2020.09.18

”Myndigheterna borde själva göra dessa beräkningar”

2020.09.18

Ny rapport: Storskaligt Östersjöfiske kostar mer än det smakar

Det storskaliga trålfisket i Östersjön är en förlustaffär för statskassan och samhället, enligt en ny rapport av stiftelsen BalticSea2020. Att stoppa trålfisket och istället satsa på småskaligt fiske och fritidsfiske skulle kunna ge besparingar på hundratals miljoner kronor varje år.

Text: Henrik Hamrén

– Jag blev förvånad när jag räknade på det här och upptäckte hur litet förädlingsvärde det storskaliga fisket i Östersjön har i förhållande till hur stora kostnaderna är för staten och samhället, säger nationalekonomen Stefan Fölster.

I rapporten En vision för Östersjöns fiske har han på uppdrag av stiftelsen BalticSea2020 gjort en samhällsekonomisk analys av kostnaderna och intäkterna för det storskaliga svenska trålfisket. 

Beräkningarna, som gjorts med analysmetoden ASEK, tar bland annat hänsyn till förädlingsvärde, skatteintäkter, skattefinansierade subventioner, koldioxidutsläpp och administrativa kostnader. Resultatet visar på en rejäl förlustaffär för både statskassan och samhällsekonomin.

– Skatteintäkterna från fisket täcker inte ens en tiondel av de kostnader som det här fisket vållar staten i form av subventioner och andra utgifter, säger Stefan Fölster. 

Den totala nettokostnaden för statskassan landar på cirka 273 miljoner kronor per år, medan den samhällsekonomiska nettokostnaden är 390 miljoner kronor. En stor utgiftspost består av subventioner i form av olika stöd och program.

När det gäller det samhällsekonomiska värdet tar beräkningsmodellen bland annat hänsyn till produktionens värde och kostnaderna för olika offentliga insatser såsom kontroll och administration. Modellen beräknar också kostnader för koldioxidutsläpp (7 kronor per kilo CO2-utsläpp) och negativa samhällseffekter av subventioner som enbart omfördelar pengar från skattebetalare till fiskare.

– Det finns exempel på näringar som bärs upp av mycket stora subventioner för att de i gengäld tillför stora samhällsvärden. Men med det storskaliga fisket i Östersjön är det tvärtom, säger Stefan Fölster. 

Frågan om det storskaliga fiskets påverkan på det småskaliga yrkesfisket och fritidsfisket är central i rapporten. Flera av Östersjöns kommersiella bestånd är i dåligt skick. Sedan i fjol råder torskfiskestopp på det östra beståndet, och inför årets kvotförhandlingar har EU-kommissionen bland annat föreslagit kraftig kvotminskning för sill/strömming i centrala Östersjön. Samtidigt pågår en debatt om vilken påverkan det storskaliga trålfisket har på förekomsten av sill/strömming i kust och skärgård. 

Två scenarier utan trålfiske

I rapporten presenteras alternativa scenarios för hur samhällsvinsten skulle kunna öka om det storskaliga fisket i Östersjön stoppades helt. 

Modellen utgår från att det skulle ta ungefär 20 år för fiskbestånden att återhämta sig till 1990-talets nivåer. Detta skulle medföra att det småskaliga yrkes- och fritidsfisket successivt skulle kunna utvecklas och generera allt större vinster.

Mängden fisk som togs ur havet  visserligen minska radikalt. Samtidigt är förädlingsvärdet per kilo fisk betydligt högre för det småskaliga fisket och fritidsfisket då fisken främst säljs som människoföda till affärer och restauranger. Fångsterna i dagens trålfiske går nästan uteslutande till fiskmjölsproduktion, med betydligt lägre förädlingsvärde.

– Kust- och fritidsfisket skulle inte ge några enorma förädlings- eller samhällsvärden, men det skulle ändå bli betydligt mer prisvärt än vad det storskaliga fisket är, säger Stefan Fölster.

Sparar 650 miljoner kronor per år 

Enligt beräkningarna skulle det småskaliga yrkes- och fritidsfisket kunna ge en statsfinansiell vinst på 10 – 24 miljoner kronor per år och en samhällsekonomisk vinst på 56 – 135 miljoner kronor. 

– Därtill ska man lägga besparingen som kommer av att slippa dagens stora nettokostnader för det storskaliga fisket på drygt 650 miljoner kronor per år, säger Stefan Fölster.

En nedmontering av den storskaliga fiskeflottan är såklart också förknippad med kostnader. I rapportens beräkningar tas hänsyn till kostnaderna för den andel av yrkesfiskarna som blir arbetslösa och inte lyckas hitta andra arbeten. 

Däremot innefattas inte företagens investeringskostnader i stora och dyra trålfartyg.

– I ekonomiska termer betraktas tidigare investeringar som så kallade ”sunk costs” – det vill säga, man kan inte motivera att fortsätta med en förlustbringande verksamhet med att man tidigare gjort investeringar i den, säger Stefan Fölster.

Vissa fartygsägare skulle göra  kapitalförluster. Men Stefan Fölster tror att dessa skulle vara begränsade eftersom många båtar kan säljas för andra ändamål eller utomlands.

– Man skall också komma ihåg att eventuella kapitalförluster i huvudsak uppstår därför att det finns allt mindre fisk säger han.

Dags att tala om kostnaderna

Att stoppa allt trålfiske i Östersjön är ett radikalt förslag. Många skulle nog kalla det utopiskt. I Östersjön samsas fiskeflottor från en rad olika länder, och förvaltningen sker ytterst på EU-nivå. 

Stefan Fölster tycker ändå att det är dags att myndigheter och politiker börja tala om fiskets samhällsekonomiska nytta utifrån faktiska siffror snarare än att enbart utgå från den gängse bilden att yrkesfisket ”bidrar till en levande landsbygd, kust och skärgård”, ger mat och skapar arbetstillfällen. 

– För det första borde våra myndigheter själva göra dessa beräkningar av fiskets kostnader och samhällsnytta, och sedan hjälpa till att sprida denna kunskap till andra berörda Östersjöländer, säger han.