Hållbarhetsutmaningarna kräver fler uttryck än ”ekosystemtjänster”

2018.09.20

Från ekosystemtjänster till naturnyttor

Ekosystemtjänster räcker inte för att beskriva naturens bidrag till människor. Ordet naturnyttor ger en bredare syn och öppnar för en effektivare och mer demokratisk miljöpolitik, skriver professor Marie Stenseke, aktiv i FN:s panel för biologisk mångfald.

Vi människor är en del av naturen och för den skull helt beroende av andra arter för vår överlevnad och för vårt välmående. Samtidigt blir det allt tydligare att vi håller på att såga av den gren vi sitter på. Intensivt fiske gör att fisken fiskas upp snabbare än den hinner föröka sig och utbyggnaden av småbåtsmarinor gör att ålgräsängar, som är så viktiga för reproduktion, försvinner, för att ta några marina exempel.

För att förstå och finna angreppssätt för att komma till rätta med detta problem har en rad olika begrepp lanserats. Ett som fått enormt genomslag är begreppet ekosystemtjänster. Det finns tusentals vetenskapliga artiklar skrivna med ekosystemtjänster som utgångspunkt.

I många länder, inte minst i Sverige, är begreppet centralt i miljöpolitik och miljöförvaltning. Men FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, vilken jag sedan 2015 har förmånen att vara med i ledningen för, har valt att istället bygga kring begreppet naturens bidrag till människor (nature’s contributions to people), eller kort och gott: naturnyttor.

Vad menas egentligen med begreppet "tjänst"?

Detta nya begrepp presenterades i en artikel i tidskriften Science tidigare i år, och ligger nu till grund för arbetet med våra rapporter, som engagerar tusentals forskare världen över. Naturens bidrag till människor kommer att vara ett nyckelbegrepp i IPBES globala rapport som kommer nästa år, som en uppföljare till den välkända Millennium Ecosystem Assessment från 2005.

Varför behövs då ett nytt och vidare begrepp för att beskriva naturens nyttor för människan? Och vad kan det tänkas få för konsekvenser?

IPBES fullständiga namn är Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity & Ecosystem Services. Begreppet ekosystemtjänster var alltså en given ingrediens när panelen initierades 2012. Men när IPBES tvärvetenskapliga forskargrupper började analysera och bena ut hela diskursen kring ekosystemtjänster, vad ordet representerar och hur det används, blev det tydligt att det inte i tillräcklig utsträckning tog hänsyn till att tjänsterna inte fördelas lika och att olika människor ser och värderar på olika sätt. Vad som är en tjänst för en människa kan vara en otjänst för en annan.

Andra tankesätt kring än de klassiskt västerländska

Med andra ord var det svårt att inom ekosystemtjänster få in de rättviseperspektiv som uttrycks både i FN:s hållbarhetsmål och i konventionen om biologisk mångfald. Vidare behövdes ett angreppssätt som kunde inkludera andra sätt att tänka kring naturen än det klassiskt västerländska, eftersom hänsyn till ursprungsbefolkningar och traditionella samhällen är centralt för IPBES.

Insikter från samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning har bidragit till att utveckla och bredda sättet att se på naturens betydelse för människor.

Naturnyttor inkluderar ekosystemtjänstperspektivet, men det rymmer även andra sätt att se på förhållandet människa-natur; allt från det kontextuella perspektivet, som utgår från helheten och inte delar upp det människor tjänar på samspelet med andra arter i olika kategorier, till ett mer generaliserbart perspektiv, som sorterar in naturnyttorna i tre övergripande kategorier: reglerande (tex klimatreglering), materiella (tex fisk och skaldjur) och immateriella (till exempel upplevelser och inspiration).

Det generaliserbara perspektivet ligger nära ekosystemtjänsttänket, med skillnaden att dessa tre kategorier ses som delvis överlappande. Mat är till exempel inte bara en materiell nytta som handlar om näringsintag, utan också en immateriell nytta som innefattar identitet och upplevelser. En annan skillnad är att kultur inte betraktas som en särskild sorts nyttor, utan istället utgör en dimension som påverkar hur vi ser och värderar samtliga nyttor. Som tidigare nämnts innefattas såväl positiva nyttor som onyttor i begreppet.

Naturnyttorna kommer att mätas annorlunda

Det finns fler skillnader, men kanske blir den mest påtagliga i praktiken att även om tjänster/bidrag/nyttor kommer att fortsätta att mätas med siffror i många sammanhang tillkommer att man behöver reflektera över centrala frågor som: Tjänster för vem? Hur bestämmer vi vilka tjänster som skall tas med? Är nyttan olika stor för olika grupper? Hur beaktar vi det som inte går att mäta? och Hur inkluderar vi andra sätt att se på människa-natur när vi värderar och/eller beskriver nyttan/tjänsten/bidraget?

Viktigt att lyfta fram konflikterna

Flera nyttor är förstås lika för alla, framförallt de som i huvudsak är reglerande, såsom klimatreglering, luftfiltrering och pollinering. Men ser vi till materiella och immateriella nyttor finns det gott om exempel på sådant som människor värderar olika.

Kompositören Carl-Anton Axelsson målar upp denna dubbelhet väl i sin visa Maskros och Tjärdoft:

"Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut".

Det är angeläget att lyfta fram de konflikter som faktiskt finns i hur vi ser och värderar. Det betyder inte att alla har rätt att få sin vilja igenom. Men att tydliggöra olika sätt att betrakta ger förutsättningar för en demokratisk diskussion ur ett brett hållbarhetsperspektiv, som grund för beslutsfattande.

Till exempel kan sälar, till och med av en och samma person, ses som både nytta (för att det är en fin upplevelse att se dem) och onyttiga (för att de konkurrerar om fisken som man själv vill dra upp).

Det finns ett helt forskningsområde som benämns politisk ekologi, som i en mängd studier har visat hur urfolk och lokalsamhällen i naturbevarandets namn har blivit marginaliserade och fråntagna livsnödvändiga försörjningsmöjligheter, framförallt då i utvecklingsländer.

Hållbarhetsutmaningarna kräver fler uttryck än ”ekosystemtjänster”

Betyder detta att begreppet ekosystemtjänster måste bytas ut mot naturnyttor? Nej, inte nödvändigtvis. Min främsta invändning mot ekosystemtjänster är att det hanterats som ett one-size-fits-all-begrepp. Hållbarhetsutmaningarna är så komplexa att vi behöver en större mångfald av uttryck för att förstå, kommunicera och fatta beslut i olika sammanhang.

Ekosystemtjänster verkar fungera bra i diskussioner som rör exploateringsplaner. Samtidigt använder svenska Naturskyddsföreningen sig av uttrycket naturens nyttor i sin nyligen antagna framtidsstrategi, som bland annat tar sikte på att öka naturkänslan bland människor.

Vidgade perspektiv ger effektivare miljöpolitik

I många fall tror jag att det kan vara bra att fokusera på ekosystemens reglerande funktioner, såsom pollinering, klimatreglering och vattenrening, och medan det i andra fall krävs att vi behåller andra sätt att beskriva vad naturen ger; fiskefångster kan anges i siffror, medan mer omätbara upplevelsekvaliteter måste beskrivas i andra ordalag.

Genom att vidga perspektivet kan vi skapa ett nytt sätt att arbeta som gör miljöpolitiken och miljöförvaltningen mer effektiv, och som kan resultera i mer demokratiska sätt att fatta beslut och skapa ett bredare engagemang i frågor om biologisk mångfald.

Marie Stenseke är professor i kulturgeografi och prodekan på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och en av två ordförande i den vetenskapliga ledningsgruppen för FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES.

Relaterade artiklar