Farliga ämnen
Farliga ämnen
I den marina miljön används begreppet farliga ämnen för alla ämnen som är giftiga, svårnedbrytbara och kan ackumuleras i levande organismer. Hit hör även ämnen som påverkar hormon- och immunsystemen, samt cancerogena, mutagena och reproduktionsstörande ämnen.
Hur farligt ett ämne är för havsmiljön beror på dess giftverkan, i vilken koncentration det förekommer i miljön, hur länge det verkar innan det bryts ned, hur det samverkar med andra miljögifter, om det kan tas upp av växter och djur, vilka organismer som tar skada och i vilka livsstadier skadan sker.
Ända sedan industrialiseringens början har Östersjön exponerats för olika typer av föroreningar. Framväxten av moderna samhällen med växande produktion och konsumtion av varor och tjänster, allt mer motordriven trafik och ökande jordbruk, har varit negativt för havsmiljön.
En del utsläpp har minskat tack vare fler och strängare regleringar. Under de senaste decennierna har till exempel reningen av industriernas utsläpp och hushållens avlopp förbättrats avsevärt i många länder.
Samtidigt har människans användning av syntetiska kemikalier ökat.
Ämnena
Europas handelsmarknad innehåller i dag över 100 000 olika kemiska ämnen. Varje år introduceras nya ämnen som det ofta saknas tillräcklig kunskap om.
Numera finns det skadliga ämnen överallt i vår vardag – i kläder, mat, leksaker möbler, bilar, datorer, telefoner. Och en betydande del av dem når förr eller senare havet.
Partiklar
Till föroreningarna i havsmiljön hör även olika partiklar, som exempelvis mikroplast och nanopartiklar. Precis som de flesta farliga ämnen härrör de från mänskliga aktiviteter. De förekommer också i många vardagsprodukter. Denna typ av förorening är relativt ny för miljöforskningen. Vi vet fortfarande lite om partiklarnas påverkan på havet. De senaste åren har problemet dock uppmärksammats globalt och lett till utökad forskning på deras spridning och skadeverkningar.
Mikroplast
Plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter. Hittas i nästan alla havsmiljöer. En del mikroplaster tillverkas för att användas vid blästring samt tillsätts i kosmetika och kroppsvårdsprodukter. Andra bildas exempelvis vid tvätt av syntetiska textilier, slitage av bildäck och båtbottenfärger. Mikroplaster bildas också när större plastföremål bryts ned i miljön. Så gott som alla havslevande djur kan få i sig mikroplast, särskilt musslor och andra filtrerande djur. Är partiklarna tillräckligt små kan de ta sig in i vävnader och celler.
Nanopartiklar
Samlingsnamn för partiklar mindre än 100 nanometer (= 1 tiotusendels millimeter) i diameter. Förkommer bland annat i solkräm, elektronik, livsmedelsförpackningar och för medicinska ändamål. Nanopartiklar kan även bildas vid förbränning.
Källorna
Havets levande organismer exponeras för farliga ämnen på många olika sätt. Och spridningsvägarna blir allt mer komplicerade.
För bara 20-30 år sedan förknippades utsläpp av farliga ämnen mest med industriutsläpp från exempelvis glasbruk och massafabriker som spolade sitt avloppsvatten direkt ut i Östersjön.
För den typen av så kallade punktkällor har avloppsreningen och kontrollerna dock förbättrats avsevärt sedan dess.
I dag kommer merparten av utsläppen istället från fler och mindre källor, så kallade diffusa källor, såsom läckage från byggnadsmaterial, förbränning, elektronik, vägtrafik och jord- och skogsbruk.
En viktig del av de diffusa utsläppen kan också kopplas till människans vardagskonsumtion via varor vi använder och förbrukar i vår vardag, såsom möbler, kläder, leksaker, rengöringsmedel och kroppsvårdsprodukter.
Farliga ämnen kan spridas direkt till Östersjön från punktutsläpp, som industriavlopp. Men många farliga ämnen sprids till havet via olika transportvägar: luft vattendrag, reningsverk och direkt avrinning.
De flesta av dessa utsläpp är svåra att överblicka – och därför också svåra att åtgärda.
Skadorna
Det finns i dag vetenskapliga belägg för att många kemikalier kan skada havets djur och växter. Men kunskapen om vilka ämnen som orsakar vilka typer av skador hos vilka arter, är fortfarande begränsad.
Generellt kan man säga att faran för miljön avgörs av ämnets koncentration och dess effekt.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att havets organismer inte utsätts för ett farligt ämne i taget utan för komplexa blandningar av många olika ämnen. Därför krävs det betydligt mer forskning och kunskap om både enskilda ämnen och alla de komplexa blandningar som förekommer i havet – och vilka dessa så kallade cocktaileffekter har på livet i havet.
Dioxiner och dioxinlika PCB
Lagras i fettvävnad och skadar fiskens fortplantning och utveckling.
Kvicksilver
Dess organiska form, metylkvicksilver, skadar fiskens fortplantning. Halterna är högst i större rovfiskar, och varierar i olika områden i Östersjön. Snitthalterna i strömming har halverats sedan 1970-talet och är i dag låga till måttliga.
Kadmium
Kan störa fiskars fortplantning och immunsystem. Halterna i strömming är oförändrade sedan början av 1980-talet.
Bekämpningsmedel
Många insektgifter hämmar ett livsviktigt enzym i nervsystemet vilket kan leda till att fisken dör. Lägre doser påverkar förmågan att jaga föda eller fly. Vissa bekämpningsmedel är även hormonstörande samt hämmar luktsinne och fortplantning.
Flamskyddsmedel
Höga halter av HBCDD i strömming rapporteras från mätstationer längs hela Östersjökusten, från Kattegatt till Bottniska viken. Flamskyddsmedel kan orsaka embryomissbildningar hos fiskar.
PAH
Skadar arvsmassan och är cancerframkallande. Kan orsaka förändringar i levern, öka aktiviteten i avgiftningsenzym, störa ämnesomsättning samt hämma tillväxt, reproduktion och andra viktiga funktioner.
Läkemedel
Vissa aktiva substanser i läkemedel kan ackumuleras i fiskens vävnader och orsaka negativa effekter. Hormoner från till exempel p-piller återfinns i Östersjöfisk och verkar hormonstörande, hämmar fortplantningen och leder till att hannar feminiseras.
TBT
Halterna i blåmusslor är fortfarande oacceptabelt höga. Verkar hormonstörande på snäckor och kan leda till att honsnäckor utvecklar manliga könsorgan, vilket i sin tur gör att populationer riskerar att minska eller helt dö ut.
PAH
Tas upp av bottenlevande djur och anrikas i näringskedjan. Kan orsaka skador på arvsmassan och påverka förmågan att fånga byten eller fly. Vissa ryggradslösa djur, exempelvis musslor, har dålig förmåga att bryta ned PAH, som då ansamlas i djuren.
Bekämpningsmedel
Verkar hormonstörande och skadar DNA, proteiner och viktiga funktioner i cellerna. Hämmar bland annat tillväxt och reproduktion. Kan även förhindra skalömsning hos kräftdjur.
Kadmium
Ryggradslösa djur är särskilt känsliga för kadmium. Kan vara hormonstörande för kräftdjur, hindra skalömsning och störa fortplantningen. Kadmiumhalterna i musslor i Östersjön är måttligt till mycket förhöjda jämfört med vad som anses vara naturliga halter.
Koppar
Ingår i vissa båtbottenfärger. Kan vara hormonstörande för kräftdjur och störa fortplantningen.
PCB
Giftigt för musslor och kräftdjur. Har i experiment visats skada immunförsvaret hos kräftdjur.
Läkemedel
Hormoner i läkemedel kan verka hormonstörande och hämma fortplantningen hos musslor och andra ryggradslösa djur.
Kvicksilver
Ansamlas i till exempel kräftdjur och musslor. Det är stor skillnad på hur giftigt kvicksilver är för olika ryggradslösa djur. Generellt sett är larver och djur i de juvenila stadierna mest känsliga.
Flamskyddsmedel
Har i experiment visat sig vara skadligt för alger. Det är fortfarande oklart om ämnet ger negativa effekter i de koncentrationer som förekommer i miljön.
PAH
Har i experiment visat sig skada växtplankton genom att hämma deras tillväxt. Kan ansamlas i alger eftersom dessa inte kan bryta ned PAH.
Tungmetaller
Kärlväxter tar upp tungmetaller som kadmium, koppar, bly och zink via sina rotsystem. Kan fortsätta upp i näringskedjan när djur äter växterna. Makroalger (t ex blåstång) är känsliga för exempelvis koppar, som kan hämma tillväxt och störa fortplantning. Koppar kan också ackumuleras i växtplankton och störa fotosyntesen. Kvicksilver hämmar tillväxten hos rödalger.
Bekämpningsmedel
Kan hämma tillväxt hos alger och växtplankton.
Fenol
Ett giftigt ämne, som hämmar tillväxten hos makroalger och växtplankton. Stör även fortplantningen hos makroalger.
Högfluorerade ämnen
Skadar immunförsvaret och fortplantningen, och kan leda till att fågelungarna dör innan kläckning. Höga halter av det högfluorerade ämnet PFOS har hittats hos sjöfågel, bland annat i sillgrissleägg. Halterna ökar även i ägg hos pilgrimsfalk.
Dioxiner och dioxinlika PCB
Mycket giftiga. Verkar hormonstörande, bioackumuleras och skadar fortplantning och utveckling. Halterna i sillgrissleägg har sjunkit sedan 1970-talet men ligger numera fortfarande på en relativt hög nivå.
Flamskyddsmedel
Påverkar bland annat immunförsvar och sköldkörtel, leder till äggskalsförtunning och minskar häckningsframgången. Det rapporteras numera om oroande höga halter av PBDE i havsörnar i Östersjöområdet.
PAH
Kan skada arvsmassan och embryoutvecklingen. I experiment där olja innehållande PAH penslats på eller injicerats i fågelägg överlevde färre ungar. De som överlevde drabbades av allvarliga missbildningar. Försök med fågelungar och vuxna fåglar som utsatts för PAH ledde till leverskador, påverkat immunförsvar, förstorade testiklar, lägre vikt och påverkad körtelfunktion.
Läkemedel
Smärtstillande läkemedel i gruppen NSAID, såsom Diklofenak, Ibuprofen och läkemedel för veterinärt bruk, är dödligt giftiga för fåglar. Orsakar svåra njurskador, ledsjukdomar. Rovfåglar, ugglor och asätande fåglar är särskilt utsatta.
Kvicksilver
Metylkvicksilver ansamlas i äggen. Kan störa fortplantningen, ge färre ägg och leda till att fågelungarna dör innan kläckning. Kan även skada immunförsvaret. Halterna har halverats i sillgrissleägg sedan 1970-talet.
Bly
Ansamlas i njurar och skelett. Unga fåglar är känsligare än vuxna. Kan i högre dosen påverka fågelungars tillväxt och leda till akut blyförgiftning hos rovfåglar. Varje år påträffas havsörnar kring Östersjön som dött av blyförgiftning.
Dioxin och dioxinlika PCB
Mycket giftigt. Dioxiner är skadliga för immunförsvaret, fortplantning och utveckling, hormonstörande och cancerframkallande. Stora PCB-utsläpp för några decennier sedan ledde till att Östersjöns sälar fick stora problem med fortplantningen och minskade drastiskt i antal.
PAH
Cancerframkallande. Skadar arvsmassan. Kan skada immunförsvaret.
Högfluorerade ämnen
Orsakar leverskador och reproduktionsstörningar i tillräckligt höga halter. Förhöjda halter av PFOS hittas numera i leverprover från säl i Östersjön. Koncentrationen av vissa högfluorerade ämnen har ökat i svenska uttrar varje år sedan början av 1970-talet.
Kadmium
Ansamlas i och kan orsaka skador på njurarna. Bidrar troligen till benskörhet och skador på skelettet.
Kvicksilver
Den organiska formen metylkvicksilver skadar fortplantning, immunsystem, nervsystem och njurar. Skadar nervsystemets utveckling hos däggdjursfoster.
Dioxiner och dioxinlika PCBer
Vissa dioxiner är cancerframkallande och kan skada immunförsvar och nervsystem, samt orsaka fosterskador. På grund av de höga halterna av dioxin och dioxinlika PCB i fet Östersjöfisk (strömming, vildfångad lax och öring) rekommenderar Livsmedelsverket att barn, ungdomar och kvinnor som vill få barn, samt gravida eller ammande kvinnor, inte bör äta sådan fisk oftare än två-tre gånger per år. Övriga bör inte äta fet Östersjöfisk oftare än en gång i veckan.
Kvicksilver
Skadligt för fortplantning, immunsystem, nervsystem och njurar. Långvarig exponering för kvicksilver eller metylkvicksilver kan orsaka permanent skada på hjärna och njurar. Fosterstadiet är extra känsligt för kvicksilver, särskilt metylkvicksilver, som i höga doser skadar fostrets hjärna och kan leda till utvecklingsstörningar. Metylkvicksilver finns framför allt i sötvattensfiskar som abborre, gös och gädda.
Högfluorerade ämnen
Fisk är en väsentlig källa till PFOS för människor. I en svensk studie av 108 kvinnor konstaterades att ju högre konsumtion av gädda, abborre och gös (bland annat från Vättern) desto högre halter av PFOS i blodet. Halterna av PFOS i fisk i Östersjön är dock betydligt lägre än i Vättern.
Flamskyddsmedel
Finns bland annat fet i Östersjöfisk. Mellan 1970- och 1990-talet ökade halterna av flamskyddsmedel i blodet hos européer stadigt, för att sedan minska. Dock ökar halterna i bröstmjölk hos svenska mödrar. Höga halter under fosterstadiet misstänks skada barns mentala och fysiska utveckling.
PAH
Musslor har svårt att bryta ner PAH och kan därför innehålla höga halter. Vissa PAH och PAH-blandningar kan skada DNA och är cancerframkallande. Skadar även immunförsvaret, lever, njurar och lungor och kan ge astmalikande symptom. Höga PAH-halter under fosterstadiet påverkar barnens mentala utveckling samt ökar risken för barnastma.
Verktygen
De farliga ämnena i miljön lyder inga gränser. Vissa når Östersjön via avloppsrör, vattendrag eller grundvattnet. Andra färdas hundratals mil med vindar eller havsströmmar.
Därför måste även arbetet för att skydda Östersjön vara gränsöverskridande.
Regionala samarbeten
Helcom - Baltic Sea Action Plan (BSAP)
Helsingforskommissionen (Helcom) är ett tongivande samarbetsorgan för Östersjöländernas gemensamma miljöarbete. Arbetet utgår från en särskild handlingsplan för Östersjön, BSAP. Det övergripande strategiska målet är ”ett Östersjön ostört av skadliga ämnen”. I planen listas bland annat elva särskilt viktiga ämnen/grupper (substances of specific concern): dioxiner, TBT:er, BDE:er, PFOS/PFOA, HBCDD, nonylfenoler, oktylfenoler, klorparaffiner, endosulfan, kvicksilver och kadmium.
EU-samarbeten
REACH- förordningen
EU:s grundläggande rättsakt för registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier och blandningar i kemiska produkter. Grundprincipen i REACH är att tillverkare, importörer och användare ansvarar för att de ämnen de använder inte skadar miljö eller människors hälsa. Ansvaret för riskbedömningar, tester och information ligger på tillverkarna och i viss mån importörerna.
CLP-förordningen
Reglerar hur EU-länderna ska klassificera, märka och förpacka kemiska produkter. Sedan 2015 reglerar förordningen inte bara enskilda ämnen utan även blandningar. Det betyder att europeiska tillverkare eller importörer måste klassificera även produkter som innehåller blandningar av kemikalier.
Växtskyddsmedelsförordningen
Reglerar hanteringen inom EU av bekämpningsmedel som främst används inom jordbruk, skogsbruk och annan odling. Förbjuder bland annat användandet av ämnen som är cancerframkallande eller påverkar arvsmassan eller fortplantningen.
Biocidförordningen
Reglerar hanteringen inom EU av varor som innehåller biocider (kemiska eller biologiska bekämpningsmedel), såsom båtbottenfärger, träskyddsmedel, konserveringsmedel, desinfektionsmedel och olika skadedjursbekämpningsmedel. Förordningen tillämpas sedan 2013 i alla EU-länder och behöver inte införlivas i ländernas nationella lagstiftning.
Vattendirektivet (WFD)
EUs ramdirektiv för vatten, som anger vad medlemsländerna minst måste klara beträffande vattenkvalitet och tillgång till vatten. Syftet är att bättre samordna medlemsstaternas resurser och förvaltningar. Ställer bland annat krav på miljöövervakning och god kemisk status för alla inlands- och kustvatten.
Havsmiljödirektivet (MSFD)
Ramdirektiv för en marin strategi som styr medlemsländernas arbete för att skydda och bevara EU:s havsmiljöer. Målet är att alla havsområden ska ha nått god miljöstatus senast år 2020.
RoHS-direktivet
EU-direktiv som förbjuder eller begränsar användningen av vissa farliga ämnen (tungmetaller och flamskyddsmedel) i elektriska och elektroniska produkter. Direktivet begränsar bland annat användningen av kvicksilver, kadmium och bly.
EU:s strategi för Östersjöregionen (EUSBSR)
Samarbete mellan EU:s länder runt Östersjön. Strategin antogs 2009 och har tre huvudsakliga mål: ”rädda havsmiljön, länka samman regionen och öka välståndet”. EUSBSR är det första exemplet på en så kallad makroregional strategi för en specifik grupp av medlemsländer, som delar gemensamma territoriella utmaningar och därför behöver samarbeta. Samordningen sker i nära samarbete med Helsingforskommissonen (Helcom).
EMEP
Europeiskt övervaknings- och utvärderingsprogram (European Monitoring and Evaluation Programme) med syftet att främja internationellt samarbete för att lösa problem med långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
Globala samarbeten
FN:s miljöprogram (UNEP)
Samordnar arbetet med globala miljöprogram och utvecklar miljöarbetet i utvecklingsregioner. UNEP är FN:s främsta organ på miljöområdet och har cirka 190 av världens länder som medlemmar.
FN:s hållbarhetsmål: Agenda 2030 för hållbar utveckling
De 17 målen (och 169 delmålen) utgör en handlingsplan för människorna, planeten och vårt välstånd fram till år 2030. Målen godkändes av FN:s medlemsländer år 2015. Under mål 6 förbinder sig länderna att bland annat att förbättra vattenkvaliteten genom att minska föroreningar, stoppa dumpning och minimera utsläpp av farliga kemikalier och material.
SAICM (Strategic Approach to International Chemicals Management)
Global kemikaliestrategi från 2006, som syftar till att all produktion och användning av kemikalier senast år 2020 ska ske på ett sätt som gör att de skadliga effekterna minimeras. Fokuserar inte på enskilda ämnen utan på riskhantering i ett bredare perspektiv. Drygt 170 länder och nästan 90 organisationer är anslutna.
FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP)
Ramkonvention inom vilken EU, USA, Kanada och länderna i Kaukasus och Centralasien samarbetar för att minska utsläppen av långväga transporterade luftföroreningar av bland annat svavel, kväveoxider, tungmetaller och flyktiga organiska föreningar (POPs).
Stockholmskonventionen
Konvention för att skydda människors hälsa och miljön mot långlivade organiska föreningar, så kallade POPs (Persistent Organic Pollutants). Omfattar bland annat produktion, användning, avfallshantering och miljöövervakning. Fokuserar på ett 20-tal ämnen och har 179 länder anslutna. Konventionen genomförs i EU-lagstiftningen genom den så kallade POPs-förordningen (EG nr 850/2004).
Minamatakonventionen
Ett internationellt regelverk för kvicksilver, framtaget år 2013. Processen för att få tillräckligt många länder att underteckna konventionen pågår. Syftar till att globalt fasa ut användningen och utsläppen av kvicksilver. Exempelvis förbjuds nya kvicksilvergruvor, och de som finns ska stängas ned. Användningen av kvicksilver i ett flertal produkter och processer fasas ut. Åtgärder införs för att minska utsläpp till luft, land och vatten.
#5 Baltic Eye om miljögifter
Ytterligare frågor? Kontakta Marie Löf eller Emma Undeman