2019.03.08

”Risken för slöseri med skattepengar ökar avsevärt”

2019.03.08

"Värna en kunskapsbaserad havspolitik i vårbudgeten"

M+KD-budgetens nedskärningar i anslagen till miljöövervakningen är ett potentiellt dråpslag mot Sveriges förmåga att bedriva en klok och kostnadseffektiv havspolitik. I vårbudgeten bör anslagen minst återställas till tidigare nivåer, skriver sex forskare vid Umeås och Stockholms universitet.

Detta är en debattartikel som först publicerades i Altingen den 8 mars 2019.

Samtidigt som snödroppar, vintergäck och andra löften om en tidig vår redan dyker upp på flera håll i Sverige blir resultaten av höstens segdragna kamp om regeringsmakten allt tydligare. Ett sådant vårtecken, som är särskilt oroande, är de minskade anslagen till den nationella miljöövervakningen.

I och med Moderaternas och Kristdemokraternas budget, som i december röstades igenom i riksdagen med stöd av Sverigedemokraterna, förlorade Havs- och vattenmyndighetens (HaV) 16 miljoner kronor av anslaget till miljöövervakning. Det har lett till att medlen till den omfattande nationella miljöövervakningen av havet nu bantas med tolv procent.

Nedskärningen är ett potentiellt dråpslag som på allvar kan hota Sveriges förmåga att bedriva ett kostnadseffektivt havsmiljöarbete och uppnå en frisk havsmiljö enligt de havsrelaterade målen i Agenda 2030.

Antalet provtagningar riskerar under 2019 att behöva minskas för att klara den reducerade budgeten. Det skulle orsaka irreparabla luckor i de värdefulla tidsserier som utgör själva grunden för vår kunskap om miljötillståndet i hav och vatten. Sådana effekter av nedskärningar i miljöövervakning kan nämligen aldrig kompenseras i efterhand genom ökade satsningar. Den information som inte har insamlats är för alltid förlorad och kommer även framgent att utgöra ett hål i kunskaperna.

Sveriges miljöövervakning har en lång historia och utgör den vetenskapliga grunden för åtgärdsarbetet och ett friskare hav. Den långsiktiga övervakningen och de långa tidsserierna är vår enda egentliga källa till förståelse av storskaliga och långvariga förändringar av organismer och processer i havsmiljön.  Speciellt för att skilja effekter av vädervariationer från mänsklig påverkan och fastställa säkra referensvärden för acceptabel nivå.

Just långsiktigheten är central, inte minst när det gäller Östersjöns största miljöproblem: övergödningen. De flesta åtgärderna för att bekämpa övergödningen handlar om att minska tillförseln av näringsämnen som läcker från till exempel jordbruksmarker och når havet via åar och vattendrag. I sådana processer kan det dröja flera decennier från det att åtgärdsarbetet inleds tills dess att mätbara effekter blir synliga i havsmiljön. Ju glesare provtagningen utförs desto längre tid tar det att statistiskt påvisa en förändring.

Data från miljöövervakningen ger oss även ovärderliga insikter i vilka förändringar i havsmiljön som är naturliga och vilka som orsakas av mänskliga aktiviteter. För en sådan förståelse fordras ofta flera decennier med högkvalitativa data. Därutöver är miljöövervakningen också ett centralt verktyg för att bedöma om vidtagna åtgärder har haft effekt – och om effekten står i proportion till åtgärdernas samhälleliga kostnad. Det förutsätter obrutna tidsserier både före och efter att åtgärden har vidtagits.

Kort sagt, utan en intakt och långsiktig miljöövervakning blir det väldigt svårt att bedriva en klok och kostnadseffektiv havsmiljöpolitik. Risken för felaktiga prioriteringar och slöseri med skattepengar ökar avsevärt. Dessutom hämmas Sveriges förmåga at leva upp till FN:s havsrelaterade mål i Agenda 2030 och EU:s krav i exempelvis havsmiljö- och vattenförvaltningsförordningarna.

För att inte riskera kvaliteten på pågående och framtida satsningar på vår gemensamma havsmiljö – och för inte heller missa chansen att senare kunna utvärdera och lära av effekterna – uppmanar vi ansvariga politiker att värna den kunskapsbaserade havspolitiken genom att i vårbudgeten åtminstone återställa budgeten för miljöövervakning till tidigare nivåer.

Tina Elfwing, FD, föreståndare Stockholms universitets Östersjöcentrum

Christoph Humborg, professor, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Siv Huseby, FD, miljöanalytiker och ansvarig för miljöövervakningen i Fria vattenmassan i Bottniska viken vid Umeå marina forskningscentrum, Umeå Universitet.

Carl Rolff, FD, forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum

Jakob Walve, FD, chef för det Marinekologiska laboratoriets pelagialgrupp och forskare vid Stockholms universitet, Institutionen för ekologi, miljö och botanik

Johan Wikner, Docent, Föreståndare Umeå marina forskningscentrum, Umeå universitet.