Vid första anblicken kan Östersjön verka lugn och fridfull, särskilt på sommaren när vattnet utanför kusten knappt krusar sig i vinden. Men under ytan är livet komplext, sammankopplat och, mer än någonsin, sårbart. Biologisk mångfald och hållbara livsmiljöer ligger till grund för havets hälsa och därmed för välbefinnandet hos alla som är beroende av det.
Varför varje länk är viktig
Östersjön är hem för hundratals arter, från mikroskopiska växtplankton till gädda och torsk. De är alla en del av samma näringsväv. Men den till synes starka kedjan är förvånansvärt bräcklig: om bara en länk försvinner kan konsekvenserna sprida sig till hela ekosystemet. Detta gäller särskilt för nyckelarter som torsk. Dess antal avgör ödet för många andra havslevande varelser, från sill till djurplankton.
De fyra pelarna för livet under vattnet
De levande organismerna i Östersjön är beroende av fyra grundläggande faktorer: salthalt, syre, ljus och bottenstruktur. I Östersjön är vattnet varken salt eller sött, utan bräckt. Denna miljö kräver unika anpassningar från invånarna. Till exempel kan torskägg från Östersjön simma i mindre salt vatten, till skillnad från sina ”släktingar” från Atlanten.
Men anpassningarna har en gräns. Om salthalten sjunker eller syrehalten på botten minskar dramatiskt stannar det marina livet upp. Redan idag upptar de ”döda zonerna”, områden på botten där det inte finns något syre, en yta som är jämförbar med en och en halv dansk.
Ljus, havsbotten och miljön
Solljusets genomträngning påverkar utbredningen av alger, växter och plankton. Ju mer grumligt vattnet är, desto mindre fotosyntes och desto svagare blir basen i näringsväven.
Botten, oavsett om den är mjuk eller stenig, grund eller djup, är inte bara en yta utan en miljö där växter slår rot, yngel gömmer sig och rovdjur äter. Förlusten av dessa mikrokosmos berövar havet dess motståndskraft.
Människan kontra naturen
De största hoten som orsakas av mänsklig aktivitet är välkända – men ännu inte lösta:
- Övergödning: tillförsel av näringsämnen orsakar algblomning och syrebrist.
- Fiske: bottentrålning förstör bottnen, överfiske förstör balansen i näringskedjan.
- Giftiga utsläpp: kemikalier, läkemedel och tungmetaller ansamlas i organismerna.
- Fysiska störningar: byggandet av hamnar, turbiner och pipelines stör kustens ekosystem.
- Sjöfart: Förutom utsläpp bidrar fartyg med undervattensbuller och främmande arter.
- Klimatförändringar: stigande temperaturer och nederbörd minskar salthalten, medan försurningen hotar musslor och kräftdjur.
Den sorgliga statistiken talar för sig själv: under de senaste 50 åren har en tredjedel av alla livsmiljöer i Östersjön minskat i yta eller kvalitet. Antalet arter har sjunkit kraftigt och de ekologiska riskerna ökar.
Skydd är en nödvändighet
Att bevara den biologiska mångfalden är inte bara en fråga om moral eller estetik. Det är en fråga om överlevnad. Fiske, turism, vetenskap och till och med klimatresiliens är beroende av havets tillstånd.
Inrättande och effektiv förvaltning av marina skyddsområden, minskade föroreningar och ett hållbart fiske är bara några av de verktyg som kan få Östersjön i balans igen. Men åtgärder måste vidtas snabbt. Politiska mekanismer, från HELCOM-avtal till EU-strategier, finns redan. Frågan är hur redo vi är att genomföra dem.
Så länge havet lever har vi en chans. Och denna chans får vi inte missa.