2021.11.03

"En fråga om vilken risk man är beredd att ta"

2021.11.03

ANALYS: Trålgränsen kan bli het fråga på S-kongressen

Frågan om utflyttning av trålgränsen splittrar Socialdemokraterna. Under partikongressen i Göteborg ska partiet ta ställning. Förhandlingarna kommer sannolikt att handla mycket om vad forskningen vet och inte vet, och om hur man ska förhålla sig till försiktighetsprincipen, skriver Östersjöcentrums Henrik Hamrén.

Inför Socialdemokraterna partikongress, som börjar i dag, kretsar mycket kring valet av ny partiledare. Just den processen lär dock gå snabbt då alla verkar vara överens. Men under kongressens fem dagar kommer även en mängd andra och mer svårlösta frågor att förhandlas. Som till exempel Östersjöfisket och en eventuell utflyttning av trålgränsen. Där tycks splittringen inom partiet fortfarande vara stor. 

Lagom till S-kongressens öppnande i Göteborg under onsdagen publicerade 13 framträdande socialdemokrater – däribland flera kommunal- och regionråd från kustkommunerna samt riksdagsledamöter och en europaparlamentariker – en debattartikel i vilken de uppmanar kongressen att ställa sig bakom förslaget att flytta att trålgränsen från fyra till tolv nautiska mil från baslinjen längs Sveriges kust.   

Fem partier vill ha utflyttad trålgräns

Hittills har alla riksdagspartier utom S och C ställt sig bakom förslaget. Tidigt i höstas lämnade fem partier i miljö- och jordbruksutskottet – M, MP, V, L och SD – in varsitt utskottsinitiativ om rörande fiskbestånden i Östersjön. Samtliga betonade den oroväckande bristen på sill/strömming längs ostkusten och föreslog att riksdagen trycker på för en utflyttning av trålgränsen för att värna bestånden och det småskaliga kustfisket.   

Socialdemokraternas miljöpolitiske talesman Markus Selin tyckte då att partierna förenklade frågans komplexitet. 

”Hållbara fiskebestånd är mer komplicerat än en flyttad trålgräns. Det kräver vetenskapliga underlag som vi inte har i dag”, sa han till Altinget, och menade att ”det finns många som tvivlar på vad en utflyttning av trålgränsen skulle ge för effekt på beståndet.”

Storskaliga fisket har kommit närmare kusten

Det är lite oklart vilka dessa tvivlare är – förutom representanterna för det storskaliga pelagiska fisket, förstås. Under de senaste årens debatt om sillfisket och sillbristen längs kusten har allt fler politiker, tjänstemän, forskare, kustfiskare och miljöorganisationer på både lokal och nationell nivå uttryckt oro över situationen och krävt att varningssignalerna om brist på sill/strömming längs ostkusten tas på allvar. 

Samtidigt har havsforskningen ännu inte kunnat ge exakta svar på varför situationen ser ut som den gör. Forskarna har dock pekat på flera viktiga spår, som till exempel att det storskaliga pelagiska fiskets har intensifierats närmare kusten. I Bottniska viken och centrala Östersjön har sillfångsterna ökat kraftigt de senaste fem åren samtidigt som en större andel av fångsten har tagits nära kusten (främst i Gävlebukten och längs Svealandskusten). 

Även förändringar i klimat och miljö, och ändrad planktonsammansättning har lagts fram som tänkbar hypoteser.  

Genforskningen ger viktig information

Debattens kanske viktigaste vetenskapliga inspel kommer från en internationell forskargrupp, ledd av Uppsala universitet, som kartlagt hela arvsmassan hos sill/strömming. Resultaten avslöjar ett stort antal genetiska variationer mellan sillar/strömmingar från olika platser i Östersjön. Genetiska skillnader syns också mellan lekmogen fisk som fångats i samma område men vid olika tider på året. De fyra stora sill-/strömmingsbestånd som förvaltningen i dagsläget hanterar består alltså i själva verket av flera mindre och genetiskt skilda delpopulationer. 

Detta är viktig information för den som är satt att styra fisket. Genetiska variation en nämligen en evolutionär styrka för alla arter, så också för sillen/strömmingen. Forskarna kan ännu inte svara på exakt hur många delpopulationer av sill/strömming som finns och hur stora de genetiska skillnaderna är. Men de vågar ändå påstå att dagens akuta brist på sill/strömming längs ostkusten mycket väl kan vara ett tecken på att vissa mindre delpopulationer har fiskats för hårt under allt för lång tid. 

I Bottniska viken larmar exempelvis surströmmingsproducenterna och de lokala yrkesfiskarna om ett katastrofalt vårfiske. Den vårlekande strömming som normalt söker sig in till Gävlebukten i stora stim tycks så gott som bortblåst. Samtidigt rapporterar det storskaliga trålfisket om rekordfångster av höstlekande strömming längre ut till havs. Just skillnaden mellan vår- och höstlekande individer är enligt forskarna den starkaste genetiska skillnaden mellan olika delpopulationer av sill/strömming i Östersjön.

Vetenskapens svar dröjer

Frågan är hur Socialdemokraterna kommer att hantera all denna information när frågan om trålgränsen kommer upp under kongressen. I beslutsunderlagen till kongressen (sidan 225) skriver Socialdemokraternas partistyrelse i sina motionssvar bland annat: 

Socialdemokraterna värnar det småskaliga kustnära fisket. Frågan om trålgränsen är viktig, inte minst i ambitionen att värna en hållbar fiskeförvaltning. Vi socialdemokrater ser det som mycket angeläget att trålgränsen flyttas ut för industriellt fiske, men att det också är viktigt att förändringar sker med stöd i vetenskapliga underlag och i samverkan med berörda länder.

Forskningen kring sillen/strömmingen – särskilt den genetiska kartläggningen – fortgår visserligen i relativt snabb takt. Men det kommer att dröja innan S-ledningen kan få mer heltäckande svar. Frågan är vad de är beredda att göra till dess, utifrån den vetenskapliga kunskap som finns. 

Vägvalet handlar om risk

De medlemmar inom partiet som hittills dragit i handbromsen för en utflyttning av trålgränsen kan med viss rätt hävda att det fortfarande saknas fullständig kunskap för en så pass omfattande åtgärd, som kommer att drabba den storskaliga pelagiska trålfiskeindustrin. 

Samtidigt kan motståndarsidan inom partiet med lika stor rätt hävda försiktighetsprincipen och argumentera för att de uppenbara riskerna med det storskaliga fiskets påverkan på sill-/strömmingsbestånden väger tyngre än bristen på heltäckande vetenskap.

I slutänden blir det en fråga om vilken risk man är beredd att ta: fortsätta som vanligt tills man vet mer och hoppas på det bästa. Eller sätta ekosystemen och fisken i första rummet och välja det säkra före det osäkra.

Vilken väg S väljer lär visa sig framåt helgen, då kongressen går mot sitt slut.

Henrik Hamrén

Henrik Hamrén

Vetenskapsjournalist
henrik.hamren@su.se