Mikroplaster

2019.09.23

Hur påverkar mikroplast ekosystemet?

Vi hittar dem överallt, i sjöar och hav, i åkermark, i dricksvatten, i vår föda. Men hur farliga är egentligen mikroplaster? Hur påverkar de livet i havet? Vad säger vetenskapen? Här är en kort sammanfattning av en expertrapport.

För ett litet tag sedan fick jag en fråga här på min blogg om hur mikroplaster påverkar ekosystemet, både på lokal och global skala. För att kunna ge ett relativt kortfattat men ändå tillräckligt utförligt svar blev det ett nytt blogginlägg.

Vad säger då vetenskapen om mikroplaster? Vetenskapen och forskningen pratar givetvis inte med en röst, utan med många. Forskningen kring mikroplaster är ett område som bokstavligen har exploderat och som fortsätter att generera ett stort antal nya vetenskapliga artiklar varje år. Det är svårt för den som inte arbetar specifikt med frågan att få överblick och kunna utvärdera vad olika resultat faktiskt betyder.

Men i början av 2019 kom en rapport (SAPEA 2019), skriven av ledande experter inom området och som sammanfattar kunskapsläget om mikroplaster och nanoplaster på ett bra och transparent sätt. De är tydliga med vad vi vet med säkerhet, vad som är delvis känt och vad som är okänt, samt om expertgruppen i vissa fall är oense om hur de förhåller sig till forskningsresultaten. Därför baserar jag mitt svar här på delar av deras expertrapport, där de granskat och bedömt all enskild forskning om mikroplaster som ingår i den. Detta är alltså vad vi vet, och vad vi inte vet:

Mikroplaster spridda överallt

Mikroplaster (olika slags plaster och typer av partiklar) är vitt spridda i praktiskt taget alla miljöer, vilket inräknar hav och sjöar, i allt från ytvatten till djupa bottnar. Det finns däremot inte kunskap om hur höga halter av mikroplaster som finns i olika miljöer, särskilt inte där det är svårare att ta prover, som längre ned i vattenmassan, ute i öppna hav, på djupa bottnar osv.

Vad gäller mikroplastpartiklar som är mindre än 0,3 mm saknar vi kunskap om förekomst och halter i de flesta miljöer. Det beror delvis på att merparten av insamlingen av mikroplaster har skett genom trålning med nät som har en maskstorlek på just 0,3 mm och alltså inte fångar in mindre partiklar. Om man använder ett nät med mindre maskor (0,08 mm) så fångar man 250 gånger fler mikroplastpartiklar jämfört med ett nät med den större maskstorleken. Det innebär att mikroplasthalterna i haven troligen är högre än vad vi just nu uppskattar dem att vara.

Om förekomsten av ännu mindre partiklar, nanoplaster, dvs plastpartiklar som max är en tusendels eller tiotusendels millimeter eller mindre, vet vi nästan ingenting pga att det finns i princip inga metoder för att samla in och analysera dem.

Rapporten beskriver också förekomst av mikroplaster i andra miljöer, som jord, luft, avloppsvatten, dricksvatten och mat, men mitt fokus i det här inlägget är vattenmiljön.

Stora och små djur i havet får i sig mikroplaster

Rapporten visar att djur i havet får i sig mikroplaster. Det gäller allt ifrån små djurplankton till stora havslevande däggdjur. Djur med en ospecifik födostrategi som filtrerare, sedimentätare och planktonätare har ansetts mest utsatta för att få i sig mikroplaster. Spelar det någon roll om de får i sig plast? Det är väldigt svårt, eller omöjligt, att studera djur i sin naturliga miljö och visa att just mikroplasten de har ätit har en skadlig effekt. Därför gör man experiment under kontrollerade former.

Ett antal olika negativa effekter av nano- och mikroplaster på olika slags djur har visats i experiment. I rapporten konstateras att mikroplaster kan ha negativa effekter på födointag, tillväxt, fortplantning och överlevnad för en rad sötvattensarter, vid tillräckligt höga koncentrationer. Exempel på negativa effekter av mikroplaster hos havslevande djur är minskat födointag samt negativa effekter på tidiga utvecklingsstadier, på tillväxt och kroppskondition.

Osäkerheter kring effekter i miljön

Hur relevanta dessa studier är för de halter och sammansättningar av mikroplastpartiklar som finns i sjöar och hav är däremot inte klart: oftast har man använt höga halter av mikroplaster i experimenten jämfört med halterna i miljön (utifrån vår kunskap om halterna), eller bara en sort mikroplast och oftasts mycket mindre plastpartiklar jämfört med hur det ser ut i miljön (utifrån vår kunskap om partiklarnas storlek). Det saknas också kunskaper om hur många andra djurarter än de som testats i experiment reagerar på mikroplaster, samt hur djuren påverkas av långtidsexponering.

Mikroplaster kan också läcka eller släppa ifrån sig farliga ämnen. Det kan antingen vara kemikalier eller restprodukter som fanns i den ursprungliga plasten, eller föroreningar som fastnat på plastpartikeln. Alla dessa kan ämnen kan hamna i djur som får i mikroplaster. Men djuren får i sig farliga ämnen från andra källor också, till exempel från sin föda och från vattnet de lever i och dessa källor bidrar med mycket högre halter än mikroplasterna. Man vet dock inte tillräckligt om vilka halter som det finns i vattnet, eller i mikroplasterna, och hur detta kommer att ändras över tid, till exempel när partiklarna åldras och fragmenteras. Det saknas också tillräcklig kunskap om i vilken utsträckning som organismer utsätts för mikroplaster och de kemikalier som plasten är associerad med, samt vilka risker detta kan medföra.

Exempel på ekologiska effekter av mikroplaster, dvs andra slags effekter än på individnivå, är skuggningseffekter, förändringar i porositet eller struktur i sediment, förändringar i flytkraften av organiskt material och dess förflyttning genom vattenpelaren samt överföring av patogener (smittämnen) och invasiva arter på flytande skräp.

Bedömning av risker med mikroplaster i miljön

Experterna sammanfattar risker med mikroplaster i miljön – med med min kursiverade tolkning i klartext under:

  • Lokala risker: Det kan för närvarande finnas åtminstone vissa platser där den förutsagda eller uppmätta miljökoncentrationen av mikroplaster överstiger den förutspådda nivån som inte ger några effekter (PEC/PNEC>1) (PEC=predicted exposure concentration, PNEC=predicted no effect concentration).

Det kan idag finnas åtminstone vissa platser där halterna av mikroplaster skulle kunna ge skadliga effekter.

  • Global risk idag: Med tanke på de nuvarande generellt stora skillnaderna mellan kända uppmätta miljökoncentrationer (MEC) och förutsagda nivåer för ingen effekt (PNEC) är det mer troligt än inte att ekologiska risker pga mikroplast är sällsynta (inga utbredda förekomster av platser där PEC / PNEC> 1).

Det troligaste är att ekologiska risker, eller skadliga effekter, pga mikroplaster är sällsynta idag.

  • Framtida global risk: Om mikroplastutsläpp till miljön förblir desamma, kan de ekologiska riskerna med mikroplast vara utbredda inom ett sekel (utbredd förekomst av platser där PEC / PNEC> 1).

Om vi inte minskar mikroplastutsläppen kan det inom 100 år finnas många platser där halterna av mikroplaster är så pass höga att de ger skadliga effekter.

Vi kan inte rena haven från mikroplaster

De bästa tillgängliga bevisen tyder på att mikroplaster och nanoplaster inte utgör en utbredd risk för människor eller miljön, utom i små fickor (dvs begränsade områden i miljön). Men detta bevis är begränsat, och situationen kan förändras om föroreningarna fortsätter i nuvarande takt.

Så mitt sammanfattande svar baserat på rapporten är vi inte vet tillräckligt mycket för att säga exakt hur mikroplaster påverkar ekosystemet, ännu mindre om effekter på land. Men vi kan inte rena jordar och hav från mikroplaster när vi väl släppt ut dem, då får vi hoppas på naturliga processer. Därför måste vi agera på olika sätt för att minska utsläppen nu, i tid, innan problemen riskerar att bli alltför stora och oåterkalleliga.

Ladda ner rapporten här: SAPEA, Science Advice for Policy by European Academies; A Scientific Perspective on Microplastics in Nature and Society

Marie Löf

Ekotoxikolog
marie.lof@su.se