Fosfor och kväve Jordbruk Forskningskommunikation

2019.06.12

Baltic Breakfast: Kunskap om ”fosforarvet” på land förbättrar arbetet mot övergödningen

Det 17 miljoner ton stora ”fosforarvet” på land måste integreras i arbetet mot övergödningen i Östersjön. På tisdagens Baltic Breakfast visade forskare hur ökad kunskap om dessa stora fosforansamlingar kan leda till bättre gödslingsstrategier för jordbruket.

Text: Henrik Hamrén Foto: Mattias Renström

Frukostseminariet filmades och kan ses i sin helhet här. Nedan följer ett kort referat av vad som sades under seminariet.

Ungefär 46 miljoner ton fosfor har importerats till Östersjöns avrinningsområde under de senaste hundra åren. Men bara fyra procent av denna fosfor har nått havet. 

Så var är resten?

– För att besvara den frågan konstruerade vi en datamodell som visade oss att ungefär 45 procent av den mängd fosfor som når havet från land varje år kommer från det så kallade fosforarvet, alltså från våra gamla synder på land, berättade Michelle McCrackin, limnolog och forskare vid Östersjöcentrum på tisdagens välbesökta frukostseminarium.

Den goda nyheten är att fosforn sakta utarmas

Michelle McCrackin
Michelle McCrackin.

Fosforarvet är den stora mängd fosfor som har ansamlats i marken och i vattendragens sediment under det senaste seklet, framför allt till följd av bristande avloppshantering och övergödsling av jordbruksmark från 1960- till 1990-talet. En del av den ackumulerade fosforn läcker kontinuerligt ut i havet och bidrar till övergödningen.

– Den goda nyheten är att den här stora och läckande ansamlingen av fosfor sakta utarmas. Enligt vår modell var den vid en tidpunkt totalt 23 miljoner ton r. I dag är den ungefär 17 miljoner ton, säger Michelle McCrackin.

Minskningen beror främst på att länderna runt Östersjön har lyckats minska tillförseln av fosfor rejält från 1980-talet och framåt. Ju mindre ny fosfor som tillförs på land, desto snabbare utarmas fosforarvet som redan finns i marken.

Vi vet inte exakt var i landskapet fosforn finns

För att nå miljömålen för Östersjön i Baltic Se Action Plan och få ett hav ”opåverkat av övergödning” måste fosfortillförseln till havet minska med ungefär 50 procent. I teorin finns det stor potential i att strypa tillförseln från det ackumulerade fosforarvet på land.

– Problemet är att vi inte vet exakt var i landskapet fosforn finns, säger Michelle McCrackin.

– Men med fortsatta åtgärder inom exempelvis jordbruk och avloppshantering, och ett effektivt användande av fosfor, kommer vi att se fortsatt minskad tillförsel till haven i framtiden.­

Enligt henne behövs ökade ansträngningar med exempelvis jordtester och kartering för att lokalisera de stora ansamlingarna i jordbruksmarken runt Östersjön.

– Det är också viktigt att förhindra att nya ansamlingar av fosfor byggs upp på land, säger hon.

Lösningen kan inte vara att sluta använda gödsel

Sabina Braun
Sabina Braun.

Stora mängder fosfor på land är ett problem för havet – men är samtidigt bra för jordbruket. Utan fosfor blir det svårt att odla grödor och tillgodose befolkningens framtida födobehov.  

– Därför kan lösningen inte vara att sluta använda gödselmedel. Istället behöver vi hitta sätt att använda fosforn effektivt och hållbart, sa Sabina Braun, doktorand vid institutionen för mark och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Olika gödslingsstrategier i olika länder

De flesta EU-länder har gödslingsstrategier för att säkra att jordbruket använder rätt mängd fosfor på rätt plats och vid rätt tidpunkt för att få minimal miljöpåverkan. Strategierna beräknas utifrån koncentrationen av fosfor i jorden, vilka grödor som odlas och förväntad skörd. Men i dagsläget är dessa beräkningar långt ifrån perfekta, enligt Sabina Braun 

– Inom EU används till exempel tio olika jordtester, och tolkningarna är olika. Samma koncentrationer kan leda till olika tolkningar i olika länder, säger hon.

I sin forskning för att få fram bättre beräkningar fokuserar hon bland annat på det faktum att fosforn i jorden finns på olika nivåer. 

– Bara en väldigt liten del av fosforn är tillgänglig för de odlade växterna. Merparten finns lägre ned i jorden, säger hon. 

Dessutom rör sig fosforn mellan de olika nivåerna.

Nya mätmetoder ger bättre rekommendationer

Braun och hennes forskarkollegor har utvecklat nya metoder för mer noggrann mätning genom att bland annat använda så kallade ”sink methods”, där man tillför ett ämne som absorberar fosfor och därmed härmar hur plantor skulle påverka jorden och fosforinnehållet. 

– Med dessa nya metoder och fakta kan vi bygga en modell som bättre kan förutsäga hur mycket av fosforn som är tillgänglig för växterna – både utifrån hur stora ansamlingarna av fosfor är men också utifrån hur överföringen mellan de olika nivåerna i marken ser ut, säger Sabina Braun. 

– På sikt hoppas vi att detta kan leda till bättre rekommendationer för jordbrukets gödslingsstrategier.

Läs mer:

Baltic Eyes policy brief: Phosphorus in the catchment (pdf)

Forskarnas presentationer:

Michelle McCrackin: Legacy Phosphorus in the Baltic Sea catchment (pdf)

Sabina Braun: The significance of stable P forms in soil (pdf)

Detta var vår sista Baltic Breakfast innan sommaren. I augusti är vi tillbaka med nya aktuella Östersjöfrågor. Mejla ostersjocentrum@su.se om du vill ha mer information .