Vi behöver veta mer om varifrån näringsämnena kommer

Jämförelse av totala tillförseln av kväve och fosfor till Östersjön mellan PLC5 (2006) och PLC6 (2014).

Viktigt att förstå källorna till näringsämnen

Det har visserligen gjorts framsteg i arbetet med att nå målen i handlingsplanen (BSAP), men för att HELCOM-länderna ska kunna utveckla lämpliga åtgärder för fortsatt minskad tillförsel är det viktigt att öka kunskapen om källorna till näringsämnen i havet. Huvudkällorna är:

• Direkta punktkällor – inkluderar utsläpp från kuststädernas avloppssystem.
• Atmosfärisk deposition – främst från jordbruk och förbränning av fossila bränslen.
• Floder och vattendrag – den största källan till näringsämnen från land, och den källa som är svårast att förstå.

Av den totala näringstillförseln till havet kommer cirka 70 procent av kvävet och 95 procent av fosforn från floder och vattendrag. Med hjälp av laboratorieutrustning är det möjligt att mäta mängden kväve och fosfor i detta vatten, men det finns för närvarande inga sätt att mäta vilka källorna till näringen är. Till exempel kan fosfor från avlopp inte särskiljas från fosfor som kommer från jordbruket eller från den så kallade naturliga bakgrundsbelastningen. Därför används datormodeller för att uppskatta mängden näring från olika källor, så kallad källfördelning, baserat på information från länderna runt Östersjön.

Enligt de senaste uppskattningarna står de naturliga bakgrundskällorna för ungefär en tredjedel av flodernas och vattendragens totala kväve- och fosfortillförsel till havet. Återstoden tillskrivs diffusa källor, mänskliga aktiviteter (som jordbruk), punktkällor (som avloppsvatten) och gränsöverskridande källor (från länder utanför Helcom, som exempelvis Vitryssland).

Metoderna för att uppskatta olika källor är inte harmoniserade

Att förstå hur källorna för näringsämnen till floder och vattendrag har förändrats över tid är avgörande för att kunna övervaka och förbättra insatserna för att minska näringsämnena till Östersjön. Men metoderna för att uppskatta källfördelning har ändrats, och informationen är inkonsekvent från år till år, vilket gör det svårt att göra jämförelser. Dessa förändringar i metodiken gör till exempel att den rapporterade mängden fosfor från naturliga bakgrundskällor i årets PLC6 är ungefär dubbelt så stor som den var i PLC5.

Vissa länder tillhandahåller helt enkelt inte informationen

Dessutom är metoderna för att uppskatta källfördelningen inte harmoniserade mellan HELCOM-länderna, och alla länder lämnar inte information. Till PLC6 var det till exempel bara Tyskland, Danmark, Finland, Litauen, Polen och Sverige som gav detaljerad information om källor. Därmed är det inte möjligt att kvantifiera den totala storleken på specifika källor för havet som helhet eller dess delområden. Vi har till exempel kunskap om en del av jordbrukskällorna, men vi vet inte den totala mängden näring som kommer från dem – eftersom vissa länder helt enkelt inte tillhandahåller den informationen.

Det mest idealiska vore om resultaten från flera olika modeller kunde jämföras, ungefär som man i dag gör i klimat- och väderprognoser. Men i avsaknad av en sådan process är den information som HELCOM-länderna rapporterar till PLC6 det bästa som finns tillgängligt för havet som helhet.

Källor för kväve och fosfor som tillförs Östersjön från floder och vattendrag för 2014, beräknat från landsrapporterade data i PLC6. Ej definierade eller okända källor kan innefatta jordbruk Ryssland och Lettland. Detaljerad källfördelning var inte tillgänglig för dessa länder. Kategorin "Gränsöverskridande" markerar tillförsel från länder utanför HELCOM.

Jordbruk är den största mänskliga källan till näringen från floder och vattendrag

Enligt data som rapporterats till HELCOM är jordbruket den största mänskliga källan till näring i floder och vattendrag, följt av avloppsvatten samt urbana och industriella källor. PLC6 visar att det finns potential att minska näringsbelastningen i floder och vattendrag ytterligare genom att minska näringsläckaget från jordbruket och förbättra avloppshanteringen uppströms (i icke-kustnära områden). Hur stor potentialen är varierar mellan olika länder och olika havsområden.

Det finns behov av en gemensam beräkningsmetod för hela avrinningsområdet

Målen för minskad näringstillförsel, som identifieras i BSAP, bygger på vad som behövs för att uppnå så kallad god miljöstatus i havet. Reduktionsmålen tilldelades HELCOM-länderna i förhållande till deras respektive näringstillförsel till havet under referensperioden 1997-2003. Målen kallas Country Allocated Reduction Target (CART). I vissa fall kan ett land inte möta sitt CART-mål. Det sker till exempel när den eftersträvade minskningen är större än tillförseln från källor som är relaterade till mänskliga aktiviteter. Detta skulle innebära att naturliga bakgrundskällor skulle behöva minskas, vilket inte är rimligt.

Varje Helcomland använder en egen datormodell

När HELCOM nu ska uppdatera BSAP för tiden efter 2021 finns det potential att använda metoderna för källfördelning till att också utvärdera hur genomförbara reduktionsmålen för varje land och havsområde är. Detta skulle emellertid kräva mer likartade och konsekventa metoder i hela avrinningsområdet. För närvarande använder varje HELCOM-land en egen datormodell för att uppskatta källor för näringstillförsel till havet (flera länder saknar helt modeller) och det finns inget gemensamt, övergripande modelleringsförfarande.

Först och främst behövs en strategi för att utveckla källfördelning, som är gemensam för alla länder. Därefter, i ett idealt läge, behövs fler gemensamma metoder för att verkligen förbättra noggrannheten i uppskattningarna. 

Vi behöver en bättre förståelse för näringsämnenas källor

Trots bristande noggrannhet och avsaknad av ett gemensamt tillvägagångssätt, visar uppskattningarna i PLC6 utan tvekan att kväve- och fosfortillförseln till Östersjön fortsätter att minska. Dock kommer det att krävas ytterligare minskningar för att uppfylla BSAP-målen. De största möjligheterna till minskningar förefaller finnas inom jordbruks- och avloppsrelaterade källor (vilket inkluderar avrinning från städer och tillförsel från industrier och hushåll).

Vi har i dag en ganska bra bild av hur mycket näringsämnen som når havet. För att kunna utveckla och genomföra effektiva åtgärder för att minska tillförseln behöver skaffa oss bättre förståelse och kunskap varifrån näringsämnen kommer.