2021.10.12

"beståndet har överutnyttjats under många år"

2021.10.12

Fortsatt höga strömmingskvoter i Bottniska viken nästa år

Sill- och strömmingsfisket i centrala och västra Östersjön halveras nästa år, efter tisdagens beslut av EU:s fiskeministrar. Samtidigt ökar skarpsillsfisket. Och i Bottniska viken behålls merparten av den stora höjning av strömmingskvoten som beslutades tidigare i år.

Text: Henrik Hamrén, Foto: Oceana

Den numera utbredda oron för flera av Östersjöns sill- och strömmingsbestånd tycks ha fått gehör hos de flesta av EU-ländernas fiskeansvariga ministrar. I alla fall delvis. 

När ministrarna under tisdagen presenterade nästa års totala tillåtna fångstmängder (TACs) för fiskbestånden i Östersjön stod det klart fångstkvoterna för centrala och västra sillbestånden sänks med 45 respektive 50 procent nästa år.

Anledningen är att lekbiomassan (mängden lekmogen fisk) i båda bestånden ligger klart under hållbara nivåer.

– Efter flera år av felprognoser, då beståndet har överskattats med upp till 100 procent, ser man idag att den centrala östersjösillen är i betydligt sämre skick än man tidigare har trott. säger Henrik Svedäng, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. 

Utmanande att inte stoppa fisket tidigare

Situationen för det mindre västra sillbeståndet har varit alarmerande dåligt sedan 2019.  För fjärde året i rad föreslog forskarna vid Internationella havsforskningsrådet (ICES) tidigare i år fiskestopp för beståndet. Den här gången följde ministrarna ICES råd och stoppade allt riktat fiske på det västra sillbeståndet under nästa år. I praktiken betyder det att fångstkvoten halveras, och att den kvot som blir kvar (788 ton) endast avser tillåten bifångst i andra fisken.  

– Att man väntat så pass länge med att stoppa fisket på det västra sillbeståndet måste beskrivas som utmanande mot bakgrund av de utfästelser man gjort om hållbart nyttjande. Beståndet har överutnyttjats under många år och nu har beståndet en mycket låg produktivitet, säger Henrik Svedäng.

Äventyrar centrala sillens återhämtning

Sillen- och strömmingsen i centrala Östersjön var länge Östersjöns i särklass största sillbestånd, räknad både i ton och i utbredningsområde. I mitten av 1970-talet beräknades lekbiomassan vara runt två miljoner ton. Sedan dess har beståndet sjunkit med nästan 80 procent och ligger i dag på cirka 400 000 ton.   

– Det kan då tyckas bra att man sänkt kvoten men riskerna är nu betydande att beståndet redan är skadat, till exempel genom att delbestånd har slagits ut. Genom att man låter fisket fortgå på en ganska hög nivå relativt beståndets skattade storlek kan beståndets återhämtning äventyras, säger Henrik Svedäng.

I fjol framkom att det fanns stora brister i att Internationella havsforskningsrådets (ICES) tidigare beståndsuppskattningar. Under många år hade lekbiomassan för det centrala sillbeståndet grovt överskattats, samtidigt som fisketrycket hade underskattats. 

– Fiskens värde ligger främst i dess roll i Östersjöns ekosystem. Sill och strömming överför energi och näring från lägre till högre trofiska nivåer och nu riskerar många arter att drabbas. Minskad biodiversitet betyder även sämre fungerande ekosystem med sämre förmåga att mildra effekter av övergödning och utsläpp av klimatgaser, säger Henrik Svedäng. 

Från osäkerhet till säkerhet på ett år

Numera anses strömmingsbeståndet i Bottniska viken vara Östersjöns största. Och även detta bestånd har präglats av vetenskaplig osäkerhet. Fram till i fjol saknade ICES tillräckligt med data för att göra en ordentlig beståndsanalys. Därför sattes fångstkvoterna relativt låga, utifrån ett försiktighetsperspektiv. 

Tidigare i år presenterade ICES nya beräkningar, med en ny modell, som uppskattade att beståndet var betydligt större än man tidigare trott. ICES rekommenderade därför en kraftigt höjd fångstkvot redan för 2021. Rådet hörsammades av EU:s fiskeministrar, som höjde kvoten med över 80 procent mitt under året. 

Denna kvot sänktes något under tisdagens förhandlingar i Luxemburg. Fångstkvoten för strömmingsbeståndet i Bottniska viken sätts till totalt 111 345 ton för 2022, vilket är en höjning med 71 procent jämfört med den ursprungliga kvoten för 2021. 

– Det får anses som ovanligt att man tycker sig kunna gå från mycket stor osäkerhet till hög vetenskaplig säkerhet bara på grund av ett otestat modellbyte, och samtidigt låta detta leda till en mycket stor ökning av fiskekvoten. Detta lär i alla fall glädja de storskaliga pelagiska trålfiskena från Sverige och Finland för en tid, som är de enda två länder som fiskar strömming. Men risken är stor att vi inom kort har samma situation i Bottniska viken som längre söderut i Östersjön, säger Henrik Svedäng.

På tvärs mot kustfiskarnas larm

De senaste åren har det kommit allt fler oroande rapporter från lokala fiskare och andra längs med i princip hela ostkusten. I Bottniska viken har man länge larmat om akut brist på sill/strömming som kommer in till grundare vatten under våren för att leka. 

– Denna drastiska ökning av industrifisket i Bottniska viken går på tvärs mot kustfiskarnas larm om minskande fångster, säger Henrik Svedäng.

Brist på större strömming vid kusten

Henrik Svedäng är också kritisk till att ICES beståndsuppskattning av strömmingen i Bottniska viken inte tar särskild hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen om Östersjösillens genetik och uppdelning i lokala delbestånd.

Enligt honom visar rönen att beståndet är uppdelat i flera delbestånd – även mellan Bottenhavet och Bottenviken. 

– Eftersom strömmingen i Bottniska viken består av flera delbestånd finns risken att mindre, men för kustfisket viktiga bestånd utarmas. I år har inte kustfiskets efterfrågan på den lite större strömmingen kunnat tillfredsställas, säger han.

Skarpsillens roll som bytesfisk för torsk bör tas med i beräkningen

Eftersom skarpsillsbeståndet i Östersjön fortfarande anses vara i gott skick höjs fångstkvoterna med 13 procent till nästa år, och landar på 251 943 ton. Därmed valde EU-ministrarna att lägga sig något högre EU-kommissionens tidigare förslag.

Skarpsill är vid sidan av sillen en av torskens viktigaste bytesfiskar. Därför har det inom forskningen länge diskuterats en mer geografiskt ”nyanserad” förvaltning, som ser till att det fiskas mindre i de södra delarna av Östersjön där den mesta torsken finns.

– Om man bara ser till forskarnas siffror skulle fisket på skarpsillen, på pappret, kunna öka ännu mer. Men ICES rekommendation för nästa år rymmer en sänkning till 214 000 ton. Och forskarna vid ICES understryker att skarpsill är en viktig bytesfisk för torsk, något som bör tas med i beräkningen när man fastställer kvoterna. Dessutom finns stora osäkerheter, bland annat till följd av felrapportering från fisket. Men ministrarna ville kanske inte sänka ännu fler kvoter i år, säger Charles Berkow, policyexpert vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Västra torskens kris hade kunnat undvikas

Situationen för Östersjötorsken är fortsatt mycket dålig. Liksom tidigare år förbjuds allt riktat trålfiske efter torsk i centrala Östersjön under nästa år, och max 595 ton får tas som bifångst i andra fisken.   

Nytt är att även trålfisket på det västra torskbeståndet stoppas helt under nästa år, med bifångst på max 489 ton. Fångstkvoten för i år ligger på 4 000 ton, vilket gör att nästa års kvot innebär en sänkning med 88 procent. Förra årets TAC-beslut innebar en sänkning med 92 procent. 

 – Det som drabbat det västra torskbeståndet i Arkonabassängen, de danska sunden och Öresund, hade lätt kunnat undvikas. Risken är att ett antal viktiga delbestånd av torsk inom detta område nu har försvunnit till följd av överfiske, och vi får samma situation som i Kattegatt där torsken försvann i slutet av 2000-talet som ett lokalt producerande bestånd, säger Henrik Svedäng. 

För torsken i de östra och västra bestånden tillåts bifångster på 595 ton respektive 489 ton, som väntas tas av fiske på andra arter. Det fiske som ger stört bifångster av torsk är det efter plattfisk i framför allt västra Östersjön. 

– Där har ministrarna tagit fasta på en färsk överenskommelse om mer selektiva redskap och höjt fångstkvoterna på rödspätta, och därmed ökat risken för bifångst av torsk. Med tanke på att man ännu inte vet vad de nya redskapen ger i praktiken, och den bristande kontrollen, är det ett vågspel. Än en gång kan ministrarna ha tänkt för mycket på de kortsiktiga ekonomiska effekterna för vissa fiskare. Erfarenheten är att det kan slå tillbaka på yrkesfisket vad det lider. Och dessutom få konsekvenser för ekosystemen där fisken ingår, säger Charles Berkow.  

Beslutade fångstkvoter för 2022

(fjolårets beslutade fångstkvot inom parentes)

  • Sill i Bottniska viken: 111 345 ton (65 018, enligt ICES ursprungliga råd för 2021, höjdes sedan till 117 485 ton)
  • Sill i centrala Östersjön: 53 653 ton (97 551 ton)
  • Sill i västra Östersjön: 788 ton, endast bifångst (1 575 ton)
  • Sill i Rigabukten: 47 697 ton (39 446 ton)
  • Torsk östra beståndet: 595 ton, endast bifångst (595 ton, endast bifångst) 
  • Torsk västra beståndet: 489 ton, endast bifångst (4 000 ton)
  • Skarpsill: 251 943 ton (222 958 ton)
  • Rödspätta: 9 050 ton (6 894 ton ton)
  • Lax i egentliga Östersjön: 63 811 st*, exklusive fritidsfiske (94 496 st)
  • Lax i finska viken: 9 455 st (8 883 st)

* Avser i praktiken endast kustfiske i förvaltningsområde 29N-31, d v s i Ålands hav och Bottniska viken.

De ryska kvotandelarna av TAC (cirka 10 procent) är undantagna. I ICES vetenskapliga råd, som presenterades tidigare i år, är de ryska andelarna inkluderade.

 

ICES rekommenderade fångstkvoter för 2022

(fjolårets rekommendation inom parentes)

  • Sill i Bottniska viken: 86 729 – 111 714 ton (≤ 65 018 ton, ändrades i maj 2021 till 91 494 – 117 875 ton).
  • Sill i centrala Östersjön: 52 443 – 87 581 ton (83 971 – 138 183 ton). Enligt MAP bör fångsten i det kommersiella fisket inte överstiga 71 939 ton.
  • Sill i västra Östersjön: 0 ton (0 ton).
  • Sill i Rigabukten: 34 797 – 52 132 ton (27 702 – 41 423 ton). Enligt MAP bör fångsten i det kommersiella fisket inte överstiga 44 945 ton.
  • Torsk östra beståndet: 0 ton (0 ton).
  • Torsk västra beståndet: 698 ton (2 960 – 7 724 ton).
  • Skarpsill: 214 000 – 373 210 ton, (181 567 – 316 833 ton). Enligt MAP bör fångsten i det kommersiella fisket inte överstiga 291 745 ton.
  • Rödspätta: 11 082 ton (7 754 ton)
  • Lax i egentliga Östersjön: 75 000 st*, inklusive fritidsfiske (116 000 st)
  • Lax i finska viken: 11 800 st (11 800 st)

Avser i praktiken endast kustfiske i förvaltningsområde 29N-31, d v s i Ålands hav och Bottniska viken.

I ICES råd är de ryska kvotandelarna av TAC (cirka 10 procent) inkluderade.

EU-kommissionens förslag på fångstkvoter för 2022

  • Sill i Bottniska viken: 111 345 ton
  • Sill i centrala Östersjön: 44 709 ton
  • Sill i västra Östersjön: 0 ton
  • Sill i Rigabukten: 47 697 ton
  • Torsk östra beståndet: 595 ton, endast bifångst
  • Torsk västra beståndet: 324 ton
  • Skarpsill: 222 958 ton
  • Rödspätta: 7 240 ton

Henrik Svedäng

Marinekolog
henrik.svedang@su.se

Charles Berkow

Omvärldsanalytiker
charles.berkow@su.se