#1 Mångfalden
Under ytan i Östersjön finns en mångfald av växter och djur, som tillsammans utgör byggstenarna i havets marina ekosystem.
Mikroskopiska växtplankton fångar in energi från solen och bildar basen i havets födoväv. Toppredatorer, som gäddan och torsken, regerar allra överst i födoväven.
I det marina ekosystemets intrikata nätverk har varje enskild art sin specifika roll.
Så många arter finns det i Östersjön

Artrikedomen är havets livförsäkring.
De olika arterna samspelar med varandra och sina livsmiljöer i ett stort och komplicerat nätverk där varje art har sin specifika funktion. Om en art försvinner träder andra arter in och tar dess plats i ekosystemet.
Östersjön är ett artfattigt hav – och därför extra känsligt. Om en art försvinner är det inte säkert att det finns en annan art som kan ta över dess funktioner i ekosystemet.
#2 Livsmiljöerna
Den biologiska mångfalden i Östersjön är intimt kopplad till havets olika livsmiljöer.
Varje art har sina särskilda krav på hur dess livsmiljö ska se ut för att den ska trivas. Många organismer ändrar dessutom kraven under olika skeden i livet.
För att behålla en mångfald av marina arter i ett hav krävs därför även en mångfald av levande och fungerande livsmiljöer.
Livsmiljöerna i Östersjön styrs i grunden av fyra viktiga faktorer: salt, syre, ljus och bottenförhållanden.
Salthalt
Salthalten sätter gränserna för allt liv i havet.
Med sin totala vattenvolym på 21 200 kubikkilometer är Östersjön världens näst största brackvattenhav efter Svarta havet. Brackvatten betyder att vattnet varken är riktigt salt eller riktigt sött, utan bräckt.
Saltvattnet i Östersjön kommer in genom kraftiga saltvatteninbrott. Hårda sydvästliga vindar pressar då in stora mängder salt havsvatten från Nordsjön genom de smala sunden Öresund och Bälten. Dessa saltvatteninbrott sker relativt sällan – i snitt vart tionde år.
Sötvattnet i Östersjön kommer från över 200 floder och vattendrag i hela avrinningsområdet. Varje år tillför de sötvatten motsvarande ungefär två procent av Östersjöns totala vattenvolym.
De allra flesta marina djur härstammar från antingen sötvatten eller betydligt saltare vatten. Därför är det bara ytterst få djur som faktiskt tål att leva i Östersjöns bräckta vatten. Och de som ändå klarar det pressas till sitt yttersta.
Under tusentals år har djuren och växterna i Östersjön justerat sina fysikaliska och biologiska egenskaper efter den låga salthalten. I dag har många av dem helt unika särdrag, som bara passar i just Östersjön.
Syre
Alla djur och växter behöver syre för att leva.
Och liksom så mycket annat i Östersjöns unika miljö påverkas även syreförsörjningen av det faktum att Östersjön är ett instängt innanhav, med höga bottentrösklar ut mot Nordsjön.
Ljus
Solens strålar bryter vattenytan och letar sig nedåt till olika djup. Tillgången på solljus styr utbredningen av växter, alger och växtplankton i Östersjön.
Botten
Östersjön har en mängd olika bottenmiljöer.
Till några söker sig rovdjuren för att jaga. Maskarna och märlorna gräver ner sig i dyn. I andra slår växterna rot. De små djuren söker föda och skydd i den prunkande växtligheten. Till de grunda vikarna kommer många djur för att föröka sig. Där har ynglen sin barnkammare.
Bottenmiljöerna är fundamentet, som hela ekosystemet vilar på.
#3 Hoten
Förlusten av biologisk mångfald är ett av de allvarligaste hoten mot jordens och mänsklighetens framtid.
Sedan 1970 har mängden ryggradsdjur i världshaven minskat med nästan 50 procent. Knappt hälften av världens alla fiskar och marina däggdjur har alltså försvunnit – på bara 40 år.
Denna negativa utveckling drivs till stor del av mänskliga aktiviteter. Sådant som jordbruk, transporter, fiske och industriproduktion har ökat dramatiskt under senare årtionden – vilket i slutändan drabbar världshaven.
Östersjön är inget undantag.
Cirka 30 procent av Östersjöns livsmiljöer har minskat i antingen utbredning eller kvalitet under de senaste 50 åren. Många arter har också minskat kraftigt.
#4 Skyddet
Är det viktigt att skydda Östersjöns livsmiljöer och biologiska mångfald? Svaret kan tyckas självklart.
Samtidigt blir det allt viktigare att ställa frågan. För havet är inte en isolerad värld, utan blir allt mer sammanflätad med resten av samhället. Havets underbara resurser – fisk, skaldjur, turism och mycket annat – är i dag viktig faktorer i många länders ekonomier.
I en omvärld som ständigt utvecklas och förändras, med växande städer, ökande befolkning och stegrade krav på ekonomisk tillväxt och högre individuell levnadsstandard, blir det allt viktigare att definiera havets roll i denna utveckling.
För vissa är havet en vacker natursymbol. För andra är den en livsviktig inkomstkälla.
I mitten av förra århundradet sågs havet som en mer eller mindre oändlig resurs, som klarade att tillgodose allas behov. I dag vet vi bättre. Många av Östersjöns arter lever på gränsen av sin förmåga. Vissa livsmiljöer har pressats så hårt och under så lång tid, att de står på randen till kollaps.
Därför är det viktigare än någonsin tidigare att analysera och formulera inte bara vad som ska skyddas utan också varför – och hur.
Varför ska vi skydda havet?
Det finns olika argument för varför Östersjöns livsmiljöer och biodiversitet ska skyddas. Här är några av de vanligaste:
Det ekologiska argumentet
Ekosystemen rubbas, förlorar sin resiliens och riskerar att till slut kollapsa om vi inte skyddar dem tillräckligt från mänsklig påverkan.
Det ekonomiska argumentet
Samhället och människorna tjänar på ett levande hav, för havets resurser kan bidra till ekonomisk tillväxt. Inkomsterna från exempelvis fiske och turism är viktiga för Östersjöländernas ekonomier.
Det moraliska argumentet
Jorden tillhör alla levande varelser. Vi människor har ett moraliskt ansvar att skydda och bevara den globala mångfalden och livsmiljöerna.
Det estetiska argumentet
Havsmiljöerna och dess artrikedom ger oss människor ett mervärde och förbättrar vår livskvalitet. Vi vill kunna känna och uppleva närvaron av ett levande och friskt hav.
Hur ska vi skydda havet?
Vid sidan av att minska utsläppen av näringsämnen och miljögifter är upprättandet av marina skyddade områden en central åtgärd för att bevara den biologiska mångfalden och livsmiljöerna i Östersjön.
I områden med starkt och fungerande skydd återhämtar sig både arter och livsmiljöer. I skydd från bland fiske, trafik och fysisk exploatering tillåts ekosystemet återhämta sig och hitta tillbaka till sin ekologiska balans.
Mellan åren 2003 och 2013 ökade mängden skyddade områden i Östersjön från knappt fyra (3,9) procent till nästan tolv (11,7) procent.
Jämfört med andra europeiska hav har Östersjön en relativt hög andel skyddade områden. Samtidigt har många områden brister – som ofullständig förvaltningsplan, låg kvalitet på skyddet, fel geografisk placering och avgränsning.
I flertalet skyddade områden i Sverige är det till exempel fortfarande tillåtet att trålfiska.
Att förbättra förvaltningen av befintliga skyddade områden – och öka antalet skyddade områden – kan förbättra skyddet av Östersjöns arter och livsmiljöer.
FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD)
Även kallad Riokonventionen. Undertecknades vid FN:s konferens i Rio 1992 och trädde i kraft 1993. Målet är att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden.
Inom CBD antog världens länder 2010 Nagoyaplanen, med 20 delmål (de så kallade Aichimålen) fram till år 2020 för att stoppa förlusten av biologisk mångfald samt säkra resilienta ekosystem och ekosystemtjänster. Varje land sätter sina egna mål.
EU:s strategi för biologisk mångfald
Skapades 2011 som en följd av Nagoyaplanen. Har sex mål för bevarande av biologisk mångfald och skydd av EU:s havsmiljöer:
- genomföra fågel- och habitatdirektiven fullt ut
- bevara och återställa ekosystem och ekosystemtjänster
- öka jord- och skogsbrukets bidrag till bevarande och förbättring av den biologiska mångfalden
- säkerställa hållbart fiske
- bekämpa invasiva främmande arter
- bidra till att motverka förlusten av biologisk mångfald på global nivå
EU:s strategi för Östersjöregionen (EUSBSR):
Strategi för samarbete mellan EU:s länder runt Östersjön. Har tre huvudsakliga mål: rädda havsmiljön, länka samman regionen och öka välståndet. EUSBSR är det första exemplet på en så kallad makroregional strategi för en specifik grupp av medlemsländer.
EU:s Havsmiljödirektiv:
Politisk plattform för medlemsländernas arbete för att skydda och bevara EU:s havsmiljöer. Målet är att alla havsområden ska ha nått god miljöstatus senaste år 2020. Medlemsländerna bedömer statusen i sina respektive havsområden, samt definierar vad god miljöstatus betyder i just deras fall. Därefter ska program för miljöövervakning tas fram, liksom ett nationellt åtgärdsprogram, som ska utvärderas vart sjätte år.
EU:s Vattendirektiv (WFD)
Detta ramdirektiv för vatten anger vad EU-länderna minst ska klara av vad gäller vattenkvalitet och tillgång till vatten. Syftet är att bättre samordna medlemsstaternas resurser och förvaltningar. Ställer bland annat krav på miljöövervakning och god status för alla inlands- och kustvatten.
#5 Baltic Eye om Livsmiljöer
Ytterligare frågor? Kontakta Sofia Wikström
Läs mer
Senaste artiklarna
Lista med länkar