2020.03.05

"Om vi inte begränsat utsläppen i tid hade situationen varit katastrofal idag"

2020.03.05

Så övergött hade Östersjön varit om inget gjorts

75 procent högre halter av kväve än idag och 50 procent mer växtplankton. Så hade Egentliga Östersjön sett ut om inga åtgärder hade gjorts för att begränsa övergödningen, enligt nya studier. "Det tar tid innan minskningen av belastningen får effekt i havet, men hade vi inte begränsat utsläppen i tid hade situationen i Östersjön varit katastrofal idag", säger Bo Gustafsson, oceanograf och föreståndare för Baltic Nest Institute vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Text: Lisa Bergqvist

Sedan utsläppstoppen på 1980-talet har flödena av kväve och fosfor till Östersjön minskat markant och till flera delar av havet är näringsbelastningen nu nere på eller under 1950-talets nivå. Trots detta har de uppmätta koncentrationerna av kväve och fosfor i vattnet inte minskat i någon större utsträckning.

 – Det finns en tröghet i systemet som gör att miljötillståndet i Östersjön speglar medelvärdet av belastningen för 20-30 år sedan. De höga halter vi ser idag är ett resultat av de höga utsläpp vi hade på 1980-talet, förklarar Bo Gustafsson.

Modelleringar som forskarna vid Östersjöcentrum gjort med hjälp av modellen Baltsem visar dock att utvecklingen går åt rätt håll och redan med dagens belastning på Östersjön fortsätter så kommer närsaltskoncentrationerna i havet att minska i framtiden. För att uppnå nå god ekologisk status krävs dock ytterligare reduktioner av belastningen.

– De åtgärder som genomförs får effekt, men det tar tid, säger Bo Gustafsson.

Bo Gustafsson leder modelleringsgruppen Baltic Nest Institute vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och har beräknat hur Östersjön skulle ha sett ut om inget gjorts för att begränsa övergödningen.

 

Utan reduktioner – betydligt högre halter

I nya studier har forskarna också undersökt hur Östersjön hade sett ut om de omfattande åtgärderna för att minska näringsbelastningen inte hade genomförts. Resultaten presenterades vid den intressentkonferens som nyligen ordnades av Helcom. Konferensen är en del i det förberedande arbetet med den nya upplagan av Baltic Sea Action Plan, som ska sjösättas nästa år.

Forskarnas modelleringar visar att om belastningen fortsatt på 1980-talets nivå hade vinterhalterna av löst oorganiskt kväve (DIN) i Egentliga Östersjön legat runt 7 mikromolar idag. Det är hela 75 procent högre än dagens faktiska nivå; omkring 4 mikromolar.

– Det var överraskande att kvävehalterna hade varit så höga, vi hade väntat oss större effekt när det gäller fosfor, säger Bo Gustafsson.

Kvävehalterna i Östersjön hade varit betydligt högre idag om vi inte vidtagit åtgärder för att begränsa belastningen, visar modelleringar gjorda av forskare vid Östersjöcentrum. Den röda grafen visar årliga vintervärden för löst oorganiskt kväve i Egentliga Östersjöns ytvatten i ett scenario där belastningen fortsatt på 1980-talets nivå, medan den svarta grafen visar den faktiska utvecklingen. 

Också fosforhalterna hade dock varit högre utan utsläppsminskningar, även om skillnaden inte är lika dramatisk som för kväve. Fortsatta utsläpp på 1980-talsnivå hade inneburit vinterhalter av löst oorganisk fosfor (DIP) på omkring 1,1 mikromolar, närmare 40 procent mer än dagens 0,8 mikromolar.

Modelleringar gjorda med modellen Baltsem ger en bild av hur halterna av närsalter i Östersjön skulle ha varit om inga reduktioner genomförts. Graferna visar vintervärden av löst ooganiskt fosfor i Egentliga Östersjöns ytvatten i ett scenario utan reduktioner och ett verkligt scenario.

Högre primärproduktion och mindre syre

De höga halterna av kväve och fosfor hade i lett till en kraftigt ökad mängd växtplankton i havet. Utan utsläppsreduktioner hade primärproduktionen i Egentliga Östersjön varit omkring 50 procent högre än idag, enligt modellen.

 – Det är en väldigt stor skillnad jämfört med situationen idag och det hade också fått stora effekter på miljön längs kusterna, säger Bo Gustafsson.

Primärproduktionen hade påverkat syreförhållandena i havet och på havsbottnen. Idag ligger syrehalten i Egentliga Östersjön på 80 meters djup på omkring 1 ml per liter vatten, vilket räknas som syrefattigt. Utan reduktioner hade miljön på samma djup varit helt syrefri – anoxisk – och även nått -1 ml syre per liter vatten, enligt Baltsem-modellen. Att halterna kan beskrivas som negativa beror på att det förekommer svavelväten i vattnet som förbrukar syre om sådant skulle tillföras.

De höga halterna av närsalter som funnits i Östersjön om inga reduktioner gjorts, hade också påverkat syrehalten i vattnet. Figuren visar hur syrehalten på 80 meters djup i Egentliga Östersjön sett ut utan respektive med reduktioner.

För den vertikala utbredningen av syrefattiga eller syrefria bottnar i Östersjön skulle syreminskningen däremot inte ha haft någon större betydelse – dessa områden är redan idag i princip så stora som de kan vara med tanke på djup och omblandning i havet. Mängden cyanobakterier i havet hade varit högre än idag i det tänkta scenariot, men inte heller här syns några stora skillnader.

 – Men med så hög primärproduktion och så låga syrehalter hade vi låst fast Östersjön i en betydligt sämre situation än den vi har idag, säger Bo Gustafsson.

 – Hade vi inte minskat belastningen i tid hade situationen i Östersjön fortsatt att bli sämre. Nu går vi i stället mot minskad övergödning på sikt.

Bo Gustafsson

Baltic Nest Institute, Stockholms universitets Östersjöcentrum
bo.gustavsson@su.se