2019.09.25

"Fiskeförvaltningen har inte förmått att leverera"

Analys om torskfiskestoppet 2019

2019.09.25

Torskfiskestoppet – bra för torsken men ett misslyckande för fiskeförvaltningen

Vid nästa ministermöte om fiskekvoter bör torskens kris leda till diskussioner om minskat foderfiske i södra Östersjön – och kanske även till viss självrannsakan.

Beskedet kom mitt i industrisemestern. Den 23 juli meddelade EU-kommissionen sitt godkännande av förslaget om tillfälligt förbud för kommersiellt torskfiske i södra Östersjön - ungefär från Falsterbo till Kalmar. Förbudet trädde i kraft dagen därpå och varar året ut. 

Forskare och yrkesfiskare har larmat

Nödåtgärden infördes i enlighet med artikel 12.1 i EU:s gemensamma fiskeripolitik för att rädda det krisande östra torskbeståndet från att kollapsa. Enligt kommissionär Karmenu Vella var det viktigt att ”reagera snabbt på ett omedelbart hot”

Formuleringen kan ge intrycket av att torskens kris uppkom plötsligt och utan förvarning. Så är inte fallet. 

Både forskare och yrkesfiskare har de senaste åren gång på gång larmat om usla fångster, sjunkande lekbiomassa, en allt mer snedvriden storleksfördelning, sämre individuell tillväxt och försämrad kondition för Östersjöns största torskbestånd. 

Larmen bekräftas av analyser som visar att torskens tillväxt och kondition har minskat i stort sett kontinuerligt sedan mitten av 1990-talet och att det östra beståndet numera har en kraftigt sammanpressad storleksfördelning med väldigt få stora fiskar. Man har också konstaterat att torskens medelstorlek vid könsmognad har minskat drastiskt, från cirka 40 cm till 20 cm.

Fisket fångar inte sina kvoter

När EU-kommissionen konstaterar att fångstkvoterna faktiskt har sänkts varje år sedan 2014 ”efter vetenskapliga råd” är även det en sanning med modifikation. EU:s fiskeministrar har visserligen beslutat om allt lägre fångstkvoter för torsken, men kvoterna har ofta satts högre än både vetenskapens rekommendationer och torskbeståndets förmåga att leverera fångst. För 2018 rekommenderade ICES en fångstkvot på 26 071 ton för det östra torskbeståndet. EU-ministrarna höjde kvoten till 34 288 ton (inklusive Rysslands fångster). Men yrkesfisket lyckades bara landa drygt 15 000 ton.

För i år rekommenderade ICES 16 685 ton, som ministrarna toppade till 29 912 ton. Den totala fångsten blir irrelevant att jämföra med eftersom allt torskfiske på det östra beståndet nu är stoppat. 

Det är uppenbart att fiskeförvaltningen inte har förmått att leverera enligt uppsatta mål om en ekosystembaserad fiskeriförvaltning, som syftar till hållbart fiske och bestånd i gott skick. Frågan är vilka slutsatser EU:s fiskeministrar drar av detta inför kommande förhandlingar om nästa års fångstkvoter.

Torskfiskestoppet lär bestå. Både ICES och EU-kommissionen rekommenderar ”noll fångst” för  riktat torskfiske mot det östra beståndet under 2020. Med tanke på beståndets kris vore det förvånande om ministerrådet kom fram till något annat.  

På senare tid har forskare och yrkesfiskare efterlyst fler åtgärder i södra Östersjön. Ett förslag är att minska sälstammen. Ett annat är att se över fisket på torskens huvudsakliga bytesfiskar; sill och skarpsill.

Enligt principerna för en ekosystembaserad fiskeriförvaltning är det just ekosystemet som ska beaktas. Och ett av de förhållanden i ekosystemet vi vet mest om är att torsk äter sill och skarpsill.

Torsk i södra Östersjön, bytesfisk i norr

Sedan snart tio år finns merparten av sillen och skarpsillen i norra delen av i Östersjön, medan torsken finns runt sitt lekområde i söder. Det ligger nära till hands att misstänka att den minskade förekomsten av bytesfisk i södra Östersjön bidrar till att torskarna där är så magra och växer så dåligt. 

Samtidigt går det pelagiska trålfisket i just detta område av Östersjön på högvarv. Runt 40% av fjolårets sillfångster och mer än hälften (56%) av skarpsillen togs i havsområde 24-26 där torsken håller till. 

ICES hoppas att torskfiskestoppet leder till en 4-procentig ökning av östra beståndets biomassa under nästa år. Även om så sker kommer faran inte att vara över för det östra beståndet. 

Förhoppningsvis leder torskens kris till att EU:s fiskeministrar i oktober kan enas om fler åtgärder för att rädda torsken – till exempel ett kraftigt reducerat fiske på sill och skarpsill i södra Östersjön. 

Kanske leder krismedvetenheten också till viss självrannsakan. För även om det nuvarande fiskestoppet förhoppningsvis gynnar torsken är det svårt att inte också se det som kvittot på ett mångårigt misslyckande. 

 

Foto: John Leffmann

Henrik Svedäng


henrik.svedang@su.se

Henrik Hamrén

Henrik Hamrén

Vetenskapsjournalist
henrik.hamren@su.se