Musslorna binder mindre näring
I debatten om musselodlingar i Östersjön förekommer ibland siffror över hur effektivt blåmusslan binder näringsämnen från vattnet. Dessa siffror bygger på gamla mätningar från USA och den svenska västkusten. De få mätningar som faktiskt finns av näringsinnehåll i blåmusslor från Östersjön indikerar betydligt lägre andel kväve, bara hälften så mycket, jämfört med musslor i Västerhavet. Det beror bland annat på att deras kött innehåller mer vatten.
Viktigt att räkna rätt
Tillgängliga uppskattningar för kostnadseffektivitet för musselodling i Östersjön varierar mellan omkring 300-600 kronor per kilo kväve, och 4 000-9 000 kronor per kilo fosfor. Det är dock bara de högsta uppskattningarna som är relevanta. De lägre baserar sig på antaganden om optimala förhållanden vad gäller produktion, exempelvis inga förluster på grund av is eller ejdrar, samt ett överskattat näringsinnehåll och tillväxthastighet för Östersjön.
För att inte övervärdera blåmusselodling som miljöåtgärd i Östersjön, måste beräkningar av åtgärdseffekt och kostnadseffektivitet ta hänsyn till Östersjöns speciella förhållanden.
Stora odlingar kan orsaka miljöproblem
Vid små försöksodlingar i Östersjöområdet – i områden med god vattenomsättning – har man inte upptäckt några stora negativa miljöeffekter av musselodlingar. Samtidigt ger så små odlingar ett begränsat upptag av kväve och fosfor och ingen stor ökning av siktdjupet.
Det behövs mer forskning för att kunna förutsäga om, och i vilken omfattning, dessa försök kan skalas upp utan att orsaka negativa effekter på miljön. Faktum är att flera studier visar att intensiva musselodlingar kan ha negativ miljöpåverkan. Dels släpper musslorna ifrån sig avföring och annat organiskt material som hamnar på botten under odlingen och kan orsaka syrebrist, vilket i sin tur skadar bottenlevande djur och växter. Dels släpper musslorna också ut lösta näringsämnen, vilket kan ändra näringsbalansen och öka mängden tillgänglig näring i vattnet och även leda till algblomningar.
När en musselodling anläggs för att användas som en renodlad miljöåtgärd är det extra viktigt att väga in risken för negativa sidoeffekter som motverkar den positiva miljöeffekt man är ute efter. Den risken ökar om man anlägger större eller tätare odlingar.
Kan inte ersätta åtgärder på land
Den största drivkraften för att starta musselodlingar i Östersjön är idag att ta upp näring ur havet för att minska övergödningen. Inom projektet Baltic Blue Growth har forskarna som målsättning att årligen odla 25 ton musslor per hektar i sin musselodling, men har hittills som mest uppnått 12 ton musslor per hektar och år, vilket motsvarar omkring sju kilo fosfor och hundra kilo kväve per hektar och år. Det finns uppskattningar om att det totalt finns en potential för omkring 400 hektar blåmusselodlingar i norra delen av Egentliga Östersjön. Om man skulle lyckas att odla 25 ton per hektar och år skulle så stora odlingar årligen kunna producera 10 000 ton musslor som mest, och därmed kunna ta upp omkring sex ton fosfor och 85 ton kväve.
Dessa beräkningar grundar sig på en rad antaganden och tar inte hänsyn till eventuella bortfall på grund av oförutsedda händelser, vilket gör att siffrorna måste användas med stor försiktighet. Som jämförelse tar Östersjön varje år emot mer än 30 000 ton fosfor och nästan en miljon ton kväve. Sett ur ett Östersjöperpektiv skulle allltså omfattande musselodling under optimala förhållanden ta upp mindre än 0,02 procent av den årliga tillförseln av näring. Ett stort antal andra åtgärder är både billigare och effektivare.
Övervärderad åtgärd i Östersjön
I regeringens storsatsning Rent hav, som presenterades hösten 2017, avsattes 30 miljoner kronor på så kallade blå fångstgrödor för att minska övergödningen. Musselodling ingår som en av de åtgärder för bättre vattenmiljö som svenska kommuner kan få LOVA-bidrag för, med upp till 80 procents kostnadstäckning. Idag är musselodlingar inte särsklit effektiva när det gäller att ta upp näring i Östersjön, och det råder osäkerhet om hur effektiva de kan bli. Nya satsningar på musselodling i Östersjön riskerar därför att bli dyra och verkningslösa.
