2019.06.14

“Fosforarvet har inte diskuterats”

2019.06.14

17 miljoner ton fosfor på land påverkar övergödningsarbetet

Nästan hälften av den fosfor som tillförs Östersjön kan komma från en stor ansamling av lagrad fosfor på land. Beslutsfattare måste ta hänsyn till detta när de utformar åtgärder och mål för att minska näringsutsläppen till havet, säger forskaren Michelle McCrackin.

Text: Henrik Hamrén

– Denna stora mängd ackumulerad fosfor på land kan förklara varför tillförseln till havet inte har minskat mer trots alla åtgärder som har gjorts, säger Michelle McCrackin, limnolog och forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Michelle McCrackin
Michelle McCrackin

Under det senaste århundradet har jordbruket i länderna runt Östersjön lagt mer än 44 miljoner ton fosforbaserat gödsel på sina odlingsmarker – vilket är betydligt mer än vad som sedan har tagits tillbaka när grödorna skördas. Den återstående fosforn har under decennierna lagrats i jorden och läcker nu till sjöar och kustområden.

I en ny policy brief beräknar Michelle McCrackin och hennes kollegor att cirka 45 procent av all vattenburet fosfor till Östersjön kommer från denna ansamling av lagrad fosfor på land.

– Därmed blir det  en viktig faktor när man ska fastställa mål för näringsreduktion och genomföra åtgärdsprogram för att minska näringsbelastningen till havet, säger Michlle McCrackin.

Hur då?

– Den ständiga tillförsel av lagrad äldre fosfor kan bidra till att det blir en ökad fördröjning innan man ser effkterna av de näringsreducerande åtgärder man gör på land. Denna fördröjning är viktig att överväga när miljömålen för havet fastställs.

Vet inte våra beslutsfattare detta redan?

– Fosforarvet på land nämns väldigt sällan i diskussioner om övergödningen i Östersjön. Fokus är oftare på näringstillförseln från jordbruk och avlopp, och naturligtvis  den så kallade interna belastningen*. Inom det vetenskapliga samfundet har fosforarvets betydelse diskuterats en del under de senaste tio åren men i policysammanhang, som rör till exempel Östersjöländernas handlingsplan för Östersjön eller vattenförvaltningen enligt ramdirektivet om vatten, har det inte diskuterats i särskilt stor utsträckning.

Hur stor är den här fosfordpån på land egentligen?

– Vi uppskattar att det för närvarande handlar om cirka 17 miljoner ton fosfor i Östersjöns avrinningsområde. Som jämförelse har cirka 1 200 miljoner ton fosfor från framför allt mänskliga aktiviteter ackumulerats i Östersjöns ytvatten och bottensediment.

Hur kan man minska läckaget till havet?

– Det beror på var i landskapet fosforn har ansamlats. Vi behöver mer detaljerade studier för att bättre förstå hur mycket fosfor det rör sig om och var den ligger. Om fosforn till exempel finns i jordbruksjord är det större möjlighet att utnyttja den igen jämfört med om den ligger i bottensediment i sjöar och vattendrag.

Hur då?

– I framför allt jordbruksjordar kan kartering och tester av fosforhalter i jorden användas för att identifera fosforöverskott och grödornas näringsbehov på specifika platser. När ett överskott av fosfor väl har identifierats kan den kunskapen användas för att minska mängden nytt gödselmedel som läggs på jorden. 

Vilka andra åtgärder kan vara aktuella?

– Att anlägga buffertzoner och sedimentationsdammar är exempel på andra vanliga metoder för att fånga upp och minska transporten av fosfor. Men för att dessa åtgärder ska vara effektiva måste de anpassas till lokala förhållanden.

Fosforarvet kan alltså utgöra nästan hälften av läckaget från land. Kommer vi någonsin att kunna stoppa det?

– Fosforarvet på land kommer att fortsätta att läcka till Östersjön under överskådlig framtid. Den goda nyheten är att vi tror att det successivt utarmas. Troligen kommer tilförseln av äldre fosfor att minska i framtiden. Men vår studie är bara ett första steg. Mer arbete behövs för att identifiera var dessa ansamlingar av äldre fosfor finns och vilken  potential de har att störa  åtgärderna som görs för att minska den totala fosforbelastningen till havet.

* Den ackumulerade fosfor som rör sig fram och tillbaka mellan bottensediment och vattenmassa.

Michelle McCrackin

Limnolog
michelle.mccrackin@su.se

Fakta: Oundviklig fördröjning

Den fosfor som tillförs Östersjöns avrinningsområde stannar i genomsnitt cirka 30 år innan den antingen hamnar i havet eller långtidsförvaras i marken eller i sjöar och vattendrag.

Den fosfor som kommer ut i havet förblir i vattnet eller det ytliga bottensedimentet i cirka 30 år innan den spolas ut till Nordsjön eller begravs djupare ned i bottensedimentet.  

Detta resulterar i en oundviklig fördröjning, ibland på flera deceinnier, mellan att en åtgärd för att minska näringstillförseln vidtas på land och tills att effekten blir synlig I havet.

Källa: Key processes in the coupled carbon, nitrogen and phosphorus cycling of the Baltic Sea

Fakta: Fosforarvet

Dålig avloppsrening och överanvändning av gödselmedel, huvudsakligen från 1960-talet till 1990-talet, har gjort att cirka 17 miljoner ton fosfor har lagrats i mark och i sediment i sjöar och vattnedrag i Östersjöns avrinningsområde.

En ny studie uppskattar att 45% av all vattenbaserad fosfor som tillförs Östersjön kommer från dessa äldre källor. Fosfor är vanligtvis fäst vid partiklar som flyttar från land till sjöar och vattendrag, för att slutligen transporteras ut i havet. Det mesta av den del av det landbaserade fosforarvet som når havet trasnsporteras dit via floder, inte via grundvattnet.