Den ackumulerade mängden fosfor på land får mycket mindre uppmärksamhet än den i Östersjön, trots att den är mycket större och den yttersta källan till fosfor i havet. Åtgärder i havet för att minska internbelastningen tar inte itu med grundorsaken till övergödning. Åtgärderna bör istället inriktas på att öka växtnäringsutnyttjandet inom lantbruket och förbättra avloppsreningen.
Övergödning utgör det största hotet mot Östersjöns ekosystem och påverkar marina djur, växter och dess livsmiljöer. Samtidigt begränsar den människors möjligheter att njuta av havet. Hur man ska lösa övergödningsproblemet är ett hett ämne i debatten i många länder runt Östersjön.
På sista tiden har fosfor som frigörs från depåer i Östersjöns ekosystem, internbelastningen, lyfts fram som den främsta orsaken till övergödning. Somliga menar att mängden fosfor som cirkulerar från havsdepåerna är så stor att åtgärder på land inte kommer att ha någon betydelse. Andra går ännu längre och föreslår att olika havsbaserade geotekniska lösningar är bästa sättet att rädda Östersjöns ekosystem.
Olyckligtvis kännetecknas den pågående debatten om internbelastningens roll för övergödning av en rad missuppfattningar. Den vanligaste är att internbelastningen tillför ny fosfor till Östersjön. Det gör den inte. Fosforn som finns på land är den ursprungliga källan till fosfor i Östersjön. Tillförseln från land till havet kallas extern belastning.