2020.05.29

Viljan att minska utsläppen måste finnas kvar även efter badsäsongen

Läs Henrik Hamréns analys om de danska utsläppen i Öresund

2020.05.29

Danska toalettutsläpp – nyttig parterapi för människan och havet?

Danmarks planerade utsläpp av avloppsvatten i Öresund har väckt en livlig debatt. Men diskussionen handlar om mer än en förstörd badsäsong. I bästa fall leder den till en bredare diskussion om hur vi vårdar vår relation med havet.

Text: Henrik Hamrén, Foto: Johan Wessman/News Öresund

Denna text uppdaterades med nya uppgifter den 4 juni 2020.

Att inleda årets badsäsong med att släppa ut 290 000 kubikmeter (290 miljoner liter) orenat avloppsvatten i Öresund var ingen lysande idé. 

Ändå var det precis vad de danska kommunerna Gentofte och Köpenhamn fick tillstånd att göra i samband med ett bostadsbygge i Nordhavn i Köpenhamn. 

När medierna fick nys om saken startade en storm av kritik på båda sidor av sundet. Och det blev inte bättre av att danska TV2 Lorry avslöjade att Köpenhamns kommun dessutom har släppt ut hela 35 miljoner kubikmeter (35 miljarder liter!) avloppsvatten i Öresund under åren 2014 – 2018 genom så kallad bräddning – när avloppsnäten överbelastas av översvämningar. 

Miljöorganisationer varnade för övergödning och skadliga ämnen, lokala fiskare förfasades över att få obehagligt toalettavfall i sina nät och folk i allmänhet äcklades av att behöva ”bada i danskarnas skit”. Snabbt hade drygt 10 000 personer skrivit på protestlistan ”Stoppa det danska bajsvattnet” på sociala medier.

Psykologiska barriärer

Att reaktionerna blev så starka och kom från så många olika delar av samhället visar att människorna som lever vid Östersjön bryr sig om sitt lilla innanhav. 

Men det visar också att människan alltid reagerar starkast på sådant som hon kan se eller relatera till – som algblomningar, toalettvatten och uteblivna semesterbad. Inför mer diffusa begrepp, som övergödning eller syrefria bottnar, blir vi sällan lika kollektivt upprörda. 

I boken What we think about when we try not to think about global warming (2015) listar den norske psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes fem psykologiska barriärer, som han menar hindrar oss från att agera i enlighet med det vi faktiskt vet. 

Den första barriären är distans. Klimatdrivna katastrofer på avlägsna öar engagerar oss inte lika mycket som när den stigande havslinjen närmar sig grannens strandtomt. 

En annan barriär är kognitiv dissonans; konflikten mellan vad vi vet och vad vi gör. Vi vet att fossila utsläpp skadar atmosfären men fortsätter ändå att flyga och köra bil. 

Dags för parterapi?

Stoknes bok handlar inte bara om klimatkrisen utan om samspelet – relationen – mellan människan och naturen. 

För havets del är det en relation som håller på att haverera. Om havet kunde tala skulle det förmodligen gråta en skvätt och säga att förhållandet gått utför under en längre tid, att det råder stor obalans, att den andra parten har blivit tyst och självisk och slutat ta sitt ansvar för att hålla glöden levande. 

I bästa fall kan debatten om de danska utsläppen på sikt fungera som ett slags parterapi. Där de underliggande grundproblemen lyfts upp och belyses. För även om den omedelbara individuella oron för att inte våga bada i sommar är fullt berättigad blottar utsläppen även ett större relationsproblem, som handlar om att människan fortfarande tar havet för givet och väljer att blunda för havsmiljöns behov och lidande.

12 000 ton fosfor om året

Efter nästan 100 år av allt för stora utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor är övergödning i dag det enskilt största miljöproblemet för Östersjön. De största utsläppen kommer från jordbruk och avlopp. 

Danska och svenska reningsverk släpper ut ungefär 1 500 ton kväve och 110 ton fosfor i Öresund varje år. Totalt släpper reningsverken i samtliga Östersjöländer ut 24 600 ton kväve och 1 000 ton fosfor till hela Östersjön. Adderar man jordbrukens utsläpp landar den totala näringstillförseln på hisnande 384 600 ton kväve och 12 000 ton fosfor – varje år. Som en direkt följd av mänskliga aktiviteter. 

Mycket har gjorts för att minska utsläppen. Samtidigt går det inte att trolla bort människans behov av att odla, äta och gå på toaletten. Vi fortsätter, för att vi måste. 

”Dåligt tajmad sanitär olägenhet”

Ur ett miljöperspektiv är det ganska stor skillnad på de två danska utsläppen. Det planerade utsläppet av 290 000 kubikmeter avloppsvatten kommer under fem dagar att tillföra cirka 13 ton kväve och 2 ton fosfor, enligt Köpenhamns Teknik- och miljöförvaltning. Jämfört med den totala mängd näring som varje år pumpas ut i Öresund framstår utsläppet mer som en dåligt tajmad sanitär olägenhet än som ett allvarligt miljöproblem. 

Eller som Annelie Johansson, miljödirektör på länsstyrelsen i Skåne, uttryckte det: ”Det är en helt vansinnig tid på året” eftersom ”folk börjar bada och är i vattenmiljön”. 

De danska myndigheterna tänkte i samma banor och sköt häromdagen fram utsläppet till oktober istället. När det inte går att bada längre lär kritiken inte vara lika stark, tycks de resonera.* 

Men grundfrågan kommer att kvarstå. Är det rimligt att toppa redan stora utsläpp i en allt mer utsatt havsmiljö med ännu en laddning orenat kloakvatten, fullt av näring, kemikalier och bakterier? Och vad gör det med vår relation med havet? 

Mer krut på minskad näringstillförsel

Med det andra utsläppet är det värre. Under fem år tillfördes 840 ton kväve och 147 ton fosfor (i snitt 168 ton kväve och 30 ton fosfor per år) till Öresund genom bräddning. Det är mycket. Och det var inte en engångsföreteelse. 

Bräddningar kommer att fortsätta inträffa så länge Köpenhamns avloppsnätverk förblir underdimensionerat i förhållande till folkmängd och kommande översvämningar.

”Vi måste tänka om vår infrastruktur”, sade folketingspolitiker Martin Lindegaard (Radikale Venstre) och poängterade att framtidens klimatförändringar kommer att innebära mer nederbörd och än större påfrestningar. Han fick medhåll av kollegor från både vänster- och högerflanken. 

Och de har rätt. Att minska näringstillförseln – och därmed övergödningen – är den mest effektiva åtgärden för att förbättra havsmiljön och öka ekosystemets motståndskraft mot klimatförändringar. Om människan vill göra något för att vårda sin relation med Östersjön är det där hon bör lägga krutet. 

För Köpenhamns del lär det inte räcka att bara tänka. Att restaurera det kommunala avloppssystemet kommer att kosta många skattemiljarder. Och samma sak gäller för övrigt den svenska sidan. Skåne, med den expanderande Malmöregionen i centrum, släpper ut stora mängder näring varje år från ett avloppsnät som på många håll är gammalt och underdimensionerat. 

Frågan är om den politiska viljan att driva sådana kostsamma processer är lika stark i höst, när badsäsongen är över. 

* Den 2 juni meddelade Köpenhamns överborgmästare Frank Jensen på sin Facebooksida att utsläppet stoppas helt och att en annan lösning ska hittas för att hantera avloppsvattnet i samband med byggprojektet.