2019.12.13

"Vi kan fortfarande påverka framtiden"

2019.12.13

Klimatförändringarna gör det ännu viktigare att minska övergödningen

Kraftigt minskade näringsutsläpp från land kommer att leda till minskad övergödning i Östersjön under kommande decennier – oavsett hur allvarliga effekterna från klimatförändringarna blir.

Text: Henrik Hamrén

Övergödningen har länge varit det enskilt viktigaste miljöproblemet för Östersjön. Men på senare år har även klimatförändringarna seglat upp som ett av de främsta mänskligt orsakade hoten mot Östersjöns miljö. 

Frågan är hur detta påverkar åtgärdsarbetet för havsmiljön. 

Det är fortfarande relevant att minska övergödningen

Under de senaste 50 åren har Östersjöländerna satsat stora resurser på att minska näringstillförseln från land genom bland annat effektivare jordbruk, våtmarker och förbättrad avloppsrening. Och mer måste göras för att nå de gemensamma utsläppsmålen i Baltic Sea Action Plan (BSAP).

Samtidigt varnar forskningen nu för att klimateffekter såsom sjunkande salthalter och ökade vattentemperaturer kan få dramatiska effekter på hela det marina ekosystemet och hota många arter, som till exempel torsken. 

Är klimatförändringarna rentav på väg att gå om övergödningen på ”problem-toppen”? Är det ens relevant att fortsätta satsa på övergödningsåtgärder under kommande decennier?

– Ja, det kommer definitivt att vara relevant. Övergödningens effekter förstärks av klimatförändringarna. Ju mer övergödning man har, desto värre blir övergödningen i ett varmare klimat, säger Bo Gustafsson, forskare och chef för Baltic Nest Institute vid Östersjöcentrum.

Minskad övergödning – ökad motståndskraft 

Förhållandet mellan klimatförändringarna och övergödningen är komplicerat, säger han. De vetenskapliga modellerna präglas av stora osäkerheter vilket gör det svårt att säga något säkert om framtidens havsmiljö i ett varmare klimat. Det mesta tyder dock på att minskad övergödning gör Östersjöns ekosystem mer motståndskraftigt mot klimatförändringarna. 

– Därför är det absolut inte meningslöst att fortsätta minska näringsutsläppen till havet. Tvärtom är det kanske viktigare än någonsin, säger Bo Gustafsson. 

Salthalt och temperatur påverkas mest

Bo Gustafsson
Bo Gustafsson, forskare och chef för Baltic Nest Institute vid Östersjöcentrum.

Inom forskningsprojektet BalticApp analyserar Gustafsson och hans forskarkollegor bland annat olika Östersjömodeller för klimatförändringar, näringstillförsel och samhällets socio-ekonomiska utveckling (se Läs mer nedan). Han hänvisar till en studie från SMHI i vilken de globala klimatscenarierna från FN:s klimatpanel IPCC, de så kallade RCP-scenarierna (Representative Concentration Pathways), har skalats ned till regional nivå för Östersjön. 

– Man kan konstatera att vattentemperatur och salthalt troligen är de två parametrar som kommer att påverkas mest av stora klimatförändringar. Men när det gäller övergödningen och syresituationen i Östersjön kommer de främst att påverkas av hur väl vi lyckas med minska näringstillförseln från land, säger han.

Klimatet kan förvärra syresituationen

Därmed inte sagt att klimatet är oviktigt för övergödningen. Till exempel kan ökad nederbörd leda till ökad tillförsel av näringsämnen och organiskt material, som förs vidare ut i Östersjön via floder och åar. 

Även temperaturen kan påverka syresituationen. Forskningen visar att medeltemperaturen i Östersjön kan komma att öka med cirka 2 till 3 °C vid slutet av detta sekel jämfört med slutet av det förra, beroende på hur kraftfull den globala klimatpolitiken blir. 

– Vid högre vattentemperatur går nedbrytningen av organiskt material på havsbotten snabbare, vilket leder till att mer syre förbrukas. Samtidigt blir också processer i vattenkolumnen snabbare vilket gör att primärproduktionen ökar, säger Bo Gustafsson.  

Fosforbelastningen viktigare än klimatpolitiken 

Dessa och andra parametrar används i de vetenskapliga modellerna för att ta fram olika tänkbara scenarier för hur klimatförändringarna och näringstillförseln kan utvecklas i förhållande till varandra fram till år 2100 – beroende på vilka åtgärder som görs.

– Det handlar dels om vad som görs inom klimatpolitiken globalt, dels om hur vi lyckas minska tillförseln av näring till Östersjön lokalt, säger Bo Gustafsson

För klimatet modelleras två scenarier: ett med relativt kraftig klimatpolitik (RCP4.5) och ett med obefintlig klimatpolitik (RCP8.5).

Näringstillförseln beräknas i tre scenarier. I det bästa ligger tillförseln av fosfor konstant på nivåerna i Baltic Sea Action Plan (BSAP) fram till år 2100. I det värsta scenariot ökar tillförseln stadigt och förstärks ytterligare av klimatförändringarna.

– En viktig iakttagelse är att oavsett hur man kombineras dessa scenarier är utbredningen av syrefria bottnar mindre år 2100 än vad den var år 2000. Bara är bara när det mest pessimistiska scenariot för näringstillförsel kombineras med det mest pessimistiska klimatpolitiska scenariot som situationen blir sämre, säger Bo Gustafsson.

Vi kan fortfarande påverka framtiden

Det går i dagsläget inte att tidsätta klimatets påverkan och uppskatta när klimateffekterna förväntas bli viktiga för syreförhållandena i Östersjön. Många parametrar i modellerna är fortfarande allt för osäkra. Men sett över hela 2000-talet står det ändå klart att minskad näringstillförsel från land till hav är och förblir en helt central faktor för Östersjöns ekosystem, menar Bo Gustafsson. 

– Klimatpolitiken har stor betydelse, det vet vi. Men resultaten visar också tydligt att om vi minskar näringsutsläppen från land enligt nivåerna i BSAP kommer det att leda till stora förbättringar – oavsett hur starka framtidens klimateffekter blir i form av till exempel ökad vattentemperatur och ökad nederbörd, säger han.

Genom att minska näringstillförseln ökar havets förmåga att återhämta sig, samtidigt som motståndskraften mot kommande klimatförändringar stärks.  

Den kanske viktigaste slutsatsen man bör dra av modellernas resultat, menar Bo Gustafsson, är att vi människor faktiskt fortfarande kan påverka Östersjöns framtid. 

– Även om det kan göras ännu mer för att minska tillförseln av näringsämnen har den redan minskat så mycket att vi kan förvänta oss att se en förbättring i Östersjön under de kommande årtiondena. Genom att fortsätta det arbetet blir Östersjön samtidigt bättre rustat att möta framtidens förändrade klimat, säger han.

Bo Gustafsson

Baltic Nest Institute, Stockholms universitets Östersjöcentrum
bo.gustavsson@su.se

FAKTA: Klimatpolitik och näringstillförsel år 2100

I studien Baltic Sea ecosystem response to various nutrient load scenarios in present and future climates (Saraiva S. et al, 2017) modelleras olika framtidsscenarier utifrån nivån på näringsutillförseln och vilken klimatpolitik som bedrivs.

Viktiga resultat:

  • För de flesta kombinationer av klimat- och åtgärdsscenarier blir utbredningen av syrefria bottnar bättre vid slutet av detta seklet än vid slutet av förra seklet. Enbart för det mest pessimistiska åtgärdsscenarier (Worst) kombinerat med det mest pessimistiska klimatscenariet (RCP8.5) blir situationen sämre.
  • För varje åtgärdsscenario är syresituationen sämre för det mest pessimistiska klimatscenariet (RCP8.5) än för det mer optimistiska (RCP4.5). 
  • För BSAP åtgärdscenariet är skillnaden mellan de två klimatscenarierna liten. Effekterna av klimatförändringen på syresituationen är därför liten om näringsämnestillförseln kontinuerligt justeras så att BSAP följs.
  • Genom att minska näringstillförseln blir Östersjön mer motståndskraftig mot klimatförändringar.

För en mer utförlig beskrivning av RCP:er (representativa koncentrationsutvecklingsbanor) och klimatscenarier; sök i kunskapsbanken på www.smhi.se eller läs mer i IPCC rapporterna ”AR5” och ”SROCC” som kan laddas ned från www.ipcc.ch.