Östersjöns ekosystem balanserar på en skör tråd, och nya uppgifter bekräftar att situationen för fiskbestånden håller på att bli kritisk. EU-kommissionens senaste kvotförslag för 2021 gör det tydligt att fiskresurserna i regionen är allvarligt hotade. Särskilt oroande är situationen för den sydvästra sillen, en art som spelar en nyckelroll i näringskedjan och för att upprätthålla den biologiska mångfalden.
Varför Minskas Kvoterna?
Kommissionen föreslår betydande minskningar av fiskekvoterna för de flesta kommersiella arter. Till exempel föreslås en minskning med 36 procent för central sill, utöver de åtgärder som redan vidtagits under tidigare år. Det finns alarmerande statistik bakom detta: sillens lekbiomassa (SSB) har minskat dramatiskt och populationen försörjs i stort sett bara av en årsklass. Allt detta tyder på att ekosystemet håller på att bli sårbart för yttre förändringar.
Dessutom har fiskedödligheten överstigit hållbara nivåer (FMSY) under de senaste åren, och beståndsbedömningarna blir alltmer tveksamma. Problemet förvärras av otillförlitlig fångstrapportering, vilket gör det svårt att förvalta fisket och övervaka resursens status.
Utrotningshotad Sydvästlig Sill?
För sydvästlig sill är situationen ännu värre. För tredje året i rad har internationella vetenskapliga organisationer rekommenderat ett totalförbud mot fångst av denna art. Hittills har begränsningarna dock bara tagit formen av kvotminskningar: först med 48 procent, sedan med 65 procent och nu med ytterligare 50 procent. Frågan är om detta är tillräckligt?
Strömmingen i Östersjön är inte bara en värdefull fiskeresurs utan också en födobas för många rovdjur, däribland den östra torsken. När sillen minskar förlorar torsken sin födokälla och övergår till skarpsill, som är näringsfattigare. Detta har en direkt inverkan på torskens hälsa och därmed på hela det marina samhället.
Milgögifter i Östersjön
Nedgången av nyckelarter är inte den enda utmaningen. Kemisk påverkan på den marina miljön får inte glömmas bort. Föroreningar och milgögifter i östersjön (skadliga ämnen i Östersjön) har en kumulativ effekt, särskilt på försvagade fiskpopulationer. Under föroreningsförhållanden blir det nästan omöjligt att återställa den naturliga balansen.
Konsekvenser av felaktig förvaltning
Under de senaste åren har det förekommit många fall där politiska beslut har avvikit från vetenskapliga råd. När det gäller torsk ökade man till exempel kvoterna mot bakgrund av alarmerande prognoser, vilket bara påskyndade beståndens nedgång. I dag är frågan skarp: antingen följer man vetenskapens rekommendationer och stoppar fisket tillfälligt, eller så leder man ekosystemet till en oåterkallelig kollaps.
EU:s fiskeministrar kommer att behöva fatta ett slutgiltigt beslut om kvoterna i oktober. De kommer att behöva väga in inte bara industrins ekonomiska intressen, utan också de långsiktiga konsekvenserna för hela Östersjöns marina miljö. Frågan handlar inte bara om fiske, utan om ekosystemets framtid och livsmedelssäkerheten i regionen.
Om vi fortsätter att ignorera vetenskapens rekommendationer riskerar vi att förlora mer än bara fisk. Vi riskerar att förlora hållbarheten i hela systemet, där varje länk från sill till rovdjur redan känner av förändringstrycket.