2020.08.20

"Vi måste veta varifrån ämnena kommer för att kunna göra något åt problemet"

2020.08.24

Bred kunskapssammanställning om miljögifter i Östersjön

Östersjöländerna samarbetar för att begränsa utsläppen av farliga ämnen till havet. Många åtgärder och förbud har också minskat halterna av vissa gifter i Östersjön, men i flera fall är nivåerna fortfarande höga.

Text: Maria Lewander Foto: Olga Gordeeva/ Mostphotos

För att reda ut hur situationen ser ut har Emma Undeman, forskare vid Östersjöcentrum, tillsammans med kollegor vid Stockholms universitet skrivit fyra rapporter om de organiska miljögifterna PCB:er, dioxiner, bromerade flamskyddsmedel, PFOS samt läkemedlet diklofenak. Rapporterna ger en nulägesbeskrivning av varifrån gifterna kommer, hur de sprids och hur koncentrationerna i Östersjön förändrats. 

Bättre kunskap om källor och spridning

Helcom (Helsingforskommissionen) har till uppgift att ta fram en plan för hur man ska få ned halterna av miljögifter i Östersjön ytterligare. För att kunna införa effektiva åtgärder måste man veta vilka de viktigaste källorna är och vilken väg kemikalierna tar till havet. Rapporterna ska bidra till Helcoms arbete med detta.  

 – Målet med att ta reda på hur miljögifterna sprids är att kunna sätta in effektiva åtgärder, säger Emma Undeman. Vi måste först veta varifrån ämnena kommer och sen hur de rör sig i ekosystemen för att kunna göra något åt problemet. Frågan är ofta hur stor roll det spelar vad vi gör här i Östersjöregionen? Många miljögifter sprids via långväga transport med luften och då räcker inte lokala, eller ens regionala insatser till, utan det krävs globalt samarbete om åtgärder.  

Halterna av olika miljögifter varierar i Östersjön, de varierar också beroende på var i havet vi befinner oss. Dioxiner och PCB:er, som släpptes ut i stora mängder fram till 1970-talet, har minskat kraftigt, men halterna överstiger på vissa platser fortfarande nivåer som bedöms som säkra av Helcom. Även andra ämnesgrupper ställer till problem. 

 – Halterna av PFOS, som betraktas som det värsta idag kända PFAS-ämnet och som nu är i stort sett helt förbjudet, ligger i de flesta fall under gränsvärdet. Men dataunderlaget är litet och frågan är hur det ser ut för andra PFAS-föreningar? säger Emma Undeman.

 – Även läkemedelssubstansen diklofenak används i stor omfattning och förekommer ibland i höga halter i längs kusten, men även här är dataunderlaget fortfarande litet och analysmetoderna som använts ofta inte tillräckligt känsliga, fortsätter hon. 

Emma Undeman, forskare vid Östersjöcentrum, och hennes kollegor har sammanställt kunskapen om flera grupper av miljögifter.

Stora kunskapsbrister kring dioxiner och flamskyddsmedel

Även om många miljögifters spridning i Östersjön generellt ändå är relativt väl undersökt finns också brister. Detta gäller till exempel dioxiner, ett av de giftigaste ämnena vi känner till, och som studerats i Östersjön under flera decennier.  

 – Spridningen av dioxiner är en stor utmaning, berättar Emma Undeman. Här finns fortfarande stora kunskapsluckor som hindrar effektiva åtgärder. Som med så många miljögifter har vi lyckats hyfsat bra att spåra till exempel utsläpp från större industrier och liknande. Och halterna har minskat, framför allt i närheten av tidigare punktkällor. Men under de senaste åren har minskningen gått långsammare. Det innebär att det finns källor som vi inte kommer åt lika lätt. Det troliga är att den officiella statistiken underskattar dioxinutsläppen. Exempelvis kan småskalig förbränning, till exempel vedeldning, vara en större källa än vad Östersjöländerna rapporterar. 

Även förbjudna bromerade flamskyddsmedel (PBDE:er) förekommer i halter över gränsvärdena. Här är det också osäkert vilka källorna är.

 – Det förvånar mig att det fortfarande är så pass oklart varifrån de största utsläppen kommer, säger Emma Undeman. De studier som gjorts har kommit fram till ganska olika slutsatser beträffande PBDE:er inomhus kontra de som redan hamnat på soptippar. Att uppskatta utsläpp är svårt, till och med för en så pass välstuderad grupp av kemikalier som PBDE:er.  Dessutom är gränsvärdena för PBDE i levande organismer låga jämfört med nuvarande halter i miljön. Det kommer ta jättelång tid att komma under dem – mellan 20 och 40 år enligt en uppskattning som vi redovisar i rapporten. 

PCB:erna är också svåra att rå på. Utsläppen har till största delen upphört men de fortsätter att cirkulera i miljön eftersom de bryts ned så långsamt. När halterna i luften minskar finns de i stället kvar i marken, i byggnader och i gammal elektronik på soptippar. Därifrån läcker de långsamt ut i miljön. 

Stora skillnader mellan Östersjöländerna

Östersjöländerna är olika och både hantering, lagstiftning och livsstil påverkar hur gifterna sprids. 

 – Det är stor skillnad länderna emellan, exempelvis på hur de hanterar avfall och avloppsvatten, berättar Emma Undeman. 

Användningen och tillgängligheten av vissa läkemedel varierar också stort, till exempel förskrivningen av diklofenak i tablettform. Sverige ligger någonstans mitt emellan, medan Danmark och Finland har lägre förskrivning och länderna i Baltikum högre. Diklofenak finns receptfritt i krämer i alla länder kring Östersjön, men uppgifter om användningen av dessa saknas så betydelsen av denna källa är fortfarande oklar. 

Avloppsutsläpp är en den största källan till diklofenak till Östersjön. Foto: Artesia Wells/Mostphotos

I Polen är sophanteringen med stora deponier en trolig källa till spridning av flera farliga ämnen, medan Sverige och Tyskland hanterar avfall bättre genom återvinning och kontrollerad förbränning. 

 – Avfallsdeponier är överlag dåliga då giftiga ämnen antingen läcker direkt till miljön via lakvatten eller avdunstning. De kan också spridas om en deponi oavsiktligt börjar brinna, menar hon.

Tillsammans ger rapporterna en uppdaterad översikt av kunskapsläget kring källor och spridningsmönster för några problematiska grupper av miljögifter.

 – Rapporterna ger inte svar på alla frågor, det finns fortfarande mycket vi inte vet. Men de pekar på kunskapsluckor som forskare och myndigheter behöver prioritera för att komma vidare i åtgärdsarbetet, avslutar Emma Undeman.

***

Läs rapporterna

Läs rapporterna som Helcom publicerat i sin egen rapportserie i samarbete med Stockholms universitets Östersjöcentrum. Texten är på engelska.

Diclofenac in the Baltic Sea

Dioxins and PCBs in the Baltic Sea

Polybrominated diphenyl eters (PBDEs) in the Baltic Sea

PFOS and other PFASs in the Baltic Sea

emma undeman

Emma Undeman

Miljökemist
emma.undeman@su.se

FAKTA: Miljögiftsrapporterna

Helcom ska uppdatera den aktionsplan länderna gemensamt har kommit överens om för att Östersjön ska uppnå god miljöstatus. I det arbetet har Helcom tagit fram ett antal indikatorer för att bedöma statusen i Östersjön, och ett antal miljögifter finns med.

Flera av dessa miljögiftsindikatorer överstiger Helcoms gränsvärden. För att kunna föreslå effektiva åtgärder för att minska halterna av dessa ämnen krävs att man har kunskap om de viktigaste källorna och transportvägarna till havet. 

I rapporterna ligger fokus på organiska miljögifter, men även vissa metaller förekommer i för höga halter enligt Helcoms bedömning.