Det faktum att mikroplaster kan ta sig in i havsdjurens vävnader kan leda till ökad exponering även för människor, eftersom det är just djurens vävnader som blir till livsmedel. Utifrån data från en studie som mätt mängden mikroplast som tas upp av musslor i en musselodling uppskattar forskare att en europeisk skaldjurskonsument får i sig upp till 11 000 plastpartiklar per år.
Hur mycket finns det?
Mikroplastskräpet i den marina miljön kommer från en mängd olika utsläppskällor; en del ännu okända, andra mycket svåra att kvantifiera. En utsläppskälla som faktiskt kan kvantifieras är mängden mikroplast i kosmetik och kroppsvårdsprodukter. Utifrån marknadsdata från Euromonitor (2015) om konsumtion och användande av kosmetik och kroppsvårdsprodukter i Östersjöns avrinningsområde beräknar Baltic Eye att omkring 130 ton polyetenpartiklar från dessa produkter spolas ut i hushållens avlopp – varje år. En färsk svensk studie visar att i snitt 10-30 procent av plastpartiklarna i hushållens avloppsvatten passerar genom reningsverken och fortsätter ut i havet. Det innebär att uppemot 40 ton mikroplastpartiklar från kroppsvårdsprodukter släpps ut i Östersjön – per år.
Vad kan vi göra?
Två viktiga åtgärder för att ta itu med utmaningen med mikroplaster är hållbar produktdesign och förebyggande vid källan. Många av de mest kända källorna är tyvärr mycket svåra att stoppa. Detta gäller dock inte användningen av mikroplast i kroppsvårdsprodukter. Denna utsläppskälla kan elimineras.
Flera multinationella företag har redan börjat fasa ut mikroplaster från sina produkter genom att ersätta plasten med mer miljövänliga alternativ, som exempelvis silica (kiseldioxid). I vissa länder runt Östersjön har dessa initiativ lett till en minskad användning av mikroplast. Tyvärr mer än uppvägs minskningen av ökad användning i andra länder, där utfasning inte har påbörjats.
Enligt Euromonitors prognos för 2014-2018 kommer nettomängden utsläpp av mikroplaster från kroppsvårdsprodukter i Östersjön sannolikt att öka under kommande år. För att minska utsläppen framöver krävs det att utfasningen av mikroplast i dessa produkter sker snabbare och i samtliga Östersjöländer.
Lagstiftarnas eller industrins ansvar?
Att sätta stopp för utsläpp av mikroplaster från kroppsvårdsprodukter är inte en fråga om antingen lagstiftningsåtgärder eller frivilliga initiativ från näringslivet. Det är en fråga om både och. För att påskynda processen måste lagstiftarnas och branschens åtgärder föras samman och koordineras. Eftersom lagstiftande åtgärder kan ta flera år att genomföra föreslår Baltic Eye att en bred och handlingsinriktad dialog omedelbart inleds mellan ansvariga politiker och näringslivet. Frivilliga initiativ från industrin har redan visat att det är fullt görbart att ersätta mikroplastpartiklarna i kosmetik och kroppsvårdsprodukter med miljövänliga alternativ. Dessa och liknande initiativ bör därför stödjas på både nationell och EU-nivå, samt genomföras i alla medlemsländer.
Förbud inom EU
I Helcoms regionala handlingsplan (RAP) för marint skräp identifieras mikroplast som en av de viktigaste prioriteringarna. Planen betonar vikten av att skaffa en översikt över alla de olika utsläppskällorna, samt att samarbeta med producenter och återförsäljare. Angående mikroplast i kosmetik och kroppsvårdsprodukter föreslår Helcom att ”påverkan på den marina miljön bör minskas genom att använda substitut”. I flera amerikanska delstater har användningen av mikroplast i kroppsvårdsprodukter redan förbjudits. I december 2014 skrev Nederländerna, Österrike, Belgien, Luxemburg och Sverige under ett gemensamt upprop för ett likande förbud inom EU. Detta förslag bör övervägas och stödjas av alla EU-länder, som ett sätt att befästa den politiska viljan att agera i enlighet med EU: s försiktighetsprincip och nå de mål som uttrycks EU:s Marina ramdirektiv (MSFD) och deskriptor 10 om marint skräp.
