Jämförelse av totala tillförseln av kväve och fosfor till Östersjön mellan PLC5 (2006) och PLC6 (2014).
Viktigt att förstå källorna till näringsämnen
Det har visserligen gjorts framsteg i arbetet med att nå målen i handlingsplanen (BSAP), men för att HELCOM-länderna ska kunna utveckla lämpliga åtgärder för fortsatt minskad tillförsel är det viktigt att öka kunskapen om källorna till näringsämnen i havet. Huvudkällorna är:
- Direkta punktkällor – inkluderar utsläpp från kuststädernas avloppssystem.
- Atmosfärisk deposition – främst från jordbruk och förbränning av fossila bränslen.
- Floder och vattendrag – den största källan till näringsämnen från land, och den källa som är svårast att förstå.
Av den totala näringstillförseln till havet kommer cirka 70 procent av kvävet och 95 procent av fosforn från floder och vattendrag. Med hjälp av laboratorieutrustning är det möjligt att mäta mängden kväve och fosfor i detta vatten, men det finns för närvarande inga sätt att mäta vilka källorna till näringen är. Till exempel kan fosfor från avlopp inte särskiljas från fosfor som kommer från jordbruket eller från den så kallade naturliga bakgrundsbelastningen. Därför används datormodeller för att uppskatta mängden näring från olika källor, så kallad källfördelning, baserat på information från länderna runt Östersjön.
Enligt de senaste uppskattningarna står de naturliga bakgrundskällorna för ungefär en tredjedel av flodernas och vattendragens totala kväve- och fosfortillförsel till havet. Återstoden tillskrivs diffusa källor, mänskliga aktiviteter (som jordbruk), punktkällor (som avloppsvatten) och gränsöverskridande källor (från länder utanför Helcom, som exempelvis Vitryssland).
Metoderna för att uppskatta olika källor är inte harmoniserade
Att förstå hur källorna för näringsämnen till floder och vattendrag har förändrats över tid är avgörande för att kunna övervaka och förbättra insatserna för att minska näringsämnena till Östersjön. Men metoderna för att uppskatta källfördelning har ändrats, och informationen är inkonsekvent från år till år, vilket gör det svårt att göra jämförelser. Dessa förändringar i metodiken gör till exempel att den rapporterade mängden fosfor från naturliga bakgrundskällor i årets PLC6 är ungefär dubbelt så stor som den var i PLC5.
Vissa länder tillhandahåller helt enkelt inte informationen
Dessutom är metoderna för att uppskatta källfördelningen inte harmoniserade mellan HELCOM-länderna, och alla länder lämnar inte information. Till PLC6 var det till exempel bara Tyskland, Danmark, Finland, Litauen, Polen och Sverige som gav detaljerad information om källor. Därmed är det inte möjligt att kvantifiera den totala storleken på specifika källor för havet som helhet eller dess delområden. Vi har till exempel kunskap om en del av jordbrukskällorna, men vi vet inte den totala mängden näring som kommer från dem – eftersom vissa länder helt enkelt inte tillhandahåller den informationen.
Det mest idealiska vore om resultaten från flera olika modeller kunde jämföras, ungefär som man i dag gör i klimat- och väderprognoser. Men i avsaknad av en sådan process är den information som HELCOM-länderna rapporterar till PLC6 det bästa som finns tillgängligt för havet som helhet.