En ny studie visar att nästan hälften av all fosfor som idag rinner ut i Östersjön kan komma från fosfor som ansamlats på land i så kallade fosfordepåer. Fosfordepåerna är ett arv från otillräckligt renade avlopp och jordbruk och bildades främst under 1960- till 1990-talen. Mängden fosfor som läcker ut i Östersjön från depåerna har minskat under de senaste 20 åren och förväntas fortsätta minska. Hur mycket de minskar beror dock på vad som görs för att hindra fosfor från att ackumuleras på land.
Den totala mängd fosfor som ackumulerats på land – fosfordepåer ("legacy phosphorus") – uppmärksammas inte lika ofta som fosfordepån i Östersjön, trots att landdepåerna är långt större och utgör den ursprungliga källan till fosforn som finns i havet. Fosfordepåerna är ett arv från gångna tiders avlopp och jordbruk. De viktigaste källorna till depåerna är mineralgödsel, stallgödsel och avlopp.
Ett arv från det förflutna
Under det senaste århundradet har över 44 miljoner ton fosformineralgödsel från jordbruket tillförts av länderna kring Östersjön. Under många års tid fick bönderna rådet att använda stora mängder mineralgödsel och stallgödsel för att öka sina skördar. Detta ledde till att mer gödsel användes än vad som togs upp av grödan och sedan fördes bort med skörden. Därmed ackumulerades fosfor i marken. Idag rekommenderas en mer balanserad gödsling, men stora gödslingsöverskott märks fortfarande i många områden. För hela Östersjöns avrinningsområde är mängden ackumulerad fosfor i jordbruksmark av samma storleksordning som tre årtiondens grödors näringsbehov.
Även fosfor från avloppssystem har ackumulerats på land, alltså inte hamnat i havet utan lagrats i markprofilen eller i bottensediment i sjöar och vattendrag. Avloppsvatten från tidiga vattentoaletter renades inte alls eller endast bristfälligt och släpptes sedan ut i närliggande ytvatten. Troligtvis finns fortfarande en del fosfor från dessa avlopp lagrad sediment i sjöar och vattendrag som till slut rinner ut i Östersjön.
Under de senaste hundra åren har Östersjöländerna tillfört över 44 miljoner ton mineralfosforgödseltill åkermarken. Bönderna uppmanades att tillföra stora mängder mineralgödsel och stallgödsel för att öka sina skördar. Detta resulterade i att mer gödselmedel användes än vad som togs upp av grödan och fördes bort med skörden, vilket gjort att fosfor ansamlats i marken, sediment, sjöar och vattendrag. Dessutom släpptes orenat, eller bristfälligt renat, avloppsvatten ut i ytvattnet innan de moderna avloppssystemen byggts ut.
En ny studie uppskattar att 45% av all fosfor som når Östersjön via vatten kommer från fosfordepåer. 14% kommer från snabbtransporterande källor och 8% är direkta avloppsutsläpp från kuststäder. Återstående 33% kommer från naturliga bakgrundskällor.
Fosfordepåerna kan beskrivas som för mycket av det goda, eftersom fosfor är en livsnödvändig substans men när överskott av fosfor läcker till vattendrag bidrar det till övergödning. Även om vi slutar gödsla med fosfor på land, kommer fosfordepåerna fortsätta läcka fosfor ut i sjöar och kustområden i flera årtionden.
För första gången har nu fosfordepåernas dynamik uppskattats för hela Östersjöns avrinningsområde. Forskning vid Stockholms universitets Östersjöcentrum tyder på att en så pass stor del som 45 procent av den fosfor som tillförs havet idag kommer från dessa äldre depåer.
Av den resterande delen kommer 33 procent från naturliga bakgrundskällor, 8 procent från otillräckligt renade avlopp från kuststäderna och återstoden från snabbtransporterande källor, till exempel ytavrinning från åkermark.
Skäl att vara tålmodigt realistisk
Enligt den datormodell som användes för uppskattningarna kommer fosfordepåerna att fortsätta läcka under flera årtionden, vilket gör det svårt att nå några större kortsiktiga minskningar från diffusa källor, till exempel jordbruket. Denna fördröjning är förstås ingen ursäkt för att inte genomföra åtgärder för att minska fosforutsläppen, bara att det krävs tålamod innan man ser minskande resultat.
Modellen visar samtidigt att mängden fosfor som läckt ut i Östersjön från depåerna har minskat med cirka 10 procent under de senaste 20 åren. Minskningen beror delvis på åtgärder som motverkar övergödsling inom jordbruket och att fosforn renas mer effektivt från avloppsvattnet.
Enligt modellen kan vi förvänta oss att mängden fosfor som läcker ut i Östersjön från depåerna kommer minska ännu mer över tid, kanske med upp till en tredjedel jämfört med idag. Hur stor minskningen blir beror dock på hur mycket som görs för att även i framtiden hindra fosfor från att ackumuleras på land. Med andra ord, om vi hindrar fosfor från att ackumuleras i avrinningsområdet idag leder det till mindre avrinning från depåer i framtiden.
Tillförseln av fosfor till havet har minskat med över 50 procent sedan 1980-talet. En stor del av minskningen kan tillskrivas förbättrad avloppsrening. Under de senaste årtiondena har även många åtgärder vidtagits för att förbättra hanteringen av fosfor i jordbruket. Att tillförseln av fosfor till havet från diffusa källor (dvs. inte punktkällor) inte har minskat mer beror delvis på de läckande fosfordepåerna.
Dagens handlingar skapar morgondagens arv
Mineralgödsel av fosfor framställs av råfosfat, vilket precis som fossila bränslen är en ändlig resurs. Till skillnad från fossila bränslen finns dock inga alternativ. 85 procent av världens tillgångar på råfosfat kontrolleras idag av endast tre länder: Marocko, Kina och Algeriet. Råfosfat finns idag på Europeiska kommissionens lista över 20 kritiska material av stor ekonomisk betydelse för vilka försörjningen är osäker.
Dagens samhälle befinner sig idag på en nivå som överskrider gränserna för planetens tillgång på fosfor. Detta är inte hållbart. Att bättre försöka recirkulera fosfor inom jordbruket och importera mindre ny fosfor till Östersjöregionen, bidrar alltså inte bara till mindre övergödning, utan också till hållbarare användning av en ändlig resurs.
Det är alltså mycket viktigt att ackumulationen av fosfor på land fortsätter att minska, eftersom dagens handlingar skapar morgondagens arv. Det är möjligt att komma närmare målen i Helcoms handlingsplan för Östersjön genom att återanvända (öka kretsloppet) av fosfor i jordbruket, minska övergödslandet och förbättra reningen av avloppsvatten. Beslut och regler bör syfta till att minska uppbyggnaden och rörligheten hos den fosfor som redan finns i marken.
