2021.03.25

"Att havsbottnen fungerar som kolsänka förutsätter att den får vara ostörd"

2021.03.25

Skyddade hav kan ge mer mat och ökad mångfald – och dämpa klimatförändringarna

Bottentrålning får inte bara konsekvenser för fisken och organismer som lever på havsbottnarna, utan kan också påverka cirkulationen av ämnen i havet och i förlängningen klimatet. I en stor internationell studie har forskarna beräknat hur mycket kol som finns lagrat på bottnarna och riskerar att frigöras när de trålas.

Text: Lisa Bergqvist, Foto Mats Westerbom/Metsähallitus

Att skydda havsområden från bland annat bottentrålning har positiva effekter för den biologiska mångfalden, den globala livsmedelsproduktionen och i förlängningen även för klimatet.

Det är budskapet i studien Protecting the Global Ocean for Biodiversity, Food and Climate, som nyligen publicerades i tidskriften Nature och som rönt stor internationell uppmärksamhet. 

De 26 forskarna bakom studien har använt beräkningar över hur mycket kol som finns lagrat på havsbottnarna världen över och kopplat samman dessa med satellitdata över vilka områden som trålas. Vid bottentrålning rivs sedimentet på bottnarna upp, vilket kan öka nedbrytningen av organiskt material och frisläppandet av koldioxid.

 – Exakt hur mycket kol som frigörs beror på om nedbrytningen ökar och i så fall hur mycket. Dessutom förändrar trålningen bottnens struktur och vilka arter som finns där, vilket kan ha en långvarig effekt på bottnarnas kolomsättning. Men det är inte otänkbart att trålning kan frigöra betydande mängder kol, säger Sofia Wikström, marinekolog och forskare vid Östersjöcentrum.

Sofia Wikström forskar om arter och livsmiljöer i Östersjön och har studerat både marint områdesskydd och bottentrålningens effekter på olika ekosystemtjänster.

En väldigt osäker beräkning

Marinekolog Sofia Wikström, Stockholms universitets Östersjöcentrum.

 – Det vi redan idag vet är att bottentrålning orsakar omfattande störning av djursamhällen på bottnarna. Risken för att bottentrålning kan försämra bottnens förmåga att lagra koldioxid har inte uppmärksammats förrän på senare år. Det innebär att det finns väldigt lite forskning som visar vad som händer med kollagringen när en trål dras över bottnen, säger hon.

De empiriska studier som finns visar vad som händer på en liten skala när man bottentrålar.

 – Det den här studiens författare gör är att utgå från den kunskap som finns om hur mycket kol som finns lagrat i olika områden för att göra en enkel beräkning av vilken mängd kol som skulle kunna släppas fri från det sediment som rörs upp av bottentrålning på global skala. Det är en väldigt osäker beräkning, säger Sofia Wikström.

Samtidigt orsakar bottentrålningen också koldioxidutsläpp till luft, påpekar hon.

 – De här båtarna drar väldigt mycket bränsle.

Utsläppen jämförbara med flygets?

4,9 miljoner kvadratkilometer eller 1,3 procent av den totala havsytan, utnyttjas idag för bottentrålning världen över. Mest koldioxid frigörs under det första året som ett område trålas, menar författarna till Protecting the Global Ocean for Biodiversity, Food and Climate. För den yta som idag trålas uppskattar forskarna att det handlar om 1 470 miljoner ton. De följande åren minskar effekten för att stabiliseras efter nio år på omkring 40 procent, det vill säga 580 miljoner ton per år på en global skala. Dessa siffror har bland annat i tidningen The Guardian jämförts med de koldioxidutsläpp som årligen görs från världens flygtrafik – 918 miljoner ton. 

Skillnaden är dock att utsläppen från flyget sker till atmosfären, där de direkt bidrar till växthuseffekten och påverkar klimatet, medan koldioxiden i vattnet snarare påverkar havens förmåga att ta upp koldioxid från luften, förklarar Erik Gustafsson, oceanograf och forskare vid Östersjöcentrum. Idag beräknas haven ta upp ungefär en fjärdedel av den koldioxid som släpps ut i atmosfären på grund av mänskliga aktiviteter. Det har en dämpande effekt på den globala uppvärmningen, men leder samtidigt till en försurning av haven som får stora konsekvenser för ekosystemen, vilket Östersjöcentrum tidigare beskrivit i en policy brief.

Oceanograf Erik Gustafsson, Stockholms universtitets Östersjöcentrum.

  – Koldioxiden som frigörs vid bottentrålningen gör att havens förmåga att ta upp ytterligare koldioxid från luften minskar. Det bidrar också till havsförsurningen, men det är svårt att säga hur stora de här effekterna är, variationerna är förmodligen stora mellan olika platser, säger Erik Gustafsson.

Förutom koldioxid frigörs dock även näringsämnen när bottnarna trålas, påpekar han. Det kan på sikt leda till ökad primärproduktion och att mer koldioxid tas upp av växtplankton.

 – Det kan alltså delvis motverka effekten av att koldioxiden frigörs från sedimenten. Vad nettoeffekten blir krävs det platsspecifika studier för att svara på.

Belyser de viktiga marina ekosystemen

Alf Norkko, som är professor vid Tvärminne zoologiska station, Helsingfors universitet, tycker att studien sätter fokus på en viktig fråga.

  – Att havsbottnen skall fungera som kolsänka förutsätter att den får vara ostörd under hundratals eller till och med tusentals år. Bottentrålningen stör den viktiga sänkan.

Inom forskningssamarbetet Baltic Bridge, där Östersjöcentrum och Tvärminne deltar, pågår studier av flödena av växthusgaser, som koldioxid och metan, mellan sediment, vatten och luft. Mätningar har bland annat visat att stora mängder metan frigjordes från Östersjöns bottensediment och nådde luften under den rekordvarma sommaren 2018. Höjd temperatur i havet, övergödning och störda kustekosystem antas leda till att växthusgaser i högre utsträckning avges från havet, i stället för att upptas, säger Alf Norkko. 

 – Den här studien belyser hur viktiga de marina ekosystemen är, och att mycket mer forskning behövs för att förstå kolsänkor och kolkällor bättre.

Starkare skydd har flera fördelar

Endast sju procent av haven har idag någon form av skydd och ännu mindre yta, 2,7 procent, har ett starkt skydd. Vid FN-konferensen om biologisk mångfald som hålls i Kunming, Kina, senare i år väntas länderna ta ställning till ett mål om att till 2030 ha utöka skyddet till att omfatta minst 30 procent av land- och havsytan (det så kallade 30x30-target).

Författarna till Protecting the Global Ocean for Biodiversity, Food and Climate ger ytterligare argument för ett sådant mål. Förutom att säkra havens funktion som kolsänkor skulle ett utökat skydd ha stora positiva effekter för den biologiska mångfalden i haven och leda till ökad matproduktion. Skyddade områden tycks ofta stå i konflikt med fiskenäringens intressen, men om rätt områden skyddas skulle fångsterna av fisk och skaldjur kunna öka med så mycket som 8 miljoner ton per år jämfört med idag, enligt studien, genom att både mängden och mångfalden av arter ökar.

– Den värsta fienden för ett framgångsrikt fiske är överfiske – inte skyddade områden, säger huvudförfattaren Enric Sala i ett pressmeddelande.

Han får medhåll av marinekolog och fiskforskare Henrik Svedäng vid Östersjöcentrum.

– Dagens fiske är en katastrof för ekosystemen och lönsamheten sjunker. Kostnaderna för att förbättra läget genom att skydda fler områden är mycket små, om ens några, säger han.

Placering och samarbete viktigt

För att få så stor effekt som möjligt är det dock viktigt att de skyddade områdena placeras på rätt ställen och att länderna samarbetar, enligt studien. En globalt samordnad insats beskrivs av forskarna som nästan dubbelt så effektiv som icke-koordinerad planering på nationell nivå.

Flera delar av Östersjön, framförallt de sydvästra delarna, pekas ut som högprioriterade områden att skydda från bottentrålning, för att optimera skyddet av biologisk mångfald, kolinlagring och livsmedelsförsörjning på global nivå.

 – Bottentrålsfisket i Östersjön har varit koncentrerat på torsk och har sedan 1990-talet främst skett i södra Östersjön, konstaterar Henrik Svedäng. 

 – Men även delar av Skagerrak och Kattegatt skulle vara viktiga att skydda då fiskbestånden och den biologiska mångfalden där är mycket negativt påverkade av bottentrålsfisket.

***