2021.11.22

"för att komma längre krävs insatser för att bryta strukturen med hög djurtäthet inom vissa områden"

2021.11.22

Analys: Svagt miljöavtryck hittills av livsmedelsstrategin

Den svenska livsmedelsstrategin har som mål att både säkra livsmedelsförsörjningen och verka för att viktiga miljömål nås. Men när strategin omsätts i praktiken adresseras inte havsmiljön tillräckligt.

Text: Gun Rudquist, Foto: Roland Magnusson/Mostphotos 

Fyra år har nu gått sedan Sverige fick sin första livsmedelsstrategi på årtionden. Strategin är främst inriktad på jordbruk, men livsmedel från vatten och hav nämns på ett hörnStrategin har hittills resulterat i tre handlingsplaner med en rad åtgärder, som givetvis måste följas upp – ett uppdrag som vilar på Jordbruksverket. Den 23 november ordnar myndigheten ett webbinarium om uppföljningen av åtgärderna. Men för att ta reda på om strategin har satt något spår i livsmedelspolitiken är det minst lika relevant att fundera över om den även har varit ledstjärna för olika politiska beslut för till exempel havet under de senaste åren? Det är nog tveksamt. 

Det övergripande målet för livsmedelsstrategin, som sju av åtta riksdagspartier ställde sig bakom, är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. Regeringen har angett tre prioriterade verksamhetsområden; regler och villkor; konsument och marknad; samt kunskap och innovation. Ekosystemens väl och ve fick inget verksamhetsområde, trots att en fungerande miljö är en förutsättning för den eftersträvade produktionsökningen. 

Livsmedelsstrategins mål har hittills konkretiserats av regeringen i tre handlingsplaner med en rad åtgärder. Dessa är som en hagelskur och spänner från vildsvinfrågor, mathantverk, regelförenklingar och växtskyddsmedelstillgång till digitalisering och kompetensförsörjning. Vatten- och havsfrågor dyker upp som vidareutveckling av svenskt vattenbruk; mer pengar till havs- och fiskeriprogrammet för att höja mervärdet på vildfångad fisk; kontroll av musslor och ostron med avseende på toxiner; samt avelsarbete på regnbåge. 

Dessa åtgärder behövs säkert, men borde inte strategin också sätta sina spår i tunga politiska beslut som jordbrukspolitik och fiskekvoter och resultera i ökade ansträngningar för att nå miljömålen?

EU:s covidstöd ner i fel ficka?

EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, är i slutfasen av en omfattande reformering. Politiken är inte tvingande för lantbrukarna, utan de väljer om de vill söka stöd och därmed följa villkoren. Medlemsländerna ska leverera sina strategiska planer för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken till EU-kommissionen nu i december. Den svenska planen finslipas nu. Att döma av diskussionerna hittills blir det inte nya, omfattande satsningar på växtnäringsåtgärder, vilket hade behövts för att klara miljömålen Ingen övergödning och Levande hav. Insatserna som föreslås inom ramen för det nuvarande så kallade landsbygdsprogrammet, är mer av det gamla vanliga – fånggrödor, vårplöjning, strukturkalkning, skyddszoner – medan viktiga, kompletterande åtgärder som krav på bra växtnäringsbalans och balans lokalt och regionalt mellan växtodling och djurhållning, inte finns med. Självklart behövs de redan etablerade åtgärderna som förbättrar gödselhantering inom dagens jordbrukssystem, t ex att strukturkalka osv, men för att komma längre krävs insatser för att bryta strukturen med hög djurtäthet inom vissa områden och därmed ökad risk för att stallgödseln går från att vara en värdefull resurs till ett avfallsproblem. Med bättre lokal/regional balans mellan växtodling och djurhållning är det lättare att ha tillräckligt med åkermark för att sprida stallgödsel på rätt sätt. 

Det blir inte heller mer pengar, utan EU:s ”covid-slant” (EU:s återhämtningsfond) till jordbruket används i Sverige för att ersätta tidigare svensk medfinansiering till landsbygdsprogrammet – alltså en växling av valutor snarare än en förstärkning. Det var ju inte EU:s avsikt med ”covid-pengar” till jordbruket.

Några andra politikområden som berör övergödning har i alla fall fått förstärkning. I regeringen förslag till budget för 2022 ingår fortsatt stöd till vattensamordnare och lokala vattenvårdsprojekt, LOVA, vilka hittills tycks har varit viktiga för att öka samordningen av växtnäringsåtgärder i ett avrinningsområde. Förhoppningsvis överlever dessa satsningar riksdagens budgethantering.

Livsmedelsstrategins mål borde ha vara vägledande även när det gäller fiskefrågor. Foto: Natalya Kokhanova/Mostphotos

Åtgärder för fisket saknas

Livsmedel är ju också fisk, skaldjur och annat från haven. Fiskebestånden i Östersjön mår dåligt. Trots detta har det ju år efter år varit näst intill omöjligt att få EU:s medlemsländer att fatta tillräckligt radikala beslut om att sänka kvoterna eller till och med införa fiskestopp på vissa arter. Kortsiktiga ekonomiska intressen har vunnit. 

Den svenska regeringen har dock på sistone dragit en lans till fiskebeståndens försvar i EU-diskussioner, men samtidigt underlåtit att agera på hemmaplan i frågor där man har egen beslutsrätt. Sverige kan, och bör, till exempel på egen hand sluta ge dispenser innanför trålgränsen till större trålare och fördela fiskerättigheterna så att småskaligt kustfiske för humankonsumtion gynnas på bekostnad av foderfiske. Att sluta ge bränslesubventioner till fisket är en annan central insats. I dessa frågor borde livsmedelsstrategins mål om ökad produktion av livsmedel samtidigt som man lever upp till uppsatta miljömål varit vägledande.

Är målen till för att nås?

Huruvida miljömålen ska nås eller inte kan man fundera över när man studerar Jordbruksverkets rapport ”Utvärdering och uppföljning av livsmedelsstrategin– årsrapport år 2021”. Där tycks det vara tillräckligt att tillståndet för miljön inte försämras, inte att de uppsatta miljömålen nås. Detta är en väldigt annorlunda utgångspunkt än den som strategin i sig anger. Om man nöjer sig med att miljötillståndet förblir så dåligt som det är, riskerar återigen miljöåtgärderna att stå tillbaka för kortsiktiga produktionsökningar – något man sett alltför mycket av under åren. 

Sammantaget verkar inte livsmedelsstrategin genomsyra livsmedelsfrågorna på det sätt den borde, särskilt inte när det gäller miljöaspekterna. En ny kurs behövs – det är dags för ett erkännande av att om miljömålen inte nås klarar man inte heller andra mål.