2019.06.20

Uppskalning av musselodlingar innebär miljörisker

Text: Sofia Wikström, Linda Kumblad och Nils Hedberg

Ing-Marie Gren, professor em vid Institutionen för ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet, har publicerat en vetenskaplig artikel som jämför kostnadseffektivitet mellan musselodlingar och landbaserade övergödningsåtgärder. Östersjöcentrum, ÖC, välkomnar ytterligare fakta i den komplexa frågan om musselodlingars effektivitet som övergödningsåtgärd i Östersjön, inte minst frågan om osäkerhet som Gren lyfter, men anser att studien väcker vissa frågor. 

Gren skriver att intensiv och storskalig musselodling skulle kunna vara ett kostnadseffektivt alternativ till att nå närings-reduktionsmålen i Baltic Sea Action Plan jämfört med andra åtgärder, även när man tar hänsyn till oförutsedda händelser så som stormar och nedisning. 

Gren nämner också att det finns risker som hon inte har tagit med i beräkningarna så som negativa miljöeffekter av odlingarna. Hur man bör inkludera kostnaderna av dessa effekter är ännu inte utrett. Grens studie utgår från att odlingen sker i stor skala, på industrialiserad nivå, vilket är långt ifrån vad som sker idag. ÖC:s rapport visar att risken för negativa effekter ökar med intensiteten och skalan på odlingarna. Storskaliga och intensiva odlingar kan skapa lokala övergödningsproblem, samt vara negativa för lokala populationer av plankton, blåmusslor, blåstång, ålgräs och fisk. 

ÖC-rapporten visar också att musslor släpper ut tre gånger mer näring lokalt än vad som kan tas upp vid skörden. Vid intensiva odlingar kan stora mängder näring ansamlas vilket kan leda till t.ex. syrefria bottnar i anslutning till odlingarna. I de odlingsförsök som hittills är gjorda i Östersjön har man haft ganska glesa, lågintensiva odlingar som producerar 10-30 ton musslor per hektar och år. Där har inga negativa effekter av odlingarna uppmätts. I den aktuella artikeln av Gren räknar man med en produktion på 160 ton per hektar och år i den egentliga Östersjön. Det är alltså ungefär tio gånger intensivare än dagens odlingar i området. Detta väcker frågan om det överhuvudtaget är möjligt med sådan intensiv produktion.

Ytterligare en fråga är om Grens antagna totalproduktion av musslor är realistisk. Grens beräkningar baseras på en produktion om 487 000 ton för egentliga Östersjön, vilket är större än hela den globala produktionen av blåmusslor (167 000 ton). Produktionen i Sverige skulle enligt studien öka mer än hundrafalt (från 2 000 ton till 255 000 ton) och i Danmark med mer än 200 gånger (från 2 400 ton till 551 000 ton).

Avslutningsvis vill Östersjöcentrum betona att diskussionen om nyttan av musselodling för att bekämpa övergödningen av Östersjön måste fortsätta. Visserligen tycks meningarna i viss mån gå isär men det är uppenbart att samsynen också är stor kring salthaltens betydelse och att miljökonsekvenserna av musselodlingar behöver utredas. Slutligen är det viktigt att hålla isär vilken del av Östersjön vi pratar om när vi diskuterar musselodling. Förutsättningarna skiljer sig kraftigt beroende på salthalten. Förutsättningarna är mycket bättre i de danska sunden och Kattegatt, som Gren räknar in i Östersjön i sin studie, än i Östersjön innanför Öresund där den låga salthalten gör musselodling mindre effektiv som åtgärd. 

Läs mer:

Musselodling fortfarande en osäker åtgärd mot övergödningen

Policy brief: Musselodling i Östersjön - en osäker åtgärd mot övergödning


balticeye@su.se