2021.05.31

Höjda sillkvoter - ett stort risktagande

2021.05.31

ICES rekommenderar höjd sillkvot trots brist på stor strömming

Internationella havsforskningsrådet (ICES) rekommenderar kraftigt ökad fångstkvot för strömmingsfisket i Bottniska viken under resten av 2021 – och hela nästa år. ”Ett stort risktagande”, menar Henrik Svedäng, forskare vid Östersjöcentrum.

Text: Henrik Hamrén Foto: Oceana

Fredagens besked från ICES om nästa års rekommenderade fångstkvoter kommer sannolikt att väcka oro bland lokala kustfiskare längs den svenska ostkusten. Inte minst i Gävlebukten.  

Där har kustfiskarna länge larmat om akut brist på sill/strömming. Enligt många beror bristen till stor del på det storskaliga trålfisket, som varje år fångar stora mängder sill/strömming nära kusten. 

ICES rekommenderar att fångstkvoten under innevarande år höjs till som mest 117 875 ton, vilket är en ökning med drygt 80 procent jämfört med fjolårets råd. För 2022 rekommenderar ICES att kvoten därefter sänks med fem procent (till som mest 111 345 ton).  

– Ökningen beror på att vi har använt en ny modell för beståndsanalys som ger en bättre och säkrare bild av beståndet och att vi därmed kan ge råd som baseras på Fmsy och inte, som tidigare, på försiktighetsprincipen, säger Mikaela Bergenius Nord, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och ordförande i ICES arbetsgrupp WGBFAS som arbetar med rådgivning för Östersjön.

Brist på stor strömming

Tidigare har det saknats tillräckligt med data och kunskap för att göra en bra beståndsuppskattning av strömmingen i Bottniska viken. Men nu har en arbetsgrupp inom ICES tagit fram en ny modell, Stock Synthesis Assessment Reference Model (SS3). Och enligt SS3-analysen är beståndet betydligt större än vad man tidigare har trott.  

Kustfiskarna i Bottniska viken har svårt att hitta strömming. ICES säger att det finns gott om fisk och att beståndet tål ett ökat fiske. Hur hänger det ihop? 

– Det beror framför allt på att storleken på strömming i beståndet har minskat. Det finns fisk, men inte den större fisken som en del av fisket vill ha, säger Mikaela Bergenius Nord.

Fiskbestånd mår bäst av att ha en naturlig fördelning av både mindre och större individer. Om de stora individerna tas bort försvagas beståndet. 

Fallet med strömmingen i Bottniska viken blottar de brister som finns i dagens fiskeriförvaltning och rådgivning, menar Mikaela Bergenius Nord. 

– Kommersiellt fiske riktas generellt mot de större och äldre individerna i ett bestånd. När man börjar fiska allt mer förskjuts storleksstrukturen i beståndet mot mindre och yngre individer. Men trots det kan beståndet ändå anses vara hållbart förvaltat enligt MSY, säger hon.

Man fokuserar enbart på MSY-målen

MSY är en grundpelare i EU:s fiskeriförvaltning och går ut på att maximera uttaget ur ett enskilt bestånd, med minsta möjliga marginal. Dagens MSY-förvaltning och rådgivning tar i princip ingen hänsyn till storleksfördelningen i bestånden, enligt Mikaela Bergenius Nord.

– I både MSFD och EU:s gemensamma fiskeripolitik finns det visserligen förvaltningsmål om storleksstruktur, men när ICES får i uppdrag av EU-kommissionen att ge råd för det kommersiella fisket frågas det inte efter detta mål. Man fokuserar enbart på MSY-målet, säger Mikaela Bergenius Nord.

Men om ett fiske riskerar att ta bort alla stora individer och därmed försvaga beståndet – kan det då kallas hållbart? 

– Det är nyckelfrågan; vad man definierar som hållbart, säger Mikaela Bergenius Nord.

Hon skulle gärna se att förvaltningsmålen och rådgivningen förändrades och tog större hänsyn till exempelvis beståndens storleksfördelning. Men ett sådant förändringsarbete måste ske på EU-nivå. 

– Som forskare kan vi peka på problemet, men sen måste Sverige ta frågan vidare till EU-kommissionen, säger hon.

Fisketrycket är underskattat

Fiskeforskaren Henrik Svedäng vid Östersjöcentrum är mycket kritisk till ICES senaste kvotrekommendation för Bottniska viken och kallar det ”ett stort risktagande”. 

– Den föreslagna ökningen av fisket utgör ett hot mot hela den marina miljön i Bottniska viken, säger han.

Han anser inte att bristen på större strömming i Bottniska kan skyllas på att det fiskas enligt MSY – utan på att den uppskattade nivån för en hållbar fiskedödlighet (Fmsy) är för hög.

– Om fisketrycket på ett bestånd ligger vid Fmsy kommer beståndet fortfarande att ha kvar även stora individer, säger han. 

Eftersom beståndet i Bottniska viken har normal tillväxt och växer som den ska är den troliga förklaringen bakom bristen på större strömming snarare att fisketrycket är underskattat.

– Det innebär inte bara att exploateringsgraden underskattats utan även att beståndets storlek har överskattats. Höjningen av kvoten under innevarande år kan leda till ett reellt överfiske, långt över MSY, säger Henrik Svedäng. 

Risk för att slå ut delbestånd

Henrik Svedäng poängterar att den senaste beståndsuppskattningen med SS3-modellen inte tar hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen om Östersjösillens genetik och uppdelning i lokala delbestånd.

– Nyare studier visar att beståndet är uppdelat i flera delbestånd – även mellan Bottenhavet och Bottenviken, de områden som för några år sedan slogs samman till ett “bestånd”. Ett ökat fisketryck riskerar att slå ut delbestånd efter delstånd. Särskilt eftersom merparten av fångsterna tas av några riktigt stora trålare, säger han.

– Det kan också ligga bakom kustfiskarnas svårigheter att hitta strömming. 

Mikaela Bergenius Nord håller med om att det finns en viss risk för att lokala delbestånd fiskas ned. Men enligt henne behövs det mer kunskap – vilket hon hoppas att nya forskningsinsatser ska kunna ge.  

– Vi vet att det finns lokala lekbestånd. Men vi vet inte tillräckligt om hur många det är och hur de beblandar sig med övriga lokala lekbestånd. Vi vet inte heller exakt var man ska dra gränsen för när en genetisk variation ska ha en betydelse för hur man fiskar och hur man väljer att dela upp beståndet. Var drar man gränsen?, säger hon.

Sillen i Egentliga Östersjön fortsätter nedåt

För sillbeståndet i Egentliga Östersjön är trenden fortsatt negativ. ICES rekommenderar en kvotsänkning på 36 procent för 2022. Beståndet anses överfiskat, med ett fisketryck som under många år legat en bra bit över gränsen för ett hållbart fiske (Fmsy). Lekbiomassan har minskat med ungefär 80 procent sedan 1974 och är nu nära den kritiska gräns då reproduktionen riskerar att skadas (Bpa). 

– I och med att sillen i detta väldiga havsområde är uppdelad i ett förmodligen stort antal delbestånd måste nu stor försiktighet gälla vid kvottillsättningen, säger Henrik Svedäng. 

Enligt honom är risken för att delbestånd slås ut stor även i Egentliga Östersjön.

– Större delen av fångsten tas av relativt få men stora trålfartyg. Genom att lägga sitt fisketryck på enskilda bestånd kan de orsaka en utfiskningssituation där delbestånd efter delbestånd försvinner eller blir så decimerade att det kommer ta åratal för dem att överhämta sig, säger han, och fortsätter:

– Sänkningen med 36% är inte i samklang med försiktighetsprincipen. Decennier av miljöarbete kan nu gå till spillo och vi får en helt förändrat ekosystem där sill/strömming kommer saknas i stora delar av Östersjön.

Ingen ny stark årsklass

I fjol signalerade ICES att det fanns hopp om en ny stark årsklass från 2019 – likt den som kom 2014/2015.

– I årets uppskattningar kan vi tyvärr inte se den längre, säger Mikaela Bergenius Nord. 

Enligt henne finns det också en hel del osäkerhet i skattningarna, som bland annat kan ha med felrapportering att göra.

– Det är ett problem att fångster av sill och skarpsill felrepporteras. Vi jobbar nu på att fram ett provtagningsprogram för att kunna få bättre koll på detta. Men det är ingen lätt sak att uppskatta, säger hon. 

Mer hänsyn till ekosystemet

På det hela taget bekräftar ICES senaste fångstråd lägesbilden från i fjol: det ser mörkt ut för de flesta kommersiella fiskbestånden i Östersjön. 

Det blir bara allt mer tydligt att det behövs en mer ekosystembaserad förvaltning och rådgivning, menar Maciej Tomczak, forskare vid Östersjöcentrum.  

– Generellt måste man ta mycket mer hänsyn till hur ekosystemets faktiskt fungerar – i utsjön och i kustmiljöerna, säger han. 

Han efterlyser bland annat en flerartsförvaltning, som kan hantera det faktum att olika fiskarter inte lever isolerade i Östersjön utan interagerar och påverkar varandra. 

– Det måste också göras mer för att förhindra överexploatering och undvika att ekosystem skadas. Det krävs en mer rumsligt detaljerad förvaltningsplan som också inkluderar kustområdena, säger Maciej Tomczak. 

ICES rekommenderade fångstkvoter för 2022 (förra årets råd inom parentes)

  • Sill, Egentliga Östersjön: 52 443 – 87 581 ton (83 971 – 138 183 ton). Enligt MAP bör fångsten i det kommersiella fisket inte överstiga 71 939 ton.
  • Sill, Bottniska viken: 86 729 – 111 714 ton (≤ 65 018 ton).
  • Sill, västra Östersjön: 0 ton (0 ton).
  • Sill, Rigabukten: 34 797 – 52 132 ton (27 702 – 41 423 ton). Enligt MAP bör fångsten i det kommersiella fisket inte överstiga 44 945 ton.
  • Torsk, östra Östersjön: 0 ton (0 ton).
  • Torsk, västra Östersjön: ICES fångstråd för 2022 presenteras i september, (2 960 – 7 724 ton).
  • Skarpsill: 214 000 – 373 210 ton, (181 567 – 316 833 ton). Enligt MAP bör fångsten i det kommersiella fisket inte överstiga 291 745 ton.

FAKTA: Sillens/strömmingens tillstånd i Östersjön

För det centrala sillbeståndet är situationen mycket oroväckande. Sedan 1974 uppskattas lekbiomassan (mängden lekmogen fisk) ha krympt med cirka 80 procent och är nu under det hållbara gränsvärdet (MSY B-trigger). Samtidigt ligger fisketrycket över hållbara nivåer (Fmsy).

Det västra sillbeståndet har minskat sedan 2006 och fisketrycket har legat över hållbara nivåer under många år. Lekbiomassan har aldrig tidigare varit så låg och befinner sig nu under både gränsen då beståndets förmåga att producera ungfisk minskar kraftigt (Blim) och försiktighetsgränsen då åtgärder måste vidtas (Bpa).

Bottenhavet och Bottenviken var beståndets tillstånd tidigare okänt på grund av problem meddatainsamling och beståndsuppskattning. Men enligt ICES senaste beståndsuppskattning (med en ny modell) anses både fisketrycket ligga under Fmsy, medan lekbiomassan anses ligga över hållbara gränsvärden (Bpa och MSY B-trigger).

Rigabukten har sillen/strömmingen fiskats i enlighet med EU:s fleråriga förvaltningsplan och beståndet anses vara i gott skick. Lekbiomassan förväntas dock gå ned under 2022.