2019.03.07

”Det räcker inte att ha världens bästa kemikalielagstiftning på pappret”

2019.03.07

Echa lovar bättre kontroll av nya kemikalier

Efter fjolårets kritik skärper EU:s kemikaliemyndighet Echa kontrollen av den information om nya kemikalier som industrin lämnar in.

Text: Henrik Hamrén

Echa tycks ha hörsammat fjolårets kritik om att industrin kommer för lätt undan när det gäller att uppfylla kraven i kemikalielagstiftningen Reach.

I en krönika i nättidskriften Chemical Watch lovar Echa:s chef Björn Hansen bland annat att granskningen (compliance checks) av industrins registreringsunderlag för kemikalier ska skärpas avsevärt:

”Det har blivit uppenbart att nuvarande kontroll av fem procent av registreringsunderlagen för varje mängdintervall inte har haft önskad effekt”, konstaterar han. Under 2019 kommer Echa därför att fokusera särskilt på sin kontrolluppgift och göra den till en ”myndighetstäckande prioritet”.

– Det är mycket bra om denna kontroll blir bättre. Kontrollfunktionen är central inte bara för att kunna identifiera farliga och särskilt farliga ämnen utan också för att upprätthålla förtroendet för hela systemet, säger Christina Rudén, professor i regulatorisk ekotoxikologi och toxikologi på ACES vid Stockholms universitet.

Informationen som industrin skickar in till Echa när de vill registrera en ny kemikalie för användning inom EU måste vara tillräcklig för att kunna bedöma och hantera eventuella risker. Sedan Reach trädde i kraft 2007 handlar det om totalt cirka 65 000 underlag för omkring 16 000 registrerade ämnen. I sin senaste översyn av Reach fann EU-kommissionen att informationen i industrins underlag ofta är undermålig. Över hälften av de dossierer som har utvärderats visade sig vara ofullständiga enligt EU-kommissionens egna undersökningar.

Företagens ofullständiga rapportering får konsekvenser i alla övriga led i Reach-lagstiftningen, menar Marlene Ågerstrand, biträdande lektor på ACES vid Stockholms universitet.

– Kvaliteten på registreringsdossiern är jätteviktig eftersom den är det första steget, som avgör hur man går vidare med en specifik kemikalie och beslutar om exempelvis begränsningar eller godkännande. Utan bra dossierer riskerar man att få fler problematiska ämnen på marknaden som inte har blivit tillräckligt undersökta, säger hon.

Tysklands federala institut för riskbedömning (BFR) publicerade i oktober i fjol en uppmärksammad undersökning, som visade att var tredje dossier för ämnen som har godkänts av Echa och säljs inom EU saknar den toxikologiska information som krävs enligt Reach. Undersökningen gällde substanser i det högsta mängdintervallet, som produceras i kvantiteter över 1 000 ton.

– Det räcker inte att ha världens bästa kemikalielagstiftning på pappret. Detta visar hur viktigt det är att man också ser till att implementeringen av lagarna fungerar, säger Marlene Ågerstrand.

Kontrollen av industrins registreringsunderlag är både tidskrävande och kostsamt. Med nuvarande system kommer Echa aldrig att kunna utvärdera alla dossierer från industrin fullt ut. Enligt Marlene Ågerstrand skulle man dock kunna bli betydligt effektivare genom att förändra arbetsrutinerna på en rad punkter.

– Till exempel kan man utveckla den första automatiska checken som görs och bli bättre på att välja ut vilka saker som är viktigast att titta på i ett första skede, säger hon.

En annan möjlig åtgärd vore att göra kontrollprocessen mer transparent och göra det möjligt för exempelvis externa forskare att öppna och granska företagens dossierer och även bidra med den information som eventuellt saknas.

Marlene Ågerstrand tycker också att Echa borde bli bättre på att använda artikel 5 i Reach, Ingen data, ingen marknad, som betyder att ämnen måste ”registreras i enlighet med gällande bestämmelser” innan de får användas på den europeiska marknaden. I praktiken innebär det att Echa kan dra tillbaka tillstånd att använda ämnen om företagen inte uppvisar de data som krävs.

–  Det är definitivt något som Echa kan göra för att motivera industrin att lämna in bättre dossierer, säger hon.

Marlene Ågerstrand

Miljökemist, ACES, Stockholms universitet
marlene.agerstrand@aces.su.se

Christina Rudén

Professor i ekotoxikologi, ACES, Stockholms universitet
christina.ruden@aces.su.se