forskning handlar huvudsakligen om natur- och landskapsrelation i det moderna industrisamhället i form av friluftsliv, utomhuspedagogik och naturturism. Är sedan flera år fastboende på en ö i Östergötlands skärgård.

Relaterade artiklar