Gästkrönika om det politiska arbetet för ett hållbart fiske

”Vi har allt att vinna på att sätta stopp för utfiskningen”

2018.04.04

Går det att rädda Östersjön?

För att nå vårt mål om ett friskt Östersjön och livskraftiga fiskebestånd måste vi fiska lite mindre en tid så att fisken kan växa till sig och återhämta sig. Då får vi också en mer stabil avkastning inom fisket, skriver EU-parlamentariker Linnéa Engström, (MP).

Den fleråriga förvaltningsplanen för fisket i Östersjön var den första lagstiftningsprocess jag arbetade med för Gröna gruppens del, som nyvald EU-parlamentariker år 2014. Östersjön var det första havet som skulle få en förvaltningsplan efter den reformerade fiskelagstiftningen inom EU, och det första havet där både parlamentet och ministerrådet gemensamt skulle sätta en gräns för hur mycket medlemsstaterna skulle få fiska.

Fiskepolitik baserat på maximalt hållbart uttag (MSY) skulle bli trendbrott

Förhandlingarna blev mycket hårda. Mitt team jobbade hårt för att se till att parlamentet vaktade den reformerade fiskelagstiftningen.

Den nya fiskepolitiken skulle utgöra ett trendbrott och avbryta ett historiskt dåligt fiske i Östersjön, där fiskebestånden länge hade pressats på ett ohållbart sätt. Den nya fiskepolitiken baserades på principen om Maximalt hållbart uttag (MSY), som medger ett visst uttag av fisk över tid samtidigt som bestånden har en god tillväxt .

Det är förstås svårt att veta exakt hur MSY som mål ska nås, eller hur detta ser ut i verkligheten. Ett hav är ju som bekant inget akvarium där alla faktorer som påverkar går att kontrollera. I vårt känsliga innanhav Östersjön är situationen dessutom ytterligt svår på grund av den låga salthalten, syrebristen längs bottnarna, föroreningar och övergödning, som påverkar ekosystemet och fiskbeståndens tillväxt.

Resultatet av allt slit blev att parlamentet antog en mycket ambitiös position inför förhandlingarna med ministerrådet, som faktiskt hade kunnat innebära ett stopp för överfisket inom EU. Såklart var jag väldigt glad och nöjd! Jag hade stort stöd och uppbackning av miljöorganisationerna på EU-nivå, såsom WWF, Pew Charitable Trust, Oceana med flera. Vi arbetade prestigelöst och nära tillsammans under denna intensiva period.

Överfiske fortsatt tillåtet efter förhandlingar

Men efter hårda förhandlingar med ministerrådet fick vi till slut en flerårsplan för fisket som tyvärr tillåter fortsatt överfiske. Detta framför allt eftersom planen innehåller intervaller för Fmsy (fiskeridödlighet som ger maximalt hållbart uttag), som medger att fortsättningsvis sätta för höga fångstkvoter.  

Går Östersjön att räddas? är en fråga jag ofta får. Mitt svar är ett tveklöst ja. Men då krävs det att vi gör upp med våra destruktiva beteenden och vårt egoistiska sätta att roffa åt oss av vad naturen kan ge.

Stabilare avkastning om bestånden får återhämta sig

För att nå vårt mål om ett friskt Östersjön och livskraftiga fiskebestånd måste vi se till att fiskeridödligheten (F) ligger på nivåer under Fmsy. Det är inte så svårt; fiska lite mindre under en tidsperiod så att fisken kan växa till sig och bestånden återhämta sig, vilket leder till en mer ekonomisk och stabil avkastning.

Kommissionen tar varje år fram ett förslag för kvoter i Östersjön, baserat på vetenskapliga råd och flerårsplanen för Östersjön. Från parlamentets sida följer vi noga hur planen efterlevs både vad gäller förslag från kommissionen och senare rådets beslut om kvoter, som antas i oktober varje år.

Ministerrådet sätter kvoter över vetenskapliga rekommendationer

Ministerrådet har flera gånger bjudits in till oss i fiskeriutskottet för att förklara varför de inte respekterar och följer den lagstiftning som vi tillsammans förhandlat fram, och varför de år efter år beslutar om kvoter som i många fall överstiger de vetenskapliga rekommendationerna. De har än så länge vägrat att ens besöka oss. Resultatet är att överfisket till viss del fortsätter. Vi måste öka takten radikalt i arbetet med att återställa våra fiskebestånd och stoppa överfisket, som vi sagt att vi ska göra till år 2020.

EUs institutioner behöver följa vetenskapliga rekommendationer 

Vi har allt att vinna på att sätta ett stopp för utfiskningen av europeiska vatten. Från ett medborgarperspektiv är det också viktigt att EU:s institutioner respekterar och följer de beslut vi tar och inte urholkar dem genom att driva igenom motstridiga beslut, som exempelvis att inte följa de vetenskapliga rekommendationerna i kvotbesluten.

Det om nånting urholkar förtroendet för politiken i dessa svåra tider för det europeiska samarbetet.

Miljöpartiet driver en aktiv och medveten politik för att skydda våra hav och fiskebestånd, både på EU-nivå, i regering och i riksdagen. Vi skulle vilja se följande utveckling framöver:

  1. Skydda fler marina områden och öka kvalitén på skyddet. Förbjud/reglera bottentrålning och båttrafik i känsliga vatten. I dagsläget är fiske och båttrafik oftas inte reglerade i Östersjöns skyddade områden. Bottentrålning är en metod som förstör bottnarna och behöver regleras mer i skyddade områden. Det kan också vara en idé att införa ett partiellt förbud i vissa regioner.
  2. Fördela fiskerättigheter efter sociala och miljövänliga kriterier. Småskaligt och skonsamt fiske bör gynnas genom att ge det fisket fördelar vid tilldelning av fiskemöjligheter. I EU-lagstiftningen finns en möjlighet till sådan fördelning.
  3. Se till att landningsskyldigheten efterlevs. Landningsskyldigheten innebär att all fisk som fångas och har en kvot inom EU ska tas ombord och landas i hamn. Detta gäller även fisk och skaldjur under minsta referensstorlek för bevarande. En viktig del för att kunna genomföra landningsskyldigheten är ett krav på fullt dokumenterat fiske med kameror ombord på fiskebåtarna.
  4. Förbjud ålfisket helt i Sverige. Ålen är akut utrotningshotad i Sverige och även hotad internationellt. EU- kommissionen gick nyligen ut med ett förslag om att förbjuda ålfiske i Östersjön 2018. Vissa forskare har dock kritiserat förslaget och menar att det är bättre att införa ett förbud mot inlandsfiske av ål.

Under nästa mandatperiod ska grundförordningen revideras igen. Då öppnar sig ett nytt fönster för att påverka utvecklingen både för fiskenäringen och miljöintressena. Därför är det helt nödvändigt att fler goda krafter nu vaknar till liv och tar sitt ansvar.

Kampen för friska och levande hav fortsätter!

Linnéa Engström är EU-parlamentariker för Miljöpartiet. Hon är förste vice ordförande i Fiskeriutskottet samt ersättare i bland annat Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. 2016 bokdebuterade hon med boken ”Klimatfeminism” och i fjol kom hennes andra bok ”Queen-fish – recept för en hållbar framtid”. Hon valdes in som EU-parlamentariker 2014.

Redaktionens anmärkning: Denna text är en krönika. Alla åsikter och andra ställningstaganden är skribentens. 

Linnéa Engström (MP)

EU-parlamentariker