Ingen tydlig målsättning
Målet om maximalt hållbart uttag, msy, för torsk, sill och skarpsill, så som anges i planen, är otillräckligt. En funktionell flerartsförvaltning kräver också beslut om vad som ska prioriteras: msy för alla arter tillsammans eller på artspecifik nivå? Och msy i vikt (biomassa) eller i värde?
Eftersom de olika arterna interagerar i så hög grad kan fångsterna inte maximeras hållbart för alla arter samtidigt. Frånvaron av specifika mål för förvaltningen är särskilt olycklig för Östersjön, som är ett artfattigt hav i vilket samspelet mellan arterna är avgörande för hela ekosystemet.
Torsk i fokus
Den fleråriga planen måste ta mycket större hänsyn till de olika arternas olika ekologiska roller och funktioner. Torskbeståndens återhämtning måste ges högsta prioritet. Fiskedödligheten (F) bör fastställas för torskbestånden först, och därefter för de andra arterna.
Det faktum att torsken spelar en nyckelroll i Östersjöns ekosystem bekräftas av historiska data, särskilt när det gäller det östra torskbeståndet. Starka variationer i populationsstorlek har resulterat i tydliga regimskiften och ekologiska kaskadeffekter i hela Östersjöns ekosystem.
Anpassning till miljövariationer
En flerårig förvaltningsplan för Östersjön måste även ta större hänsyn till miljöfaktorer. Det nuvarande förslaget saknar mekanismer för att reagera på stora och plötsliga förändringar i det marina ekosystemet.
Det extremt långsamma vattenutbytet, i kombination med mångårig mänsklig påverkan i form av övergödning och överfiske gör Östersjön extra känsligt. Salthalt, temperatur och syretillgång har stor inverkan på bestånden produktivitet.
Historien visar också att stora miljövariationer förekommer naturligt i Östersjön och att de ofta är mer kraftfulla jämfört med många andra marina miljöer. Processen med att fastställa kvoter måste därför ha en inbyggd beredskap för stora variationer i rekrytering och tillväxt, samt verka för ett långsiktigt bevarande av bestånd och ekosystemfunktioner.
