Vetenskapliga studier av de senaste 100 åren visar att övergödningstrenden i Östersjön är bruten. Mer kväve och fosfor försvinner från havet än vad som tillförs. Det marina ekosystemet återhämtar sig sakta och på sina ställen ser man redan förbättringar. Den positiva utvecklingen riskerar dock att bromsas av nästa stora utmaning för Östersjön: klimatförändringarna.
Hur hårt Östersjön drabbas av klimateffekterna under 2000-talet kommer till stor del att avgöras av två saker:
• den globala klimatpolitiken för att minska mänsklighetens utsläpp av växthusgaser.
• samhällets förmåga att minska flödena av näring från land till hav.
Vetenskapliga analyser med Östersjö-specifika klimatmodeller visar att om näringstillförseln forsätter att minska under kommande decennier leder det till bättre syreförhållanden i Östersjön – även i det mest pessimistiska klimatscenariot. Samtidigt förstärks havets motståndskraft mot negativ klimatpåverkan.
Klimatet kan förstärka övergödningens effekter
Den pågående klimatförändringen orsakar förändringar i den fysiska havsmiljön, såsom temperatur, syresituation och salthalt, vilket har direkt påverkan på Östersjöns växter och djur. Men det finns även en indirekt påverkan. Högre vattentemperaturer och ökad nederbörd kan förstärka övergödningens effekter och därigenom bland annat leda till sämre syresituation.
I nuläget är det svårt att uppskatta exakt hur stora dessa klimateffekter blir. Många parametrar är fortfarande allt för osäkra. Klart är dock att övergödningen och klimatförändringarna är sammankopplade. Ju större övergödningen är, desto större skada kan klimatförändringarna göra eftersom den marina miljön då är känsligare för ytterligare påfrestningar.
Olika scenarier för klimat och näringsutsläpp
I en studie från 2018 visar forskare från SMHI och Stockholms universitets Östersjöcentrum olika tänkbara framtidsscenarier för Östersjön fram till år 2100, beroende på hur mycket klimatförändringen respektive övergödningen begränsas.
Studien har utgått från globala klimatscenarier – baserade på de utsläppsscenarier (RCP:er) för växthusgaser som används i forskning som utvärderas av FN:s klimatpanel IPCC – och skalat ned dem till mer detaljerad, regional nivå för Östersjön:
- RCP 4.5 – kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser fram till år 2100.
- RCP 8.5 – kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser fram till år 2100.
Inget av scenarierna möter det så kallade tvågradersmålet i vilket den globala uppvärmningen ska begränsas till högst två grader jämfört med förindustriell tid.
Utsläppsscenarierna modelleras med tre olika scenarier för tillförsel av kväve och fosfor från land till hav:
- BSAP – tillförseln av fosfor justeras kontinuerligt nedåt till nivåerna i Helcoms Baltic Sea Action Plan (BSAP).
- Reference – inga ytterligare åtgärder görs för att minska utsläppen från exempelvis jordbruk och vattenrening. Klimatförändringarna medför successivt ökande tillförsel av näring till havet genom mer nederbörd och ökande tillförsel från vattendragen.
- Worst – näringstillförseln ökar stadigt och förstärks ytterligare av klimatförändringarna.
Bättre syresituation och färre döda bottnar
Resultaten visar att redan med dagens åtgärder mot näringsutsläpp från land (Reference) kommer syresituationen att förbättras. Om näringstillförseln minskas enligt scenariot BSAP kommer situationen att vara betydligt bättre år 2100 jämfört med vad den var år 2000 – oavsett vilket av de båda klimatscenarierna som betraktas.
Även om utsläppen av växthusgaser ökar enligt scenariot RCP 8.5 kommer situationen med syrefria bottnar i Östersjön ändå att successivt förbättras, så länge Östersjöländerna fortsätter – och helst intensifierar – arbetet med att minska näringstillförseln från land.
Endast i ett av scenarierna blir syresituationen värre i Östersjön: fortsatt ökande utsläpp av växthusgaser (RCP 8.5) kombinerat med starkt ökande näringstillförsel (Worst). En sådan utveckling skulle leda till ökad utbredning av syrefria bottnar i Östersjön.
Starkt åtgärdsarbete ökar havets motståndskraft
Östersjöländerna har gjort stora insatser för att minska näringstillförseln från framför allt avlopp och jordbruk under de senaste 50 åren. Arbetet mot övergödning är en långsam process. I de flesta fall tar det decennier innan effekterna av olika åtgärder blir synliga i havsmiljön. Men tack vare ett långsiktigt och tålmodigt åtgärdsarbete på land börjar förbättringar nu synas i Kattegat och i vissa kustområden, medan de ännu inte syns i utbredningen av syrefria bottnar i öppna Östersjön.
Det bästa för Östersjön vore, enligt forskarna, om Östersjöländernas åtgärder mot övergödningen anpassas så att nivåerna för näringstillförseln i BSAP uppnås och bibehålls fram till år 2100, trots klimateffekter. Då blir klimatets påverkan på syresituationen i havet relativt liten även i det mest pessimistiska klimatscenariot.
Alla Östersjöländer har dock fortfarande en bra bit kvar innan de når BSAP-målen. Samtidigt ökar utsläppen av koldioxid globalt från år till år, enligt den årliga rapporten Global Carbon Budget. Detta gör det än viktigare att prioritera det regionala arbetet med att minska flödena av näring från land.
Med kraftfullare åtgärder för exempelvis rening av avloppsvatten, anläggande av våtmarker och effektivare jordbruksmetoder, till exempel bättre gödselhantering, kan Östersjöländerna tillsammans möta klimatförändringarnas negativa påverkan och få en bättre havsmiljö i framtiden än vad vi har i dag.
***
Denna policy brief är en samproduktion mellan SMHI och Stockholms universitet. Den bygger på analyser av olika Östersjömodeller, och särskilt studien Baltic Sea ecosystem response to various nutrient load scenarios in present and future climates (2018). Analyserna gjordes inom BONUS-projektet BalticApp, av forskare vid SMHI och Stockholms universitets Östersjöcentrum. Resultaten är sammanfattade i Östersjöcentrums rapportserie 2/2020, Övergödningen av Östersjön – en bakgrundsrapport, som gjordes på uppdrag av svenska Miljömålsberedningen under 2019/20.